Saturday 22 January 2011

Min son, sjömannen, 9

En del frågor har jag haft kring Transpapers rutt. Varför den går i Stora Bält ibland? Jag har frågat sonen och nu har jag fått svar:

Vi går vanligtvis väster om Peberholm där bron övergår till en tunnel. Men ibland när vi kommer från Finland så har vi för stort djupgående för att passera därigenom, och får istället gå genom Stora Bält.

Intressant och informativt! En annan undran är hur båten lägger till i hamnen. Sker det manuellt eller med någon slags autopilot (som jag ju trodde):

När vi går in i hamn är det ofta handstyrning som gäller, och manövrer med hjälp av propellern. Jag själv har inte varit med på bryggan då, utan varit ute på däck och hjälpt till med förtöjningen, så jag är inte helt säker. Däremot fick jag vid ett tillfälle passa på att handstyra lite, för att känna på kraften samt öva på rutinen som hör till, dvs closed-loop-communication.

Undrar just vad som döjer sig bakom denna terminologi. Tur att internet finns. (Om nu allt där stämmer, det kan man ju inte, som den källkritiker man är, lita på). I alla fall står detta att läsa på en hemsida om patientsäkerhet på ett barnsjukhus i Chicago:

Just as it sounds, closed loop communication describes the practice of repeating back information when one member the team member makes a request of another.

Lite obegriplig engelska men det handlar väl om att man repeterar information till varandra från en person till en annan. Jag återkommer om jag får mer information om detta.

Sonen har också en del att säga om detta med nattjänstgöring. Efter att ha läst detta inser jag att jag har det bra som får ligga och sussa på söta örat under vargtimmen. Tack, sonen, och tack alla andra som är ute i samhället och håller vakt, har beredskap, jour eller på andra sätt ser till att vår värld inte rasar samman.

Jag går 4-8 vakten. Mellan fyra och sex på morgonen och mellan sex och åtta på aftonen så hjälper jag matrosen med att vara utkik. Mellan sex och åtta på morgonen och mellan halv fyra och sex på aftonen (med undantag för en halvtimmes middag vid halv fem till fem) så hjälper jag till med vanligt däcksarbete. I det ingår bland annat brandrond, strippa golv, skotta, smörja, måla och annat underhåll som behöver göras. Efter morgonvakten går jag normalt och sover några timmar till, samt försöka hinna med ett gympass, innan eller efter lunch.

Det verkar i alla fall som om ynglingen har en tillflyktsort att dra sig tillbaka till, när arbetet varit tungt och krävande. Jag har ju sett framför mig en hängmatta i något hörn, bland kanoner och ruttnande kålrötter, där skeppsråttorna springer runt och förser sig. (Gå själv på Kronan-utställningen på Kalmar länsmuseum så får ni se hur de stackars sjömännen på 1600-talet hade det). Men nu är det en annan standard och det unnar jag verkligen dagens sjömän:

Jag har ett eget rum. Det fanns en extra matroshytt ledig som jag fick, de andra eleverna sover i "vanliga" extra rum. På hytten finns egen toa och dusch, garderob, säng, skrivbord, tv, radio, telefon, soffa, fåtölj och minikylskåp. De "vanliga" extrarummen har ingen soffa eller fåtölj, mindre skrivbord och mindre kyl, men är i övrigt rätt likt.

TV kan jag klara mig utan, men jag kanske ska installera ett minikylskåp i sängkammaren. Vi får se!

3 comments:

elisabet said...

Aha, gissar att det är någon sorts hierarki bland praktikanterna där?

mojtaj said...

Skeppsnr 1575 Svensson på H M psk Sverige hade en något påvrare tillvaro 1945Kojerna skulle beslås och stuvas efter purrningen 06.00. Det kunde bli en smula trängsel för de 16.Dock försvarade vi fosterlandet och fostervattnet i någon ringa mån...

Gerthie said...

Anders, flytta sängen till köket!