Runt 50 kvinnor i olika åldrar har varit i Kalmar sedan i fredags. Kvinnor för mission. En häftig organisation. Över hundra år. Organisationen, alltså! Den äldsta var dock 93. Alltså, man är 93 år och brinner för detta med mission. Att få vara en del av Guds kärlek i rörelse. Underbart! De flesta alltså svenska kvinnor. Men några från Afrika. Bland annat Elitha Moyo, som predikade i Birgittakyrkan idag. Så härligt att få tolka hennes förkunnelse. Hon läste från Johannes 4 om Kvinnan vid Sykars brunn. Som blir befriad och vågar berätta om Jesus. Hon blir på nytt accepterad. Finner sin plats i samhället. När Elitha började sin predikan och talade om de två stammarna (tribes, på engelska) som hade dåliga relationer, Judar och Samarier, tänkte jag på Zimbabwe. Ndebele och Shona. Så vanligt detta är! Vilka grupper är det i vårt land som inte kan samsas? det tål att tänka på! Det är nog olika i olika delar av landet.
Inte bara kvinnor är med i 'kvinnor för mission'. Även män är välkomna som medlemmar. Och det finns manliga medlemmar. Kul, inte sant?
Kvinnor, som engagerar sig för och med andra kvinnor i världen, det är en kraft att räkna med. Jag är tacksam som fick vara med!
1 comment:
Hej Anders! Kan inte du skriva nåt om kylare...! :-)
Post a Comment