Sydafrika – 25 års demokrati

Imorgon – 8 maj – får Sydafrikas befolkning rösta i allmänna val för sjätte gången. Många av oss minns det första. Eller har sett bilder på långa, ringlande köer och hört berättelserna från äldre, svarta sydafrikaner, som väntat ett helt liv på att äntligen få fullgöra sina demokratiska rättigheter. Jag bodde i Sydafrika 1981-82 och minns ett samtal under en ungdomssamling. Det var ungdomar från både svarta och vita områden som möttes. Kvällens tema skulle inte vara politiskt. I stället handlade diskussionen om att vara tonåring. Frågan gällde när ungdomar skulle få börja bestämma själv om när de skulle vara hemma på kvällen. En vit flicka sa:

När man fyller 18, för då är man ju myndig och får rösträtt.

Ingen av de svarta ungdomarna sa något och efter en liten stund insåg flickan att ingen av dem, med det politiska system som rådde då, någonsin skulle få rösta.

I det första valet vann ANC en jordskredsseger. Sedan har andra partier fått mer och mer av kakan. Ett tag hade partiet över två tredjedelar av rösterna – d v s egen kvalificerad majoritet. Nu diskuteras det om de kommer att landa just över 50%. Men enligt en opinionsundersökning, som Ipsos gjorde idag, skulle ANC kunna få så mycket som 65%. Detta läste jag i Mail & Guardian. En annan osäkerhet gäller huruvida ANC kommer att få behålla styret i den folkrikaste provinsen, Gauteng?

Trots allt finns det mycket i den sydafrikanska demokratin som fungerar. Utöver ANC finns några stora partier: Democratic Alliance (DA) och Economic Freedom Fighters (EFF). Det senare beskrivs ofta som ett populistiskt vänsterparti. Mitt intryck är dock att det varit betydligt lugnare kring detta parti sedan Jacob Zuma avsattes.

När nuvarande presidenten, Cyril Ramaphosa, höll sitt berömda Thuma Mina-tal för några år sedan var tonen mellan honom och EFF’s Julius Malema, försonlig. Jag ser ibland på ett kort klipp på youtube, som verkligen andas hopp.

Men frågan är också hur maktbalansen inom ANC ser ut. Förre premiern (guvernör) i Freestate, Ace Magashule, är nu ANC’s Generalsekreterare. Han är Zuma-trogen och en del av den korruption, som behöver bekämpas.

Det ska bli spännande att se hur det går.

Färdigräknat i Sydafrika

Strax efter 18.00 släppte Sydafrikas valkommission, IEC, det slutgiltiga resultatet i lokalvalen. En tjänsteman från valkommissionens förklarade först hur lyckat genomförandet varit och att en övervägande majoritet av väljarna menar att valen varit fria och rättvisa. I snitt har väljarna väntat 16 minuter i köerna. Allt hade inte varit perfekt men i stort sett, menade han att det gått bra.

Valkommissionens ordförande tog sedan över. Även han började med att välkomna alla dignitärer. Något som alltid sker och i snitt tar 5-10 minuter. Det hör till protokollet.

Även om ANC är det i särklass största och fortfarande dominerande partiet är det ändå valets klara förlorare.

Missnöje med president Jacob Zuma och de olika affärer han är iblandad i, får väl ses som den främsta förklaringen. Men detta är bara toppen på ett isberg. Många ANC-politiker har skott sig och inte insett att de är valda av folket för att tjäna folket.

DA är vinnare. De hade redan makten i Kapstaden. Där har de egen majoritet. Nu blir de största parti även i Tshwane (Pretoria) och Nelson Mandela Bay (Port Elizabeth). ANC tog hem de andra storstäderna. Men i Johannesburg har de inte egen majoritet. (Johannesburg är dessutom inte färdigräknat). Där ligger DA inte så långt efter. I Ekurhuleni (East Rand) har ANC inte heller egen majoritet men avståndet där till DA är stort.

Detta innebär att DA måste ha stöd av andra partier i två storstäder. ANC måste också söka stöd från andra partier i två storstäder.

Detta innebär att EFF kan få en vågmästarroll. Det återstår att se om de vill samarbeta med DA, som fortfarande har en stämpel som ”vitt” parti. Även om deras ledare är svart, tror många andra svarta att agendan för detta liberala parti är att ge de vita jordägarna och företagarna möjlighet att fortsätta dominera i Sydafrika.

