Societas Homiletica – day two!

The second day of the conference has now ended. Vi started with morning meditation. Anne Gidion claimed that you cannot argue with fear. The only thing one can do is to tell counterstories. She told us about a project in the German Church where you tell hopestories as counterstories to hatestories. The hashtag is

From #hateSpeech to #hopeSpeech

After that the President, Dawn Ottoni-Wilhelm, whit Swedish origin on her maternal side, gave her Address. This speech was followed by group reflections.

After lunch and an international panel with participants from South Africa, India and Venezuela it was time for presentations. I presented a paper on prophetic preaching. I got a lot of valuable feedback and was also encouraged to continue working and maybe publish a book on the topic.

My colleague, Gunilla Renöfält, who teaches in Lund, also presented her paper in a panel. She did very well and got many positive comments.

The day ended with Jazz Vespers. John Brown “little” Big band played and at the end of the service we were all on our feet dancing and rejoicing.

I am going to sleep well tonight!

Jazz, mat och äktenskap

Semester och ledighet i närheten av Kalmar. Kanske inte varje år men ofta nog lyssnar vi på

The eminent east coast dixie stompers

Det handlar om gladjazz. Och glada blir vi, när vi lyssnar. 

Så roligt att höra - numer - tre generationer Gamme. Och en trumpetare som var oerhört skicklig. Denna gång spelade de i samband med jazzbrunch på

VillaSolbacken

Förut hette stället Svensknabben. Det var i slutet av 1800-talet som den framgångsrike kvarnägaren John Jeansson lät etablera ett sommarboende på en av uddarna i Kalmarsund. Svärföräldrarna bor på en annan udde, som tillhörde en av de andra bröderna. Bostadsområdet har fått namn efter en av hans båtar:

Havsörn

Precis framför detta fönster satt vi och åt vår bröllopsmiddag.
för 34 år och två veckor sedan.

Min egen farbror lär i ungdomen ha arbetat som chaufför åt en av dessa omtalade bröder.

Kopplingen till Svensknabben är dock det faktum att vi hade vår bröllopsfest där. Då ägde Kalmar Kommun huset och hyrde ut det som festlokal. Det fungerade mycket bra.

Skojigt nog hade vi en liten jazzorkester till dansen och då var samma gitarrist som i dagens dixieband, Johan Sandholm, med och spelade. God vän till hustrun, som han är.

Med andra ord var det fint att både äta god mat och lyssna till god musik denna julisöndag, efter att vi inlett med högmässa.

I like Ian Smith

A very nice jazz experience in the Crypt.

We wanted to listen to jazz. But at Waterfront in Cape Town some of the jazz clubs, like the Green Dolphin, have closed. Friends told us that there is a place under St. George’s Cathedral – the Crypt – where good jazz is performed. So, we went there earlier in the afternoon and found out that this in deed was the case. And the group that were going to perform, later yesterday evening, was:

VJR (Virtual Jazz Reality)

The leader is Ian Smith and he plays trumpet and cornet. Franc Paco is the drummer, Andrew Ford plays piano and Sammy Weber is the name of the bassist. The group was formed in 1993 and I must say they played well. Their repertoire is broad. We listened to fusion as well as traditional jazz. And much in between.

The Crypt Jazz Restaurant also serves food. We ordered fish and seafood – always a good choice in Cape Town.

In one of two pauses the owner of the restaurant asked if anyone celebrated her/his birthday. A few guests did. He then asked one of the waiters to sing for them and it turned out that this young waiter was an opera student. He topped it up with two opera arias. Very good.

Friday morning we will go back to the cathedral. But it will be early in the morning and then we will take part in the Eucharist.

We enjoy being in the Mother City!

Tillbakablickar 1

Nu har vi firat svensk midsommar. En av yngsta dotterns vänner hade åkt förbi IKEA och handlat lite sill och knäckebröd. Jordgubbstårta gick att tillverka ändå. Tanken var att vi skulle haft en midsommarstång men vi la ner det projektet. Både vänner till dotterns värdfamilj och till dottern samlades på kvällen och vi sjöng lite svenska sommarsånger, en och annan dryckessång samt berättade lite hur vi gör i Sverige. Under kvällen blev det samtal om olika kulturer och det visade sig att där fanns människor med röttter från Sydafrika, Ukraina, Filippinerna, Kina, Sverige, Colombia, Brasilien, Barbados mm. Det är naturligtvis en del av USA's kultur. Många har rötter i andra länder och det är inte bara OK utan något positivt.

En av höjdpunkterna i New Orleans var båtfärden i träskmarkerna runtom. Vi såg alligatorer och det var ju spännande. Även att hålla i en livs levande alligatorunge. Men det var nog själva miljön som var mest fascinerande. Vi fick också lyssna till en initierad guide som liksom alla andra guider satte in orkanen Katrina i sitt sammanhang. Än idag ser man tydligt efterverkningarna. Självklart var jazzen närvarande hela tiden och vi njöt i fulla drag. Vi var på tre olika jazzkonserter men dessutom lyssnade vi till jazz på gator, i caféer etc. En av kvällarna var vi på Preservation hall, som är en av de äldsta jazz-haken i New Orleans. det var en samling äldre män (samt en yngre kvinna) som spelade av hjärtans lust. det var helt och hållet unplugged och det var bara gamla traditionella jazzlåtar. Underbart! På vår bröllopsdag, den 16 juni, var vi på New Orleans school of cooking. Där fick vi lära oss mycket om Cajunfood och Kreolsk kultur. Mer om det en annan gång. Nu skiner redan solen i Sumerville, en av bostons förorter och vi ska ta en morgonpromenad.