- Var är alla ungdomar i Sverige? Studerar de utomlands?Frågeställaren är från Sydafrika och kan inte fatta varför hon, efter att ha varit i Sverige i fem dagar, ännu inte träffat några ungdomar.
På 60-årskalaset inleddes måltiden med bordsbön. Som jag ledde. Efter det sa min nyfunna (nyvunna?) afrikanska vän:
- Tack för bönen. Det var den första bönen jag var med om sedan jag kom till Sverige.Lika obegripligt som avsaknaden av ungdomar var avsaknaden av gemensam bön i det så kallade offentliga rummet.
Sverige är ett märkligt uppdelat samhälle. Vi jobbar med integration i etniskt avseende. Inte alltid med stor framgång. När det gäller generationerna går det inte mycket bättre. Genusmässigt kanske vi är mer framgångsrika. jag vistas sällan i renodlat manliga sällskap och som alla förstår aldrig i renodlat kvinnliga. (För när jag är med är dessa sammanhang inte renodlat kvinnliga längre).
I Sydafrika var ju könsuppdelade sammanhang betydligt vanligare.
Och så detta att dela upp tillvaron i andligt och världsligt. Sakralt och profant. Det är ju också ytterst märkligt.
När jag kom till kyrkkaffet efter högmässan i Heliga Korset välkomnades jag av en man, som inte hade varit med i kyrkan. Jaha, tänkte jag. Var han tvungen att stå här och fixa kaffet. Och inte få vara med i kyrkan. Efteråt förstod jag att han är muslim. Han avstår uppenbarligen gudstjänsten men ordnar gärna kyrkkaffet. Tufft!
Go, Heliga Korset, go!
No comments:
Post a Comment