Matlagning

Makarna Göranzons Broccoli- och alspånsrökttofu-paj

Det är verkligen inte ofta jag lägger ut matbilder i sociala medier. Än mindre recept. Men nu kommer det. Hustrun och jag funderade över lunchen på väg hem från högmässan i Vindhemskyrkan i Uppsala, där Fyris kammarkör sjöng idag. Eftersom vi firade våra tvillingar i helgen hade vi kvar lite rökt tofu, en trevlig produkt. Dessutom hade jag köpt två knippen broccoli. Sagt och gjort. Vi gör Broccoli- och alspånsrökttofu-paj. Det blev ju väldigt gott. Och det skulle säkert även kunna utvecklas med lite spännande kryddning. Ville inte blanda ihop det rökta med muskotnöt. Hur hade det blivit med chili? Kanske. Vi gjorde det enkelt för oss:

Pajskal:

3 dl vetemjöl

100 g kallat margarin eller smör. (Vi tog smör)

3 msk kallt vatten

Detta blandas väl i en food processor. Helst ska degen stå i kylen en timme. Då sjunker inte kanterna ner i ugnen. (Detta hann vi inte med). Nåväl, vi gjorde dubbel sats och hustrun klädde en stor och en liten pajform med deg.

Under tiden tog jag mina två knippen med broccoli. Skar bort de grövsta delarna och förvällde resten lätt, i lättsaltat vatten. Tofun (1pkt) rev jag grovt och rev sedan även 100 gr prästost.

När pajskalen fått lite färg i 225 gr ugnsvärme (kanske 10 min) la jag i broccolin, fyllde på med den rivna tofun och den rivna osten. Därefter slog jag på äggstanning. 5 ägg och 5 dl mjölk. Svartpeppar efter behag.

Det blev lunch för två samt sju matlådor.

En vegansk variant blir det för den som ersätter smöret med mjölkfritt margarin, river vegansk ost i stället för prästosten och plussar på ett paket silkestofu, som fungerar ungefär som äggstanning. Tror jag!

Jazz, mat och äktenskap

Semester och ledighet i närheten av Kalmar. Kanske inte varje år men ofta nog lyssnar vi på

The eminent east coast dixie stompers

Det handlar om gladjazz. Och glada blir vi, när vi lyssnar. 

Så roligt att höra - numer - tre generationer Gamme. Och en trumpetare som var oerhört skicklig. Denna gång spelade de i samband med jazzbrunch på

VillaSolbacken

Förut hette stället Svensknabben. Det var i slutet av 1800-talet som den framgångsrike kvarnägaren John Jeansson lät etablera ett sommarboende på en av uddarna i Kalmarsund. Svärföräldrarna bor på en annan udde, som tillhörde en av de andra bröderna. Bostadsområdet har fått namn efter en av hans båtar:

Havsörn

Precis framför detta fönster satt vi och åt vår bröllopsmiddag.
för 34 år och två veckor sedan.

Min egen farbror lär i ungdomen ha arbetat som chaufför åt en av dessa omtalade bröder.

Kopplingen till Svensknabben är dock det faktum att vi hade vår bröllopsfest där. Då ägde Kalmar Kommun huset och hyrde ut det som festlokal. Det fungerade mycket bra.

Skojigt nog hade vi en liten jazzorkester till dansen och då var samma gitarrist som i dagens dixieband, Johan Sandholm, med och spelade. God vän till hustrun, som han är.

Med andra ord var det fint att både äta god mat och lyssna till god musik denna julisöndag, efter att vi inlett med högmässa.

Glad påsk!

