Hemma igen

Det är morgon i Kalmar. Vädret är sisådär. Idag ska södra och norra arbetslagen i Kalmar pastorat ha kick-off. Frukost på Brofästet och sedan minigolf. Det handlar om vem som ska ta hem den åtråvärda pokalen. Annars är dagarna fyllda av gudstjänster, goda samtal, budget-arbete, introduktion av nyanställda, planering av höstens arbete och en hel del annat. Många dagar börjar med morgonbön i Birgittakyrkan. Mellan 5 och 10 personer ber en kvart och fikar en kvart. Det är en god start på arbetsdagen. Att vara tillbaka till Kalmar efter fyra veckors kurs innebär också att det blir ett par lediga dagar i sträck mot slutet av veckan. Det kan behövas. Det är den del saker som behöver göras men tanken är att det också ska finnas möjlighet att inte göra just någonting.

Kairos Palestine

After 5 years in South Africa and after writing my thesis about the prophetic voice of the South African Council of Churches (SACC) the Kairos concept is very familiar. It has been used a lot in South Africa after the launching of the Kairos Document in 1985. It has been said that the fight against crime is a Kairos, the fight against HIV and AIDS is a Kairos and recently that the momentum in the struggle for sustainability in the Environment is a Kairos. I have not studied the Kairos Palestine Document enough. This I realized earlier today when attending a seminar at the S:t Paul’s Church in Malmö at Världens fest.

Kairos Palestine: a Christian Call for justice and peace in the Israeli – Palestinian conflict – who is listening?

It was amazing to listen to one of the authors: Father Jamal Khader. According to the Kairos Palestine website

Fr. Jamal teaches at the Latin Seminary in Beit Jala, Bethlehem University, the Emmaus Center in Beit Sahour, and Mar Elias College in Ibillin. He also teaches Peace Studies and Conflict Resolution Strategies for the master's in International Cooperation and Development (MICAD) program. Fr.Jamal is the Chairperson of the Department of Religious Studies and the Dean of Arts at Bethlehem University.

With a lot of energy he told us about the dire need for Hope in the current situation. I will try to give a short resume of what he said: The situation in the Holy Land today is no longer first page news. But for the people in Beit Jala, threatened to be divided by the wall and diminished into about 20% of its original size [if I recall rightly what Fr Jamal said] it should be first page news. Israel started to build the separation wall in 2003. Then there were about 200 000 settlers on occupied ground. Today they are almost 650 000. There is a plan to have only 12 % Palestinians in Jerusalem by 2020. Today they are 23%. Young Palestinians are starting to lose hope. And not without reason, Fr Jamal says. I got really upset when he told us, that Sweden voted against Palestinian membership in UNESCO. I did not know! But the people of Palestine will still not give up. They know what despair is but also that collaborating with God means hope.

If Gods plan is that we should live together we want to live together.

A bit surprising was his view that there is no conflict. A conflict is when two parties are having different values or aspirations. In a conflict there are things to discuss. There is room for negotiations. But in this case he only said that the occupation is evil. I could also hear an echo of Archbishop emeritus Desmond Mpilo Tutu when he said that liberation for the Palestinian people also means liberation for the oppressors. The Kairos Palestine Document wants to illegitimate occupation, not Israel. It is a very inclusive document. The expression “for all” is used 46 times.

Israel deserves to live in peace and security. Neither the wall nor soldiers will give them that security.

He continued to state that the time for a two states solution almost is gone. There is already an Israeli state but the Palestinians don’t get theirs. He was specific in our context and said:

You as Europeans are supporting occupation.

So he turned to theology and said that the Bible never can be used to justify injustice. The criteria of every theology must be: What are the consequences? Finally he gave some feedback to Church of Sweden. He spoke about costly solidarity and meant that Church of Sweden is showing that. By visiting both sides in the situation and by continuing to support different institutions in the Holy Land. He urged us to revisit our biblical theology and to continue to dialogue with the Jews. On that note he contextualized the whole dialogue concept. In the Holy Land dialogue between Christians and Jews means one thing. The Jews are in majority and the Palestinian Christians in minority. In Europe it is totally different, which makes the dialogue quite different. I have to admit: I never supported the document on the website. It is possible to do that on the website. I will now read it thoroughly and probably I will support it after having read it. Only Palestinians can sign it. Others may support it. Right now there are more signatures then supporters. I think we have to change that.

