Alltid lika trivsamt att vara hembjuden till svärföräldrarna. I april duggar födelsedagarna [2 st] tätt. Denna gång svärmodren. Svägerskan och hennes karl hade lagat god mat. Det är OK att han lagar god mat. Värre är att han spöar mig i latinkunskaper. Idag gällde det vad måltid heter på latin. Svar: caena. Som t ex i sentensen: Nulla caena sine caesum, som lär betyda: Ingen måltid utan ost. Nu fick vi visserligen ingen ost denna gång men latinkunskaperna imponerade. Vi hann också avhandla diverse ämnen som larviga födelsedagssångers snara utrotande och huruvida Aix-la-Chapelle heter Aachen på flamländska eller inte. (Svar: det heter så!) Detta i sammanhanget om städer kan heta olika saker samtidigt. Exempelvis kallas Pretoria i Sydafrika numer Tshwane (på kommun-nivå) eftersom det hette så innan de första vita dök upp.
Inte många vet dock att Strömsund i Jämtland heter Straejmie på sydsamiska. Något som också finns på vägskyltar numer.
Samtidigt med födelsedagsfirande hann vi också prata om dop. Detta via en kristallskål, där svärmodrens syskon döpts. Själv döptes dock svärmodren på sjukhus. Det var inget nöd-dop i egentlig mening. Endast i den meningen att barnmorskan hade nöd för alla ensamstående mödrar och deras barn. Oftast blev det inga dop. Alltså rekvirerades en präst och barnmorskan menade att svärmodrens mamma, som var gift och hade fött ett antal barn, skulle ställa upp och vara den första vars barn döptes av prästen på BB, så att inte de ensamstående mödrarna skulle känna sig utpekade. Jag blev inte förvånad. Svärföräldrarna är bland de mest inkluderande människor jag känner.
Efter att tillsammans med hustrun ha diskat och torkat middagsdisken vandrade vi och hunden Ludde hemåt i den milda vårkvällen. Dagen hade börjat med Palmsöndagens högmässa, som var levande och fylld av barn och sång. På eftermiddagen satt jag ute i solen med bar överkropp och läste ut Bröderna Karamazov. En god söndagsmiddag med efterföljande promenad fick avsluta denna sköna dag.
No comments:
Post a Comment