Sunday, 4 August 2013

I Uppsala

Sommarvistelsen i Sverige avslutas med seminarium tillsammans med andra utsända medarbetare inom Svenska kyrkans internationella arbete. Men dessförinnan tillbringar vi några dagar i lärdomsstaden. Vi har hunnit med att träffa äldsta döttrarna, som snart båda är Uppsalabor. Vi har varit på dubbelt femtioårskalas på Uplands Nation. Mäktigt och trivsamt!

Idag började vi dagen med högmässa i Helga Trefaldighets kyrka. Där mötte vi en bekant, nämligen förre organisten Per Erik Styf. Han undrade om han fick komma förbi en stund på eftermiddagen, vilket vi naturligtvis ville. Till detta vill jag återkomma.

Eftersom frukosten blivit sen hann vi med att besöka en annan bekant efter högmässan. Axel-Ivar Berglund är präst och var många år missionär i Sydafrika, tillsammans med sin nu bortgångna hustru, Kerstin. Det blev ett mycket kärt besök. Vi bor i den del av Sydafrika, KwaZulu-Natal, som är Axel-Ivars hembygd. Han är född och uppvuxen där och har även bott en stor del av sitt vuxna liv där. Vi hade många hälsningar till honom och han bad oss framföra hälsningar tillbaka.


Här är jag i samspråk med Axel-Ivar.

Efter lunchen och ytterligare en promenad, fick vi besök av Per Erik Styf. Anledningen var att han ville överräcka en bok han skrivit:
Sjunga i kanon med texter från Höga Visan till i dag
Under en halvtimme satt vi i trädgården, där näst äldsta dottern bor och lyssnade till en rad av de dikter han tonsatt. Alla möjliga att sjunga i kanon. I förordet skriver Per Erik:
I våra dagars samhällsdebatt hör orden demokrati och jämlikhet, jämställdhet till de mest frekventa. När man sjunger kanon, förverkligas i den musikaliska  gemenskapen märkligt nog  till 100 %  dessa begrepp, som på andra områden av mänsklig aktivitet visar sig så gott som omöjliga att uppnå.



Undertecknad, Per Erik Styf och hustrun på en bänk hos näst äldsta dottern, 
som bor på Övre Slottsgatan i Uppsala.

Idén är att alla får sjunga melodin och ingen är över- eller underställd de andra. Per Erik Styf har tonsatt texter av så skilda författare som Paulus, Linné, Selma Lagerlöf, Gustaf Fröding, Kristina Lugn och Alexandr Solzjenitsyn. Samt förstås Höga Visan. Bland de sista sångerna finns Livets samspel, där kompositören själv skrivit även texten. Den gillar jag:
Spännande är livets samspel, kontrapunktens disciplin.
Får en dissonans sin lösning blir än högre harmonin.
En innehållsrik dag, där vi fått träffa två äldre herrar, som vi uppskattar mycket.




3 comments:

elisabet said...

Har alltid gillat kanon - härlig berättelse om gammal kollega!

Dragan said...

Tack för fin artikel! Var Erik, som gick på Fjellstedtska och alltför tidigt gick bort, son till Axel-Ivar?

Anders Göranzon said...

Elisabet: Ja, kanon är kul och som Per Erik säger: demokratiskt! Dragan: Erik var son till Axel-Ivar. Vi gick i samma klass. En god vän!