By the way: The website has a nice address, ending with ".ps" which means "Palestine". At least Palestine exists on the World Wide Web, Fr Jamal said.

Dr Fulata Lusungu Moyo

So far this day has been full of impressions and encounters. So many old and new acquaintances. Friends of course and seminars. We started with morning prayer in S:t Peter’s church. Ignatian spirituality. 20 minutes meditation and I was together with Jesus outside Jericho meeting with Bartimaios, son of Timaios. A Blind beggar. But his name and family history has been recorded. Fascinating! After a nice lunch with good friends from Malmö I have listened to Martin Junge, General Secretary of the Lutheran World Federation, organizing some 70 million Lutherans in more than 150 countries. He mentioned the revolutionary impact of Martin Luther’s nailing of the 95 theses and said that Luther wanted people at that time to understand that they were relying on false security spending their money on that. Not so difficult to apply on today’s society. His topic was: Church as part of the society. After that a panel discussed foreign Aid in the future. Sten Rylander (I have mentioned him before and will come back later), Erik Lysén, Director of the International Department at the Church of Sweden Head Office and last (but definitely not least) Dr Agnes Aboum from Kenya. She is a member of the Central Committee of the world Council of Churches. They agreed on the importance of a strong Civil Society, free media and the upholding of the Rule of Law.

Anyhow, the best lecture today was given by Dr Fulata Lusungu Moyo. She was born in Malawi but is now working at the World Council of Churches as Programme Executive for a programme called: Women in Church and Society. The theme of her presentation was: “Who is missing at the table?” She started by saying that she has a problem with the concept of “table” and prefers to talk about the court yard, a place in Malawi where decisions are being made. Still she asked questions about the table and about the menu. In conferences and round table talks all over the world women are represented but who sets the agenda? (And by the way, she said: most of those tables are not even round!) She admitted that things have changed but added that sometimes they haven’t changed much. She took us through the history of the Ecumenical movement seen through women’s perspective and it was an eye opener. Like the Decade of Churches in Solidarity with Women (1988-1998) which ended up as a Decade of Women in Solidarity with Women or even Women in Solidarity with Churches. She touched upon domestic violence (and there she was very critical way that kind of violence is called domestic as it had to do with the private sphere, while it is part of a structural violence – which has to do with the public sphere. I could go on describing important issues that she mentioned. I am happy to have met her and listened to her and I have to go home and think of how my new task in South Africa can be inspired by what she and many other women are saying. One aspect is definitely the need of meetings were men also talk about the role of the man in society. What is our identity? But this I shall blog more about another time. Now I need to catch up and join for the manifestation later tonight!

Världens fest och Ojnareskogen

Jag är på Världens fest i Malmö. Härligt! Inledningsmässan var fylld av olika språk, kulturer och uttryck. Många kända ansikten. Precis utanför mötte jag en bekant. Som inte var anmäld och därmed inte kunde komma in på mässan i Baltiska hallen. Mässa i det här fallet är ingen utställning utan en gudstjänst med nattvard. Det störde mig att inte vem som helst kunde komma in. Bland alla olika uttryck var det 8 kvinnor från Zimbabwe som satte mest färg på mässan. Liksom Tipei från Zimbabwe och en annan person på djembe-trumma i S:t Pauli kyrka, dit vi gick efteråt. Mycket ungdom, mycket musik. Sång och dans. Underbart!

Ändå är det Ojnareskogen som fyller mina tankar. Innan jag reste från Kalmar fick jag ett telefonsamtal. Kaisa - som jag inte känner - men som varit med och stoppat avverkningen på Gotland ringde. Hur Kaisa fått mitt nummer vet jag inte men hon ville tacka mig för att jag skrev om Ojnareskogen. Hon är kristen och hade upplevt att Kristus var närvarande på ett påtagligt sätt. Hon beskrev händelserna på ett sätt som berörde mig. Det var ingen mys-demonstration utan många var rädda och ängsliga. Jag förstod det som att hon verkligen menade att kyrkan var där, i och med att kristna fanns där men att det också borde funnits präster och diakoner till stöd för demonstranterna. Viktigt att det kommer fram.

Kaisa undrade varför Svenska kyrkan har ett tält under Almedagsveckan men inte hade någon sådan närvaro i Ojnareskogen. Relevant fråga!

Gör som Desmond Tutu, menade Kaisa. Kom bara dit och finns. Mitt i situationen där det råder olika uppfattning och olika läger kring avverkningen.