Kanske ändå den största vinnaren är Sydafrikas folk och det demokratiska systemet. Valet verkar, så vitt jag kan se, ha genomförts fritt och rättvist. De folkvalda måste nu samarbeta på många platser och söka partiöverskridande lösningar.

Dessutom har folket visat att de kan rösta bort de politiker som inte sköter sig. Det bådar gott inför framtiden.

Många hade räknat ut Sydafrika och hade bara lyssnat på alla rapporter om vanstyre och korruption. Det är många gånger sanna skildringar men bara delar av helheten. Det vi nu sett är en bild av det sydafrikanska folket. På dem har jag aldrig tvivlat. Under så lång tid har människor kämpat för rättvisa och det engagemanget finns fortfarande starkt. Låt oss be och hoppas att ledarna hör!

Trendbrott i Sydafrika

Detta är möjligen en för tidig slutsats. I Johannesburg har ca: 20 % av rösterna räknats och i Tshwane (Pretoria) ca: 30 %. Men i nuläget leder DA över ANC i båda dessa viktiga städer.

Förklaringen är möjligen att den svarta, växande, unga, välutbildade medelklassen har tröttnat på Jacob Zuma och hans gelikar. I Mmusi Maimane, född 1980, ser de ett tydligt alternativ. 

ANC kommer säkert att få över 50% av rösterna nationellt. Men det ser ut som om DA kommer att ta hem segern i merparten av storstäder. Självklart i Kapstaden, där de redan haft majoritet. Men kanske även i eThekwini (Durban). I så fall är något betydande på väg att hända i Sydafrika.

Frågan är om DA kan kasta av sig sin historia av att vara ett vitt parti, för de vita. Frågan är också om de har en fördelningspolitik som kommer att fungera. Det är inte självklart att de fattiga i Kapstadens ytterområden och kåkstäder har sett någon förbättring sedan DA fick makten där.

För demokratin är det med all sannolikhet en viktig sak att ANC dominans bryts.

Diagrammet nedan är färskvara från News24.

Val 2014 - problematisera mera

1. Baksmällan efter valet och Elisabeth Kübler-Ross

När jag läser alla statusuppdateringar och kommentarer på facebook, kommer jag att tänka på Elisabeth Kübler-Ross och hennes olika faser, när det gäller döende och sorg.

(1) Förnekelse

(2) Ilska

(3) Förhandling

(4) Depression

(5) Acceptans

Det är många av våra kommentarer i sociala medier som kan återfinnas någonstans i dessa faser. Frågan är vad vi sörjer? Vad är det som dör? Folkhemmet? Tron på Sverige som ett solidariskt, öppet och gott samhälle? Förmodligen olika.

Min poäng är att vi behöver gå igenom detta och att det finns hopp på andra sidan. När vi accepterat situationen kan vi söka efter en nyorientering.

2. Baksmällan efter valet och Sydafrika

När Sydafrika hade allmänna val för en tid sedan fick ANC (som vanligt) en bra bit över 50% utom i en av provinserna och i en del kommuner. Parlamentariskt är situationen superenkel i Sydafrika. Det gör inte nödvändigtvis situationen bättre. Bara annorlunda.

Även i Sydafrika finns ett populistiskt parti, som skrämmer. Economic Freedom Fighters. Partiet försöker framstå som arbetarvänligt och som ett parti för öppenhet men vid närmare studier ser jag att partiet har svårt att tänka försoning gentemot alla olika grupper i Sydafrika.

3. Baksmällan efter valet och "de onda" respektive "de goda"

Jag önskar mer problematisering. En sådan är att göra en distinktion mellan Sverigedemokraterna som parti, partiapparat och ideologi å ena sidan och deras väljare å andra sidan.

Jo, jag förstår att det också finns starka kopplingar. Dessa 13% har bevisligen röstat på SD. Men vilka är de? De är inte proffspolitiker som Jimmie Åkesson. De är för det mesta ganska vanliga medborgare, som valt att rösta på SD av tusen anledningar. En kan vara uppgivenhet.

När vi i vredesmod skriver på facebook att alla som röstat på SD är idioter är det kanske förståeligt. Men det gör ju inte det hela sant.

