Showing posts with label Pretoria. Show all posts
Showing posts with label Pretoria. Show all posts

Thursday, 4 August 2016

Trendbrott i Sydafrika

Detta är möjligen en för tidig slutsats. I Johannesburg har ca: 20 % av rösterna räknats och i Tshwane (Pretoria) ca: 30 %. Men i nuläget leder DA över ANC i båda dessa viktiga städer.

Förklaringen är möjligen att den svarta, växande, unga, välutbildade medelklassen har tröttnat på Jacob Zuma och hans gelikar. I Mmusi Maimane, född 1980, ser de ett tydligt alternativ. 

ANC kommer säkert att få över 50% av rösterna nationellt. Men det ser ut som om DA kommer att ta hem segern i merparten av storstäder. Självklart i Kapstaden, där de redan haft majoritet. Men kanske även i eThekwini (Durban). I så fall är något betydande på väg att hända i Sydafrika.

Frågan är om DA kan kasta av sig sin historia av att vara ett vitt parti, för de vita. Frågan är också om de har en fördelningspolitik som kommer att fungera. Det är inte självklart att de fattiga i Kapstadens ytterområden och kåkstäder har sett någon förbättring sedan DA fick makten där.

För demokratin är det med all sannolikhet en viktig sak att ANC dominans bryts.

Diagrammet nedan är färskvara från News24.


Sunday, 12 October 2014

Gudstjänst i Soweto

Peter och Mmaletsatsi innan gudstjänsten börjar.
En spännande helg i Gauteng (den provins som både Pretoria och Johannesburg ligger i) fortsatte idag med gudstjänst i en av våra lutherska församlingar i Soweto. (Som betyder SOuth WEstern TOwnships). Peter Svensson, vår kollega, delar kontor med bland andra Kirkens Nødhjelp (Norweigan Church Aid). En av de anställda på NCA tillhör en församling i nordvästra Soweto, i området Dobsonville. Dit åkte vi i morse och gudstjänsten började strax efter kl 09.00, nästan på utsatt tid.

När vi kom övade en mycket duktig kör, men det visade sig att de var på väg till en annan gudstjänst. Lite snopet! Men självklart tog de inte sången med sig. Kyrkan var välfylld och sången stark (med eller utan kör).

Som vanligt fick olika grupper i församlingen agera kör i stället. Först alla kvinnor, sittandes på sina platser. Sedan reste sig alla män (eller de flesta) och samlades längst bak och sjöng en psalm tillsammans. Peter och jag var med och kan nu alltså på vårt CV lägga till att vi även sjunger i Dobsonvills lutherska manskör. Inte illa!

Peter och jag lägger vårt bidrag i kollekten.
Gudstjänsten leddes av en diakon. Under ett kort tag utbildade ELCSA diakoner i Pietermaritzburg och idag mötte vi en av dem. Följdaktligen firade vi inte nattvard. Mot slutet av gudstjänsten bad diakonen mig komma fram och bland annat förmedla Guds välsignelse till församlingen. Eftersom församlingen firar gudstjänsten både på engelska och seTswana, valde jag att läsa välsignelsen på seTswana. Jag kan den utantill. Men idag gick det inte så bra. Jag stakade mig på andra raden. Vad händer då? Självklart fyller 5-10 röster i församlingen i, så att jag kommer rätt och kan avsluta välsignelsen. Härligt!

Vi blev varmt välkomnade och fick vi komma fram och presentera oss i samband med pålysningarna. Detta är så självklart i denna del av den världsvida kyrkan. Varför gör vi det så sällan i Svenska kyrkan? Jag vet att det inte skulle passa alla att tvingas komma fram och inför alla presentera sig. Men kanske kunde det finnas ett moment, där de som aldrig förut varit i kyrkan får en möjlighet att presentera sig – om de vill. I alla fall är det något att fundera över.

Fem timmars resa hem till Pietermaritzburg gick bara bra och vi körde in genom vår grind precis innan solen gick ned. En fin helg i Gauteng. (= platsen för guld på en blandning av Afrikaans och seTswana).


Wednesday, 11 September 2013

Journalistelev gav Jacob Zuma så han teg

Jag var inte där. Jag har bara läst om det i Mail and Guardian. Så här stod det att läsa igår:
President Jacob Zuma has told a group of students that South African media's reporting makes him want to leave the country at times.
Det är klart den naturliga kommentaren vore:
Så bra då! Gör det. 
Men nu är det knappast lösningen. Även om vi ofta tror det. Peta en person så blir allt bra. Men vi vet ju att det inte fungerar så. Några har ju röstat fram Zuma. Förändringen ligger i att samma väljare röstar fram en annan person, som är bättre lämpad att leda landet. T ex en person som inte skjuter budbäraren. 