Nu har både påsknatten och påskdagen passerat. Helt enkelt för intensivt, för att få tid att skriva en blogg. För mig är det ett fantastiskt dygn, som börjar med påskaftonens kväll. Stillhet, förväntan och så smyger vi iväg till kyrkan. Personligen gillar jag påskvakan med alla långa textläsningar. Det blir en slags vila. Så kommer lovsången. Ljusen tänds, kyrkklockorna ringer och helt plötsligt badar kyrkan i ljus. Men i stort sett bara stearinljus. När hundra personer håller i varsitt litet ljus blir effekten magnifik. Det kan faktiskt lära oss någon om hur viktig var och en är.
Påskdagens högmässa är också härlig. Ljuseffekten uteblir med på andra sätt blir det uppenbart att fastans långa allvar ligger bakom oss. Nu får vi fira påsk. Glädje och sång!
Sedan hem och njuta av god mat och vin, familj och vänner, lång promenad. Även idag på annandagen ska det bli en lång, frisk promenad.
Påsken är underbar!

Mat och säkerhet

Lördag förmiddag. Efter en ganska lugn morgon åkte jag från Common Ground, för att hälsa på Bentons mamma, Mary-Grace och hennes man Vic, samt barnen. Det blev en trevlig dag med en typisk, sydafrikansk avslutning: braai-vleis. D v s grillning. Det bästa av allt är boerevors. Den speciella, välkryddade korven, som bara finns här. Samt långa samtal kring allt möjligt. Säkerhetsläget är speciellt i Sydafrika. Många lever under en ständig oro. Jag kände igen det från våra egna 4 år. Men det är jobbigt att lyssna på människors oro. När jag besökte Algy och Ashleen, i ett betydligt enklare område, trodde jag att de skulle ha en delvis annorlunda berättelse. Men de vittnade om samma utsatthet. Jag vet från åren i Sydafrika, att även de fattigaste av fattiga, som bor i plåtskjul, låser så gott det går. Finns det bara lite bröd eller bönor i huset, kan dessa stjälas. Jag sa till Algy, att detta måste väl vara högsta prioritet för regeringen. Algy svarade: Bättre att se till att människor får arbete. Javisst, så är det naturligtvis. Fattigdomen skapar många problem. Bland annat utgör den grogrund för kriminalitet.
Från Centurion, utanför Pretoria, åkte jag i söndags morse, för att vara med på gudstjänst i Eldorado. En gudstjänst som leddes av en kyrkorådsledamot. Algy förmedlade syndernas förlåtelse, predikade och ledde nattvarden. Mycket annat sköttes av församlingsbor. Det var en levande gudstjänst. Dessutom ganska lång. Algy predikade om att ta på sig Guds vapenrustning. När jag kom hem till Algy och Ashleen, fick jag prova hans skottsäkra väst. Det måste han alltid ha på sig, när han åker på utryckning. Den väger säkert 10-15 kg. Otroligt tung och obekväm. Inne i västen ligger keramikplattor. Algy är anställd av polisen. Polisen har även muslimska imamer och hinduiska gurus anställda. Algys uppgift är att vara ett stöd för de poliser som är kristna.
Jag är berörd av mina två besök. Hos en vit familj och hos en färgad. Jag är inte rädd för egen del. Jag är försiktig och håller mig inne på kvällen. Bilen har jag låst, när jag färdas mellan de platser jag ska till. Men jag är berörd av att människor behöver leva i ständig oro. Ändå går det att njuta av stunden. Min upplevelse från tiden i Sydafrika är att många verkligen kan konsten att leva i nuet. Måltidsgemenskapen är ju ett uttryck för detta.
Ashleen är från Durban. Hon är av indiskt ursprung. Idag bjöd hon på kyckling-Briyani (om det nu stavas så). Mycket smakrik och rätt stark. Maten i Sydafrika är fantastisk. Mitt i en orolig situation känns det fantastiskt att få dela måltidsgemenskap och även be tillsammans. Bönen är en mycket naturlig del av det sydafrikanska samhället. I stort sett överallt. I ett land där man varken kan ta mat och husrum eller säkerhet för givet, blir möjligheten att söka hjälp från Gud omistlig.