Jag ser hur siffrorna 87 och 13 dyker upp i olika former. Tanken kan bli att de 87 procenten är ”de goda” och de 13 procenten är ”de onda”. Detta tror jag är ett mycket kontraproduktivt sätt att beskriva verkligheten på.

Om det är så att de 87 procenten är mer öppna när det gäller det mångkulturella samhället, behöver dessa räcka ut en hand till de 13 procenten och säga:

Ni får också plats! Ni hör också till samhället. Men däremot är inte era åsikter förenliga med ett öppet samhälle.

Debattera och var stenhård när det gäller ideologi och åsikter. Men skilj på partiapparat och väljare. Försök att vinna tillbaka medmänniskor!

I en av de otaliga analyserna jag hörde igår var det en person med utländsk bakgrund som sa:

Om det bara vore dessa 13 procent som hyser främlingsfientliga åsikter, hur kan det då komma sig att det är så svårt för personer som jag, med utländsk bakgrund, att få jobb?

Tänkvärt! Det finns en ingridiens av förnekelse som innebär att vi inte vill se att vi alla har en del i problemet. Och därmed även i lösningen.

Detta är viktigt för att dessa väljare ska känna att de hör till samhället. Samtidigt är det oerhört viktigt för alla de personer med utländsk bakgrund, som idag undrar när de möter medmänniskor i Sverige:

Kan jag lite på denna person? Är det en av SD's väljare?

Kampen för ett demokratiskt samhälle sker i varje medmänksligt möte. Den nivån är minst lika viktig som hur det parlamentariska läget ska hanteras.

Val i Sydafrika imorgon – jag har rösträtt ...

… i EU-valet. Om detta har jag redan bloggat. Då funderade jag över frågan huruvida det är ett bra eller dåligt alternativ att skriva ett stort NEJ på sin valsedel. Huruvida jag gjort det eller inte kommer ingen att få veta. Däremot kan jag stolt berätta att både hustrun och jag har stoppat ner varsin valsedel i ett valkuvert. Som vi sedan stoppat i varsitt ytterkuvert. Dessa ytterkuvert har försetts med namnteckningar av Nomaqawe och Calvin, som därmed intygat att det faktiskt var vi som röstade och att vi var vid våra sinnens fulla bruk. Därefter har dessa kuvert i sin tur stoppats, av oss, i varsitt ytterkuvert och sedan, av hustrun, postats till konungariket Sverige.

Calvin, hustrun och Nomaqawe

Vi har alltså fullgjort våra förpliktelser och hoppas att det har en betydelse för Europa och därmed världen.

Imorgon röstar sydafrikanerna (med undantag av de som förtidsröstat här i landet och på andra ställen).

Jag vill dela något jag läste på Facebook. Barnen lärde känna en lärare i Sydafrika, när vi bodde här 2002-2006. Mycket omtyckt person. Dessutom var han körledare för gosskören på pojkskolan. Såhär skrev han på sin time line igår:

Proud to report that despite his great frailty at the age of (almost) 88, Dad cast his special vote today. Barbara had checked that his ID book was ready and that someone would be able to assist him when the IEC called on Carlisle Lodge. He had to wait the whole day to vote. Referring to his inked thumb, he told me it looked as if he had hit it with a hammer! Long live democracy in SA, long live!

(IEC betyder: Independent Electoral Commission). 88-åringen är alltså en vit sydafrikan, som levt store delen av sitt liv under apartheid. (Jag menar ‘under’, för de vita var inte särskilt fria trots att de hade politisk makt och andra fördelar. Kan man vara fri när man är del av ett legaliserat förtryck?) Jag blir glad av att läsa dessa och liknande vittnesbörd.

På något sätt känns det sydafrikanska valet betydligt mer spännande. EU-valet i all ära, men det är lite för stort och lite för långt bort.

Däremot kommer det nog dröja lite innan vi får något valresultat. Många röstlokaler ligger ute på landsbygden och det tar tid innan allt räknats och resultat förmedlats. Ett slutgiltigt resultat är utlovat till 10 maj men redan på valdagen kan man följa prognoser på den statliga TV-kanalen SABC’s hemsida. Länken kommer här!

Se upp, ANC och Sydafrika

"Stem" på afrikaans betyder "rösta".
Jfr ordet "stämma" på svenska.

