Hellre face-look än facebook

Igår hölls ett antal vårtal. Ett av dessa hölls vid Bergaviksbadet i Kalmar. Talaren var Johan Bobeck. Barnläkare. Det var ett mycket bra tal. Hustrun menade att det var bättre än det tal jag höll förra året. Så var det nog! Johan talade både om naturens växlingar och om livets allvar. Lite putslustigt blev det, när han frågade om vi visste varför blåsippor alltid skrattar. Jo, de bor granne med vits-ipporna!
Men de två saker jag minns var hans tankar kring ordet ”hälsa”, som både handlar om att vi säger hej till varandra och att må bra. Så menade han att det är viktigt att hälsa. Att se varandra i ögonen. Därav hans punch-line:

Hellre face-look and facebook.

Jag håller med! Inte bara när det gäller facebook. Sociala medier och andra kommunikativa nyskapelser ersätter inte den fysiska närvaron. En reflektion jag gjorde häromdagen handlar om detta.
Som vanligt gick jag en runda med Ludde på lunchen. Framför mig gick en yngre man och knappade på sin mobil. Han försökte uppenbarligen ringa olika personer. Han satte mobilen till örat, höll den där ett tag och tog sedan ner den och fortsatte att knappa. Jag kanske har fel men mitt intryck var: Han är ute och går, det blir tråkigt att vara i sitt eget sällskap. Så finns mobilen där, som en flyktväg. Jag ringer någon! (Som nu läsaren förstår är detta självupplevt. Ja, jag har också greppat efter mobilen och tänkt: Jag ringer någon!)
När jag gick där och filosoferade över denne okände, unge man tittade jag på Ludde. Så klart har han ingen mobil (Även om han faktiskt har facebook-konto, tro det eller ej!) Men det innebär ju inte att han inte kommunicerar med andra hundar. Varje promenad är ett evigt sniffande och luktande på andra hundars efterlämnade debattinlägg. (Eller ska vi säga rabatt-inlägg). Skillnaden är ju att hunden kommunicerar väldigt fysiskt. Det behöver också vi. Vi behöver se, lukta, höra och ibland känna och smaka varandras närvaro. Detta blir svårt över vissa av dagens medier. I en mobil kan vi visserligen höra varandra. Och på facebook kan vi ibland se en bild på den andra. Men det dagliga, fysiska mötet.
Så säker vi bekräftelse på andra sätt. Jag ska erkänna att jag ofta sneglar på hur många som besökt min blogg. Ju fler, desto viktigare är jag! (Varför skulle annars operatören ha installerat tjänsten att visa hur många besökare jag har. Sjukt, egentligen. (Jag ska nog ta bort den!) Tänk om man hade en skylt på sitt hus: Så här många unika besökare har jag haft denna vecka!
Så vad ska jag använda resten av dagen till? Först har jag varit i högmässan. Det kallar jag face-look. När jag får räcka Kristi kropp och blod, i form av enkelt bröd och vin, till människor, så snackar vi ”some serious face look”. Efter en enkel lunch med hustrun (om en liten stund) ska vi gratulera två ungdomar som fyller år och sedan åka till Växjö på ett sammanträde med Växjö Stifts internationella råd. Det blir mycket face-look idag. Och det känns bra!