Konfirmationshögmässa

Angelica var nervös igår. Det kan man läsa på hennes blogg. Hon var nervös eftersom hon skulle spela på dagens konfirmationshögmässa. Det hade hon inte behövt. Det gick jättebra. Både för henne och Marcus.
Sedan några år firar vi konfirmationen utan redovisning. (Efter en väl beprövad modell, som den yngre av mina storebröder tagit fram). Konfirmationsgudstjänsten blir en vandring i både det kristna livet och i själva rummet. Efter att konfirmanderna kommit in i sina vanliga kläder och presenterat sig med sina namn, tas den vita dopdräkten/konfirmandkåpan på. Det gör ledarna. De räcker också över konfirmandernas tända dopljus. Att se dessa mycket olika ljus tillsammans är en bild över ungdomarna själva. De är korta och långa. En del skamfilade andra helt nya. Men alla ljusen brinner med samma klara låga.
De stationer som konfirmationen i Birgittakyrkan innehåller är dopet, ordet, tron, bönen, mässan och sändingen. I viss mån stämmer de överens med stationerna i konfirmandboken (via mystica). Gemensamt är att livet är en resa eller en vandring och att detta uttrycks i gudstjänsten.
Konfirmandledarna (Angelica, Emil, Emma, Milena och Willy) är viktiga i gudstjänsten. De leder konfirmanderna på vägen. De vägleder! Men i gudstjänsten är många andra med. Gudstjänstgruppern, präster, organist, vaktmästare, diakon, familj, släkt, vänner, församling. Ja, det var en fin och innerlig konfirmationshögmässa.
På tisdag har vi informationsträff för nästa årskull. En församling utan konfirmander är en fattigare församling. Säkrast att göra den perioden så kort som möjligt. Detta att inbjuda de nya så snart, har vi lärt oss av Två Systrars församling. Grannförsamlingen. Vi har mycket att lära av varandra. Alla.