Det drar ihop sig till val – inte bara i Sverige – utan också i Sydafrika 2014. Det är fem år mellan de allmänna valen och nu har det gått 20 år sedan Sydafrika blev en demokrati och ANC vann det första, demokratiska valet i slutet av april 1994.

Det är inte bara valperiodernas längd som skiljer de två länderna åt. Bortsett från att Sydafrika har ett parlament med två kammare, president i stället för kung osv, så måste man i Sydafrika också registrera sig om man ska rösta. Jag är inte säker på att jag förstått djupet i detta system men låt mig försöka reflektera kring det.

Skälet är väl rimligen att det sydafrikanska folkbokföringssystemet inte är så heltäckande som det svenska är. (Om nu det svenska är det men tanke på papperslösa m fl). När jag var församlingspräst i Sydafrika för 10 år sedan fick jag vid några tillfällen besök av församlingsbor som ville ha ett utdrag ur dopboken, för att de behövde styrka sin identitet. Det var vuxna personer, som inte hade ID-handling och förmodligen inte fanns med i något register. Det kändes stort på något sätt att kyrkans dopbok var den enda existerande urkund, som i det läget – tillsammans med prästens namnteckning – kunde styrka en människa identitet. Något att göra dopteologi av, kanske?

Nåväl, för mig var det ett exempel på det jag redan visste: att alla inte finns med i befolkningsregistret. Då blir det vettigt att de som ska rösta måste registrera sig, så att verkligen alla får chansen att rösta.

Men, det betyder också att det blir krångligare att rösta. Dessutom har jag förstått att de olika partierna hjälper till med röstregistreringen och möjligen känner sig de som fått hjälp förpliktade att rösta på det parti som hjälpt dem. Jag tror jag gillar det svenska systemet bättre.

Självklart finns en fristående valmyndighet: The Electoral Commission of South Africa. Men partierna har genom registreringsprocessen möjlighet att påverka väljarna. Tror jag!

Jacob Zuma kanske får se upp!

En annan skillnad mellan Sverige och Sydafrika är att presidenten bestämmer vilken dag valet ska äga rum. Det blir då en allmän helgdag, förstås. Många tror att Jacob Zuma kommer att utnyttja firandet av 20-årsjubileet nästa år, för att öka ANC’s möjlighet att vinna igen. Alltså kommer valet att äga rum efter den 28 april, som redan är allmän helgdag – Freedom Day! Önskemålet är så klart att Mandela också är vid liv. Det finns mycket som talar för att många röstar på ANC av lojalitet mot Mandela. När han inte längre finns i livet, kanske många vågar byta parti.

Det finns dock många som utmanar ANC. Viktigaste motståndaren är så klart Democratic Alliance (DA). De har många svarta medlemmar men upplevs ändå av många som ett parti för vita.

För några år sedan startade ett utbrytarparti: The Congress of the People (Cope). De fick initialt stora framgångar men har sedan dess slitits sönder av ledarskapsstrider. Inte många räknar med dem nästa val.

Detta år har dock två nya partier startats: Agang, som leds av Mamphela Ramphele. Hon är trovärdig och erfaren men saknar folklighet. Jag har bloggat om Agang förut. Länken kommer här. Jag uppfattar inte att många tror att Agang på allvar kan hota ANC.

Däremot utgöra det sista tillskottet till den rika partifloran, Economic Freedom Fighters (EFF) ett reellt hot. Även om detta har jag bloggat - här. De har en karismatisk, populistisk ledare: Julius Malema. Han var ordförande för ANC’s ungdomsförbund och en av dem som stödde Jacob Zuma. Men sedan blev det en schism dem emellan och han uteslöts. Han vill nationalisera gruvorna och ge bort vita farmer till de svarta, utan att vita får ersättning. Han uttalar sig gärna i rasistiska ordalag. Han står just nu, precis som Zuma gjorde innan han blev president, inför rätta i en korruptionshärva. Malemas anhängare vakar utanför domstolen. Jag tror inte man ska underskatta hans möjligheter, även om jag inte alls tror att EFF kan få majoritet.

Hur kunde det bli så här? Hur kan en populist som Malema få så stort stöd? ANC upplever jag som alldeles för maktfullkomliga. Men det stora problemet tror jag är utbildningspolitiken. ANC satsar inte för lite resurser på utbildning men resurserna satsas fel. Mamphela Ramphele kritiserar detta i sin kampanj men är det någon som lyssnar. När generation efter generation blir dåligt utbildade, så ökar chanserna för sådana som Malema att få stöd. ANC biter sig därmed i foten. Jag hoppas verkligen att ett nytt mirakel kunde ske här. Ett utbildningsmirakel! (Och kanske vore det inte så dumt i Sverige och Europa heller!)

