Och det är ju trevligt. Nödvändigt! Framför allt beror det på att vi är mitt i fastan. Det är en tid, då eftertanken framför allt handlar om att fundera globalt. Hur lever jag i förhållande till mina systrar och bröder i resten av världen? Förra helgen var det Kvinnor för mission, som hade möte i Kalmar. Elitha från Zimbabwe och dessutom Fidelia från Mozambique. Torsdag - fredag denna vecka har vi varit i Löddeköpinge. En vecka under temat: Hallå, hela världen! Där träffade vi människor från Zimbabwe (igen), Etiopien och Tanzania. På söndag blir det Världens Fest i Birgittakyrkan och kommande tisdag avslutar vi fastestudierna med frågan: 'För vems skull ger vi?' Det är en oerhört viktig fråga. Att ge är bra. Men det är också bra att veta varför man ger. Det finns ju en risk, att man gör det p g a dåligt samvete. Det är ingen bra drivkraft. Besläktad med denna känsla är viljan att visa sig duktig. Det gör väl inte så mycket, men fokus ligger fortfarande på mig och mina behov. Det kan också smyga sig in brist på förtroende i givandet. (Kan ibland vara legitimt!) Det som är eftersträvansvärt är att ha den andre i fokus. Vilka behov finns hos henne eller honom?
Nästa steg är att inse att även jag har behov av att ta emot? Vågar jag be om hjälp? Har vi i Sverige och västvärlden något att be systrar och bröder i syd om hjälp med? Eller har vi allt, kan allt och är oss själva nog?
Detta ska vi prata om på tisdag kväll!
1 comment:
Det vill jag vara med på. Är det i Birgitta Kyrkan? Vilken tid?
Post a Comment