Vintermöte i Växjö stift

Hustrun och jag träffades under ett vintermöte. Då hette den arrangerande organisationen Kyrkans Ungdom i Växjö stift eller möjligen fortfarande Kyrkliga Gymnasistförbundet (KGF). Nu är det Svenska kyrkan unga som håller i det. Då var det på Kronoberg. Året var 1982-83. I år ägde vintermötet rum på Tallnäs. Men mycket är sig likt! Fyra fullmatade dygn med samvaro, bibelstudium, lekar, bön, mässor, mat, samtal spex osv. Det är av ungdomar och för ungdomar. Vi var helt klart äldst och gjorde det vi blev ombedda. Men det är ungdomar som planerar, genomför och innan vintermötet ens är slut meddelar vilka som ska hålla i det nästa gång.
Vad ska jag nämna? Det blir helt omöjligt att peka ut några speciella personer eller ens några speciella funktioner. Visst finns det de som är mer engagerade och de som är vanliga deltagare. Men gränsen är mycket flytande. Mitt intryck är att alla tar ansvar för varandra. Och de som är med för första gången kommer i många fall att vara djupt involverade i förberedelser och genomförande redan nästa år.
Idag avslutade vi med avtackning. Den förmåga som finns att med små medel uppmuntra de olika insatserna på ett mycket inkluderande sätt var fint att se.
Visst var vi lite nostalgiska och därmed mottagliga. Inte bara för att temat byggdes kring flower power, peace, love and understanding, hippies osv. Vi var visserligen bara barn när det begav sig med vi levde. På något sätt kunde vi bli en länk bakåt. Nostalgin bestod också av midnattsmässan. Den täta gemenskapen och den efterföljande uppsluppenheten.
Något som inte hände på vår tid var tre timmars tystnad på nyårsaftonens eftermiddag. Att sitta med 100 ungdomar och äta lunch under total tystnad är mäktigt.
Undervisningspassen, samtalen och gudstjänsterna handlade mer om begreppen från 1968 än om själva hippiekulturen. Slagorden peace, love and understanding hade bytts mot peace, love and forgiving. För oss blev det naturligt att utveckla det ytterligare och prata om försoning som en kombination av både förståelse och förlåtelse.
Nu hoppas vi att fler ungdomar i Växjö stift får syn på detta fantastiska läger. Om vi kommer att vara med fler gånger återstår att se. Den bollen är inte vår. Men vi hoppas att fler generationer unga får chansen.