Trendbrott i Sydafrika

Detta är möjligen en för tidig slutsats. I Johannesburg har ca: 20 % av rösterna räknats och i Tshwane (Pretoria) ca: 30 %. Men i nuläget leder DA över ANC i båda dessa viktiga städer.

Förklaringen är möjligen att den svarta, växande, unga, välutbildade medelklassen har tröttnat på Jacob Zuma och hans gelikar. I Mmusi Maimane, född 1980, ser de ett tydligt alternativ. 

ANC kommer säkert att få över 50% av rösterna nationellt. Men det ser ut som om DA kommer att ta hem segern i merparten av storstäder. Självklart i Kapstaden, där de redan haft majoritet. Men kanske även i eThekwini (Durban). I så fall är något betydande på väg att hända i Sydafrika.

Frågan är om DA kan kasta av sig sin historia av att vara ett vitt parti, för de vita. Frågan är också om de har en fördelningspolitik som kommer att fungera. Det är inte självklart att de fattiga i Kapstadens ytterområden och kåkstäder har sett någon förbättring sedan DA fick makten där.

För demokratin är det med all sannolikhet en viktig sak att ANC dominans bryts.

Diagrammet nedan är färskvara från News24.

Pivotal election in South Africa

Local elections will take place in South Africa tomorrow. Important! From the news I get and from reactions in social media I draw the conclusion that the largest political party, the African National Conference (ANC), is facing a major challenge. The Democratic Alliance (DA) is the second largest party and it seems as if they stand a chance to win in a number of important cities. The third biggest party, the Economic Freedom Fighters (EFF) is not close to majority in any metropolitan area, as far as I can see.

In connection with the national elections two years ago I listened to the vice chancellor of the University of the Witwatersrand in Johannesburg, Adam Habib. He then said that he thought the DA had come to a plateau. A new political space in South Africa would rather open up to the left of the ANC, not to the right. It seems as if he was wrong. I wrote about this on my blog 10 may 2014.

ANC stalwarts continue to question the party. According to News24 the former president of the republic, Kgalema Motlanthe, has said:

It may be possible at some point to salvage the ANC from this race to the bottom. But it is also equally possible that the ANC may so thoroughly discredit itself that there may be nothing to salvage …

Motlanthe was the deputy president of Mbeki and stepped in as President between Mbeki and Zuma.

I would have hoped for a strong alternative like Cope to play the role that it seems that the DA will do now.

The question is if the EFF will grow stronger. According to IOLNews Julius Malema and other party leaders have visited Mbeki in his home and they asked Mbeki to vote for the EFF. It is of course a normal thing. Local politicians visit homes in order to get votes. The local ward councillor this time asked the leader, Malema, for help. 

Does this mean that the ANC and the DA will become almost similar in size
in the future? It seems to be the case in the large cities but the situation is
different in the rural areas.

eNCA shows some charts based on different opinion polls. It is interesting to see how close the DA is in some metros. But we have to bear in mind that these are only pre-election polls.

Church leaders, like the Anglican Archbishop Thabo Makgoba, engages in the election through The Electoral Code of Conduct Observer Commission (ECCOC). They play a crucial role. Hopefully the elections will be free and fair. This is my prayer. 

Missöden på Malta

En av dagarna hyrde sönerna och jag en bil, för att kunna ta oss runt på ön. Och även åka runt på grannön - Gozo. Till vilken det går färja.

Bilresan gick mycket bra. Vänstertrafik känns närmast hemtamt. Efter en innehållsrik dag återvände vi till hotellet, där jag t o m fann en ledig parkeringsplats. Sällsynta på Malta.

Dagen efter skulle jag endast fylla på bensin och sedan lämna tillbaka bilen. Alltså åkte jag iväg runt halv nio, för att hinna före frukosten slutade serveras halv tio. Bilen skulle återställas före tio.

Sönerna hade sett ett par bensinmackar alldeles i närheten av vårt hotell så jag tänkte att detta skulle bli en kort och okomplicerad morgontur. Så blev det ej. Jag missade bensinmackarna och helt plötsligt var jag ute på N1 västerut. Inte direkt en motorväg men en väg med två filer i varje riktning och planskilda korsningar.

Nåväl, snart såg jag en bensinmack och tog av mot den. Min första miss var att jag bad dem fylla tanken. (Det visade sig sedan att jag endast hade fått halv tank i bilen och inte behövde fylla på mer än så. Hur mycket är det, då? Nåja. Jag fick bjuda på några hundra kronor. Inget stort problem.)

Ett större problem var att mackens internet låg nere. Så de accepterade inte kort. Och jag hade inte kontanter. Alltså fick jag lämna mitt körkort som pant och åkte iväg mot en bankomat. Med knapphändiga instruktioner. Något stressad insåg jag inte att jag hade GPS i mobilen. Jag skrev inte heller upp namn eller adress till macken.

Alltså åkte jag ut på N1 igen. Genom en tunnel. Första avfarten tog jag och åkte sedan på måfå mot något som såg ut som en bank. Vilket det inte var. Efter att ha frågat fick jag korrekta angivelser och lyckades hitta en bankomat.

Men hur skulle jag nu finna macken? Vid det här laget hade jag enbart vaga föreställningar om varifrån jag kommit eller vart jag var på väg. (Ja, det låter som en mindre livskris och så kändes det! Panik följd av bön följd av koncentration ledde dock till att jag återfann N1 och kunde åka i riktning mot macken. Som jag nu passerade i fel riktning. Med andra ord fick jag åka förbi och ta nästa avfart, åka under vägen och upp igen - i motsatt riktning.

Så långt lyckades jag betala och fick även tillbaka mitt körkort. Nu återstod bara att hinna hem till hotellet och lämna bilen före klockan tio.