Följande replikskifte, som jag klippt från en väns facebooksida, ger en liten ögonblicksbild av hur samtalen förs i Sydafrika.

I saw red berets in Pietermaritzburg this morning! Ijaa neh! EFF seem to be penetrating and occupying a lot of space in the Republic.

ANC, watch out!!!!

I also think EFF has learnt from the mistakes of Cope. They are more or better organized.

The coming elections will surely shift the balance of power!!! Watch this space!!!

I agree PP,Malema knows ANC better and he will use Cope's mistakes to strengthen EFF and his only wish is to hurt ANC and he will. I'm not saying he will win but I forsee him taking DA's space and getting seats in parliament. Danger ke ya gore he attracts more youth.

Val i Sverige

Det är skillnad på valtider i Sydafrika och valtider i Sverige. När jag skrev om valtider var det med tanke på det komiska i att vi ägnade oss åt valsafari dagen innan valdagen i Sverige. Efter att valresultatet stod klart återstår ingenting av det komiska. Nu landar vi i en betydligt allvarligare jämförelse mellan Sydafrika och Sverige. Vi besöker Sydafrika, som på olika sätt kämpar för att göra sig kvitt sitt arv av rasism och åtskillnad. Vi får SMS och mejl från Sverige, som nu på olika sätt verkar ta ett kliv, om än litet, mot mer av den varan. På facebook kommer visserligen initiativ för att säga emot denna tendens. Vi läser om demonstrationer och upprop. Faktum kvarstår: ett främlingsfientligt parti har kommit in i den svenska riksdagen. I ett sms fick söndag kväll kunde vi läsa: ”Det kommer vara ett lite omänskligare Sverige ni kommer hem till …” Vi hoppas inte det stämmer. Vi hoppas motkrafterna föder medkrafter och att många säger ifrån.
Men vi kan inte tycka att rätt svar är att vända Sverigedemokraterna ryggen. Var 20:e svensk delar deras uppfattningar. Dialog och samtal. Debatt och diskussion. Det måste vara bättre. Att en av partiledarna inte vill dela sminkloge med Sverigedemokraternas ledare är inget bra sätt att bemöta dem. Vad kan hända? Ingen skulle väl anklaga partiledaren för att ha bytt åsikt. Tvärtom, hade det kanske varit ett tillfälle att redan från början ta en debatt. Låt oss söka efter ett mänskligt sätt att bemöta även dessa medmänniskor, som vi inte håller med, när det gäller synen på integration och invandring. Men låt oss aldrig ge upp när det gäller alla människors lika värde.

Valtider

Vi hade tänkt åka på valsafari men vädret ville annorlunda. Så det blev till att besöka staden Hermanus istället. En trevlig bekantskap. Och valar såg vi från stranden. Southern Right Wale. (Sydkapare). Vi fick också kontakt med Professor John de Gruchy, som jag senast träffade i Jönköping. Han dök upp vid 2-tiden och vi gick på café med honom, varefter han guidade oss i staden. (Som jag gjort med honom i Jönköping). Vi gjorde upp att vi skulle ses hemma hos honom och hans hustru i Volmoed imorgon.
Därefter tog vi bilen hem, efter att ha handlat. Eftersom det fanns lite tid kvar åkte vi de sju milen till Genadendal. Afrikas första missionsstation. Grundad av Herrnhutarna eller the Moravians, som det heter på engelska. Den grundades i mitten av sjuttonhundratalet. (Svenska kyrkans förste missionär, Otto Witt, sändes till Sydafrika 1876). Vi kom lite sent, så både museet och kyrkan var stängda. Men det stod en man med sin son ute på gårdsplanen och städade sin bil. Vi pratade med honom lite och det visade sig vara församlingens präst. Chris, som han heter, visade oss kyrkan och vi bad en bön tillsammans. Vi gick även runt och tittade på alla gamla, väl bevarade byggnader. Genadendal blev en modell för många andra missionstationer över hela världen. Den var som ett helt samhälle. Dit flyttade människor, när de kom till tro. Positivt kan man beskriva det som att omvändelsen till kristen tro blev en holistisk vändning, som berörde livets alla sidor. Negativ kanske man kan reflektera över om en del av de som omvändes, gjorde det p g a det materiellt sett åtråvärda liv som kunde levas inom missionsstationens område. Vem vet?
Det var i alla fall mäktigt att få vara där och även träffa en nutida präst på denna historiska plats. Genadendaal fungerar både som centrum för den lokala församlingen och som ett slags kyrkligt konferenscenter. På sitt sätt liknar det Sigtunastiftelsen med alla dess gamla vackra byggnader. Behöver vi kanske missionsstationer i Sverige idag? Hur skulle de i så fall se ut? Var skulle de ligga? Och vilka funktioner skulle de innehålla?

