Jag är på Världens fest i Malmö. Härligt! Inledningsmässan var fylld av olika språk, kulturer och uttryck. Många kända ansikten. Precis utanför mötte jag en bekant. Som inte var anmäld och därmed inte kunde komma in på mässan i Baltiska hallen. Mässa i det här fallet är ingen utställning utan en gudstjänst med nattvard. Det störde mig att inte vem som helst kunde komma in.
Bland alla olika uttryck var det 8 kvinnor från Zimbabwe som satte mest färg på mässan. Liksom Tipei från Zimbabwe och en annan person på djembe-trumma i S:t Pauli kyrka, dit vi gick efteråt. Mycket ungdom, mycket musik. Sång och dans. Underbart!
Ändå är det Ojnareskogen som fyller mina tankar. Innan jag reste från Kalmar fick jag ett telefonsamtal. Kaisa - som jag inte känner - men som varit med och stoppat avverkningen på Gotland ringde. Hur Kaisa fått mitt nummer vet jag inte men hon ville tacka mig för att jag skrev om Ojnareskogen. Hon är kristen och hade upplevt att Kristus var närvarande på ett påtagligt sätt. Hon beskrev händelserna på ett sätt som berörde mig. Det var ingen mys-demonstration utan många var rädda och ängsliga. Jag förstod det som att hon verkligen menade att kyrkan var där, i och med att kristna fanns där men att det också borde funnits präster och diakoner till stöd för demonstranterna. Viktigt att det kommer fram.
Kaisa undrade varför Svenska kyrkan har ett tält under Almedagsveckan men inte hade någon sådan närvaro i Ojnareskogen. Relevant fråga!
Gör som Desmond Tutu, menade Kaisa. Kom bara dit och finns. Mitt i situationen där det råder olika uppfattning och olika läger kring avverkningen.
Om avverkningen återupptas tror jag det är viktigt att Svenska kyrkans ledning på Gotland och i Uppsala samlar sig och finns där till stöd för de goda krafter som vill protestera men också för de människor som tror att avverkningen och kalkbrytningen är bra.
Världens fest. ÄVen Ojnareskogen ligger i världen. Vi har ett ansvar för hela skapelsen. Både här och där. Gud, kom med Din kraft och inspiration!
No comments:
Post a Comment