Jag måste därför åka i fel riktning igen och korsa N1, för att komma åt rätt håll. I den avfarten, som bestod av en stor rondell, vilken var mycket kaosartad, dök det upp en polismotorcykel. Den skar genom trafikstockningen som en varm kniv genom smör och jag följde glatt efter. Kom alltså ut på N1 igen och klockan var nu närmare halv tio. M a o ingen frukost för mig men chans att hinna lämna tillbaka bilen i tid.

(Till saken hör att jag hade haft telefonkontakt med sönerna som tog frukost åt mig med upp på rummet!)

På hemvägen fastnade jag så klart i en stillastående bilkö. Skulle jag alltså även missa tiden för återlämnade av bilen? Nej, kön löste upp sig och 09.55 klev jag in med nyckeln på kontoret.

Någon ersättning för att jag fyllt på för mycket bensin fick jag förstås inte. Men i det läget var jag mest glad att allt hade gått väl.

Svärfadren hade nu frågat: vad kan vi lära oss av detta?

Mycket: fråga sönerna om var de sett mackarna. Ta med kontanter. Använd GPS. Lyssna på biluthyraren när det gäller instruktioner om påfyllnad av bilen.

Men det går också att säga att jag med facit i hand fick vara med om ett äventyr. Ingen kom till skada. Och jag fick uppslag till denna bloggpost.

Maltesiska

När jag tillsammans med sönerna kom till Malta igår visste jag att Maltas officiella språk är engelska. Vad jag inte visste är att även maltesiska är officiellt språk och talas av 66% av befolkningen. På Wikipedia står följande att läsa:
Maltesiska är det enda semitiska språk som skrivs på det standardiserade latinska alfabetet. Det är även det enda semitiska språk som talas av ursprungsbefolkningen i ett europeiskt land.
Visst är det spännande? Maltesiska är dessutom ett av EU's officiella språk.

Malta har styrts av romare, araber, korsfarare, Napoleon och Storbritannien m fl. Idag är landet självständigt. Det verkar som om malteserna integrerat sin historia på ett kreativt sätt. Spännande att vara här.

Gammal byggnad får nytt liv

En domkraft kan vara en mycket upplyftande medarbetare.

Idag har jag varit med och lyft en gammal byggnad. Eller åtminstone en del av den. Det är spännande att se hur ett hörn liksom svävar i luften med hjälp av två domkrafter. Nu var jag enbart med på ett hörn, så att säga, men det gör inte så mycket. Det visar att det som är gammalt går att förnya och förbättra och på så sätt kan ges nytt liv. Även om det verkar svårt och även om delar är murkna och behöver bytas ut.

Det är inte första gången jag är med och lyfter en byggnad med hjälp av domkraft. Förra gången skedde det i Aneby. Då gällde det bara en liten lekstuga men det byggde på samma princip.

Idag börjar de nya asyllagarna gälla i Sverige. Donald Trump blir nominerade till presidentkandidat för republikanerna i USA och läget i Turkiet ser mörkt ut. För att inte tala om situationen för världens flyktingar, svältande människor i Afrika och terrorismens offer. Listan kan göras längre.

Det är lätt att ge upp och gripas av missmod. Men på samma sätt som en gammal byggnad kan få nytt liv finns det också hopp för mänskligheten. Det kräver arbete, uthållighet och målmedvetenhet. Men det går.

Imorgon gäller det

Sveriges riksdag går imorgon till omröstning om migrationspolitiken. Det ska bli svårare att komma in i Sverige.

Om detta har jag skrivit förut. Min enkla tanke är följande. Ju fler vi är i Sverige, som vill ha ett öppet samhälle, där det finns plats för dem som söker asyl, desto öppnare blir samhället. Om de folkvalda politikerna förstår att många vill öppenhet, blir det svårare att rösta fram slutenhet.

Det är självklart inte enkelt. Det säger jag inte. Men jag vill hellre dra åt det öppna än åt det slutna. Det är så många som vill försvåra och resa stängsel.

Två hänvisningar. Dels Svenska kyrkans biskopar, som i DN vädjar till riksdagen att den ska ta hänsyn till barnens situation. Länken kommer här. Dels Rädda Barnen, som också – självklart – tar fasta på barnens behov.

Min bön och förhoppning är att riksdagen lyssnar till dessa och andra kritiska röster. Sverige får gärna fortsätta att ha en så öppen migrationspolitik som möjligt. Tillsammans får vi sedan göra vårt bästa för att också integrationen ska bli så bra som möjligt.

Döm inte

Högmässa i Anga kyrka på Gotland. Från 1200-talet. Romansk stil. Ett jättestort torn och sedan ett relativt kort skepp. Det var en pensionerad präst från orten som höll i högmässan, Sune Österdahl. Jag känner hans son – Kent. Det var en fin högmässa. Förkunnelsen utgick från Jesu ord i Johannesevangeliets åttonde kapitel:

Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen …

Så genialt av Jesus att hänvisa de fördömande personerna till deras egna samveten. Så borde vi göra. Vi dömer lätt varandra. Vi har också lätt att döma dem som fördömer. Det blir en ond cirkel. Jesus myndigförklarar även den som verkar fördömande. Riskfyllt. Men klokt.

På väggen såg jag en kalkmålning. En ängel håller i en vågskål. Till höger försöker ett gäng smådjävlar tynga ner skålen. Men den väger ändå tyngst till vänster. Där lägger Kristus något. Kanske en oblat.

Grunden för att inte döma sin medmänniska. Vetskapen om att själv vara frikänd. Och i mässans mysterium blir denna befrielse tillgänglig.

Jag har aldrig tidigare sett en liknande kalkmålning.