Val i Sydafrika 3

I förrgår var det val i Sydafrika. Det är inte helt klart än. Kanske har hälften av rösterna räknats. I stort sett har valet gått lugnt till. Ett mord av en COPE-funktionär kan ha politiska motiv. Men det är för tidigt att säga klart. Någon valarbetare har tagits på bar gärning med ett hundratal ifyllda valsedlar på sig. Det finns andra misstankar. Men det har inte varit något utbrett valfusk, vad jag förstår. Ordföranden för den oberoende valkommissionen, Brigalia Bam, en förtjusande dam, som jag träffade på hennes kontor för ett par år sedan, är enligt media nöjd. Hans Engdahl, missionär för Svenska kyrkan i Kapstaden, vittnar om god stämning och närmast folkfest kvällen innan och på själva valdagen. Nästan som 1994!
Det stör förmodligen västvärlden att Zuma blir president. Han är inte lika slipad som Mbeki. Men bedömare menar att det är Mbekis ledarstil, som bäddat för många av problemen. Mbeki hade svårt att lyssna och omgav sig med ja-sägare. Däremot uppförde han sig klanderfritt. Zuma är indragen i allehanda skandelar, vilket ju självklart är oroande. Dessutom förstår sig ingen i väst på en man, som enligt uppgift har 18 barn och kanske 4 fruar. En fråga aftonbladet ställer är vilken av fruarna, som ska bli landets första dam.
Men ANC är en stor och trög organisation. ANC är större än sin ledare. Egentligen skulle man fokusera mer på själva partiet än enbart dess ledare. Sannerligen har organisationen problem. Det är svårt att riktigt bedöma, men på mig verkar det som om det ibland brister i öppenheten. En annan problematik är alliansen med fackföreningsrörelsen och kommunistpartiet. ANC har ju under Mbeki varit ett parti som välkomnat ett kapitalistiskt snarare än ett socialistiskt styre. Zuma har lovat att fortsätta på den inslagna vägen. Samtidigt har han ett annat språkbruk i mötet med de fattiga, som ofta ser honom som garanten för ökat välstånd. Trevor Manuel, finansministern, ser många i väst som en garant för trygghet och stabilitet. Han sitter med all sannolikhet kvar.
Sedan har vi frågan om ANC får 2/3 majoritet. I så fall kan de ändra konstituitonen. Det vore självklart illa.
Intressant blir att se om DA tar över Western Cape. Då blir en av 9 provinser inte styrd av ANC och sydafrikerna får ett exempel att jämföra med, när ANC ska utvärderas nästa gång, 2014.

Val i Sydafrika 2

Långt ifrån alla valsedlar är räknade i Sydafrika. Det första man kan säga är att valdeltagandet har varit rekordstort. Det är ju mycket glädjande. Det verkar också gynna ANC och Zuma. Vilket skulle betyda att ANC lyckats få folk till valurnorna. Jag har inte sett några tecken på att folk röstar under hot, i det lilla jag läst på nätet. Däremot kan säkert graden av information eller i vissa fall brist på relevant information göra att man i vissa områden inte har så mycket att välja på. I vissa valllokaler tog valsedlarna slut och det har även rapporterats att valurnor blev fulla. Sådant är vi inte vana vid i Sverige. Det unga sydafrika ger oss en lektion i demokrati. Är vi beredda att ta det till oss?
Tendensen är att det går bättre för DA än för COPE. Och att ANC hamnar runt 2/3 majoritet. Här är det mycket för tidigt att uttala sig.
Låt oss på detta stadium vara glada för att demokratin lever i Sydafrika.