Om avverkningen återupptas tror jag det är viktigt att Svenska kyrkans ledning på Gotland och i Uppsala samlar sig och finns där till stöd för de goda krafter som vill protestera men också för de människor som tror att avverkningen och kalkbrytningen är bra.

Världens fest. ÄVen Ojnareskogen ligger i världen. Vi har ett ansvar för hela skapelsen. Både här och där. Gud, kom med Din kraft och inspiration!

Agera mera

Nu är det Världens fest i Malmö. Redan på tåget började det. Jag mötte Marianne och Emilia. Agera-volontärer. De förberedde ett media-stunt. Tror jag! Marianne satt och stickade en t-bone steak. Jag tror de vill säga något om vår köttkonsumtion. Jag berättade för kvinnan bredvid mig vad agera-volontärer är. Sedan sa jag:

Vi kanske skulle dra ner på vår köttkonsumtion. Bara äta kött på söndagarna.

Då sa Marianne (som är vegeterian):

Men det finns dom som inte kan ta upp protein på andra sätt än genom kött.

Så klokt! Och så evangeliskt. Jag blev glad för detta och tänkte att tro och handling hänger ihop. Mission, helt enkelt!

Ojnareskogen

På Domprost Mats Hermanssons blogg och i Kyrkans Tidning läser jag om kyrkans roll i Ojnareskogen. Bra att Mats och den lokale kyrkoherden gick dit. Kanske väl sent. Men jag kanske inte hade gjort det bättre. Men jag reagerade på ett stycke av Mats bloggpost:

En kyrka ska ta parti för skapelsen och kan göra det utan att ta parti för en part i en konflikt. Kyrkan kan vädja till eftertänksamhet. En kyrkas uppgift är också att måna om dialogen – och vara en brobyggare mellan människor av helt olika åsikter. Många har tagit skada av de senaste veckornas dramatiska händelseförlopp, många är upprörda och ledsna. I båda lägren. Kyrkan finns för den som är orolig för kommande sysselsättning och för dig som är orolig för kommande vattenförsörjning. I en församling helt nära dig finns det människor som är beredda att lyssna. Ring till din församlingsexpedition och be att få tala med en diakon eller präst. Kyrkans finns för dig!

Såhär skrev jag i en kommentar:

Håller nästan med om allt. Men sista meningen undrar jag över. Är det inte så att människor i båda lägren hör till kyrkan. Ja, i någon mening är kyrkan? I så fall skulle jag hellre säga något i stil med: "i kyrkan finns vi till för varandra". För det är väl inte som Kyrkans Tidning skrev: "Han [d v s Mats Hermansson, min anm.] besökte själv aktivisternas tältläger förra veckan tillsammans med kyrkoherde[n] i Bunge, Lennart Marklund. De var då de första representanterna från Svenska kyrkan på plats. − Vi vaknade alldeles för sent ..." Bland de aktivister som fanns där och även bland ortsbor, fanns väl kyrkan från första stund. För där fanns väl kyrkotillhöriga? I båda lägren? Är inte de representanter för kyrkan? Och framför allt tror vi att Kristus var där: "Ty han är vår fred, han har med sitt liv på jorden gjort de två lägren till ett och rivit skiljemuren, fiendskapen." (Efesierbrevet 2:14). Men som sagt: Annars håller jag med!

En dag kvar

Nu är det bara en dag kvar på denna del av vår utresekurs. Vi har varit på ett mycket givande sommarseminarium. Därefter två veckor och två dagar med många spännande möten i Kyrkans hus i Uppsala. Det jag verkligen värdesatte var två timmar med Sten Rylander, mångårig diplomat och ambassadör för Sverige Södra Afrika. Men om detta vill jag återkomma. Idag har vi berört så skilda områden som:

Hur Lutherska Värdldförbundet, Kyrkornas Världsråd och Action by Churches Together (ACT-alliansen) förhåller sig til varandra.

Mediaträning

Rights based Approach (RBA) d v s RättviseBaserad Ansats. Istället för att tala om givare och mottagare försöker vi nu lära oss att tänka att det finns skyldighetsbärare och rättighetsbärare.

Imorgon har vi ytterligare en späckad dag men sedan bär det hemåt igen. Kalmar ett par dagar och därefter Världens Fest i Malmö - Svenska kyrkans internationella riksmöte. När vi kommer hem på måndag ska vi vara mer på hemmaplan och det känns riktigt bra det också.