Zuma talade till en grupp journaliststudenter från Tshwane [Pretoria] University of Technology som var på besök vid parlamentet i Kasptaden. Zuma fortsätter (fortfarande enligt Mail and Guardian): 
Who do you think in reality you serve when reporting: the interest of the public that you claim, as the media you stand for, or the interest of the owners and managers of the paper?
Artikeln beskriver hur Zuma ska ha sagt att media matar allmänheten med negativa berättelser om regeringens misslyckanden men misslyckas att berättar hur regeringen har
… turned the country around from the illegal apartheid system to a vibrant democracy.
Zuma berättar vidare att han på en resa i Mexico, för många år sedan, upptäckt det som kallas "patriotic reporting". Media rapporterar inte om kriminalitet, för de vill marknadsföra sitt land på ett positivt sätt. Journalister i Mexico lär, enligt Zuma, ha sagt:
We market Mexico and we cannot market Mexico negatively. We can't wash our dirty linen in public. Otherwise, if we said there was huge crime, people wouldn’t come to invest in this country.
Enligt Zuma har media inte fått något mandat att ifrågasätta regeringen:
I've argued with them [media – min anm] that they were never elected, we were elected and we can claim that we represent the people. They do say they represent the people.
Zuma fortsätter och skyller på att det är ägarna, som styr. De vill tjäna pengar till vilket pris som helst. (Och här tycker jag att Zuma har en poäng. Med rätta ska man vara mycket kritisk mot stora medie-koncerner. Men slutsatsen delar jag inte alls med Zuma – d v a att media ska sluta kritisera makthavare – tvärtom!)

Två studenter ska ha kommenterat presidentens tal. Jag tycker den andra kommentaren var lysande:
We must just learn to live with this love-hate relationship [between the media and government]. We don't create the news, we report the news ….
Mer sådant! Ska det vara så svårt för makthavare att förstå och acceptera detta? 




Sunday, 17 April 2011

Svärmodren fyller år

Alltid lika trivsamt att vara hembjuden till svärföräldrarna. I april duggar födelsedagarna [2 st] tätt. Denna gång svärmodren. Svägerskan och hennes karl hade lagat god mat. Det är OK att han lagar god mat. Värre är att han spöar mig i latinkunskaper. Idag gällde det vad måltid heter på latin. Svar: caena. Som t ex i sentensen: Nulla caena sine caesum, som lär betyda: Ingen måltid utan ost. Nu fick vi visserligen ingen ost denna gång men latinkunskaperna imponerade. Vi hann också avhandla diverse ämnen som larviga födelsedagssångers snara utrotande och huruvida Aix-la-Chapelle heter Aachen på flamländska eller inte. (Svar: det heter så!) Detta i sammanhanget om städer kan heta olika saker samtidigt. Exempelvis kallas Pretoria i Sydafrika numer Tshwane (på kommun-nivå) eftersom det hette så innan de första vita dök upp.
Inte många vet dock att Strömsund i Jämtland heter Straejmie på sydsamiska. Något som också finns på vägskyltar numer.
Samtidigt med födelsedagsfirande hann vi också prata om dop. Detta via en kristallskål, där svärmodrens syskon döpts. Själv döptes dock svärmodren på sjukhus. Det var inget nöd-dop i egentlig mening. Endast i den meningen att barnmorskan hade nöd för alla ensamstående mödrar och deras barn. Oftast blev det inga dop. Alltså rekvirerades en präst och barnmorskan menade att svärmodrens mamma, som var gift och hade fött ett antal barn, skulle ställa upp och vara den första vars barn döptes av prästen på BB, så att inte de ensamstående mödrarna skulle känna sig utpekade. Jag blev inte förvånad. Svärföräldrarna är bland de mest inkluderande människor jag känner.
Efter att tillsammans med hustrun ha diskat och torkat middagsdisken vandrade vi och hunden Ludde hemåt i den milda vårkvällen. Dagen hade börjat med Palmsöndagens högmässa, som var levande och fylld av barn och sång. På eftermiddagen satt jag ute i solen med bar överkropp och läste ut Bröderna Karamazov. En god söndagsmiddag med efterföljande promenad fick avsluta denna sköna dag.