Wednesday 31 December 2014

Årsskifte – en social konstruktion?

Socialkonstruktionism är en teori som inte alla omfattar. Tydligast går meningarna i sär när det gäller genus och sexuell oreintering. Frågorna kan lite grovt tillyxat ställas ungefär såhär:
Föds vi som antingen kvinnor eller män och bör acceptera detta eller går könsidentitet och/eller sexuell läggning att förändra? Påverkar omgivningen (det sociala) hur vi med tiden kommer att uppfatta oss själva som antingen män, kvinnor, intersex, transgender? Kan samma sak gälla vår sexuella läggning? Eller är allt givet? Är det så att Gud format oss på ett visst sätt och med detta bör vi vara nöjda? Eller finns Gud med i en pågående förändringsprocess?
Nu var det egentligen inte detta jag tänkte skriva om utan om företeelsen 'årsskifte'. Är detta något givet eller är det möjligen något som vi människor hittat på och utformat?

Vi har en almanacka av
Fr Claerhout, som
saknar årtal. Vi kan m a o
fortsätta använda den år efter
år. I december avbildas
stjärntydarna, som kommer
med solorosor till Jesus.
Svaret kanske i förstone är att människan hittat på just detta. I större delen av världen används den tideräkning som anger ett år 'noll' för 2015 år sedan. Många benämner tiden före detta år noll: 'f Kr'. Tiden efter blir antingen 'e Kr' eller 'AD'. Eftersom inte alla i världen är kristna har det utvecklats ett mer inkluderande sätt att beskriva årtal: 'f v t' eller 'e v t', som utläses 'före vår tideräkning' respektive 'efter vår tideräkning'. Men vad menas med begreppet 'vår'? På engelska skrivs det 'BCE' eller 'CE' och betyder: 'before common era' och 'common era'. Samma fråga kan ställas: Vad menas med 'common'? Denna tideräkning kallas ofta för den 'Gregorianska kalendern' och antogs av påven Gregorius XIII år 1582 och ersatte då den Julianska kalendern. I Sverige infördes den 1753. Sverige ville dock inte att den skulle förknippas med en påve så begreppet blev 'gamla stilen' och 'nya stilen'. År 1753 hade februari 17 dagar. I själva övergången mellan den 'gamla stilen' och den 'nya stilen'. Så kan det gå!

Men det finns andra sätt att räkna. Enligt den judiska tideräkningen inleddes år 5775 i september. Den muslimska tideräkningen är sedan oktober i år inne i år 1435. Den utgår från Muhammeds födelse år 622 CE. Den judiska utgår från världens skapelse. I Indien finns ett 30-tal olika sätt att räkna tiden. Mussolini införde en egen tideräkning. 'Era Fascista'. Den inleddes år 1922 CE, då fascisterna marscherade mot Rom. I Kyrkan har vi ett annat slags år - kyrkoåret, som ju börjar Första söndagen i Advent. Denna tideräkning klarar många av att hantera parallellt med det borgerliga året.

Visst är begreppet 'år' på många sätt en mänsklig konstruktion. Ändå är det otvetydigt så att själva naturen räknar år i någon form. Enligt wikipedia gäller följande:
Tideräkningen utgår från den tid det tar för jorden att rotera runt sin egen axel, så att en given punkt åter vänds mot solen. En sådan rotation benämns dygn. Det tar 365,2422 dygn för jorden att fullborda ett varv runt solen. Denna tid kallas ett naturligt år.
Så själva året är rimligen inte ett mänskligt påhitt. Trädens årsringar är väl ett tecken på detta. Men frågan när på året själva nyåret är, det kan tydligen diskuteras. Så även vilket år som är år 'noll'.

Ikväll kommer många av oss att fira det nya året. Vi som räknar Central Africa Time (CAT) gör det två timmar före Coordinated Universal Time (UCT), som är den tid som resten av världen liksom relaterar till. Mitt emellan  (UCT +1) blir det nytt år i Sverige. Dessa skillnader styrs naturligtvis av solens upp- och nedgång. Men att Sverige firar nyår mitt i vintern medan Sydafrika gör det mitt i sommaren – vad har det för innebörd?

På något sätt är väl årsskiftet ingenting. Lika viktigt för många – eller rent av viktigare – är kanske födelsedagen, som ju också är ett slags årsskifte. Vid exemplevis 18-årsdagen, 20-årsdagen eller varför inte 65-årsdagen har ju detta 'årsskifte' betydligt större betydelse.

I stor utsträckning handlar det väl om hur vi ser på tiden. Något cykliskt eller linjärt. Något hotfullt eller befriande. Ibland undrar jag om inte mycket känns hotfullt. Varför måste vi annars smälla så många smällare? Är inte det ett sätt att hålla något ont borta? Åtminstone tolkas påsksmällare så, traditionellt.

Tillbaka till årsskifte och sociala konstruktioner. Jag menar att det är något givet att tiden går. Att år läggs till år. Eller som Vergilius skrev:
Tempus fugit
Tiden flyr. Däremot väljer vi själva, enskilt eller tillsammans, när och hur vi manifesterar detta. Årsskifte, födelsedagar – eller varför inte, i förekommande fall – bröllopsdagar.

Just denna dag, nyårsafton, för 59 år sedan gifte sig svärmodren och svärfadren. Det anser jag vara värt att uppmärksamma.
Grattis!