Sunday, 25 August 2013

Är gudstjänstens längd relevant?

Jag följer med en diskussion om förslaget till ny kyrkohandbok, som förs på facebook. Ett inlägg för några dagar sedan löd såhär:
… måhända att Herren är mer tolerant än jag. En mässa som inte har celebrerats på 1 timme är en källa till irritation …
Nu ska jag inte värdera Guds toleransnivå. Men frågan är: Vilken betydelse har tiden i en gudstjänst? För oss som lever i södra Afrika har den helt klart en annan betydelse än i Svenska kyrkan.

Idag var vi på kontraktssamling. Syftet var att samla in pengar till kontraktet. Det görs i en gudstjänst och det tar tid. Visst hade man kunnat spara både tid och pengar om alla istället gått till banken och helt enkelt satt in pengarna på kontraktets bankkonto. Men här synliggörs både givande och mottagande. Såhär går det till:

Först inleds högmässan precis som vanligt. Efter en timme är det dags för predikan. Den hålls av prosten och är klar efter ytterligare en timme. Då träder en annan präst fram och talar sig varm för den kommande insamlingen. Den tar sedan ungefär två timmar. Därefter firas nattvarden, samt avslutas gudstjänsten. Den tar också lite drygt en timme. Allt som allt 5½ timme.

När insamlingen sker görs det med offergång/dans. När vi ger dansar vi fram med vår gåva. Ju fler omgångar desto bättre. Följande offergångar ägde rum idag:

1. Hela församlingen

2-9. Varje pastorat i kontraktet för sig

10. Kyrkans unga vuxna (Young Adults league)

11. Kyrkans unga (Youth league)

12. Kyrkobröderna (Men’s league)

13. Bönekvinnorna (Women’s league)

14. Söndagsskolan

15. Alla präster

Så långt var det inget konstigt. Men prästen som ledde insamlingen är känd för sina upptåg. Till saken hör att de två populäraste fotbollslagen i Sydafrika möttes igår. Orlando Pirates och Kaizer Chiefs. Båda från Soweto, utanför Johannesburg. Nu föreslog hon att alla Pirates-fans skulle gå fram och lämna en gåva. Och sedan alla Amakhosi (smeknamn för Kaizer Chiefs. Helt enkelt ”chiefs” på isiZulu). Det innebar alltså:

16-17. Fotbollsfantaster

Sammanlagt alltså 17 omgångar. Mycket sång. Och mycket dans. Och faktiskt även mycket pengar.

Tog då gudstjänsten för lång tid? Det beror på. I Sverige hade inte många orkat. Men vi är ju vana med gudstjänster, där vi sitter och står och möjligen går. Men sällan dansar. Under dagens gudstjänst satt alla förstås under prostens långa predikan men i övrigt var det nog inte någon som satt 10 minuter i sträck. En av prästerna sa efter gudstjänsten:
Vi vet att vi inte ska planera in något annat på söndagen.
Det tror jag är en viktig förklaring till att 5½ timme inte upplevs så väldigt långt.


Kollektvädjan XL. Men den hade verkan!



Jag tror detta var början av bönekvinnornas långa kollektdans.


Mycket glädje!


Och mycket rörelse ....


Snart framme vid kollektbordet!


Syster Happiness, som är präst och kommunitetssyster på den lutherska kommuniteten Kenosis, dansar fram med ett av barnen på barnhemmet. 


Framme.


Syns det att männen hoppar mitt i dansen?


Prosten, Myaka, visar hur ett äkta Orlando Pirates fan gör deras tecken.


Delar av församlingen följer sin prost!


Tecknet är alltså Orlando Pirates korslagda benknotor. För jämviktens skull lägger jag även till Amakhosi's logotype. Amakhosi-gänget fick ihop mer pengar än the Pirates.

Vän av ordning tycker kanske att fotbollsfanatism och gudstjänst inte hör ihop. Men detta är ett betydligt mindre problem än år 1999 då Svenska kyrkan köpte aktier i AIK (som blivit aktiebolag) och en stor del Hammarby-fans gick ur Svenska kyrkan. Gränserna är inte så skarpa i Sydafrika. Och visst känns det bättre om man man kan vara både kristen och gilla fotboll?


7 comments:

elisabet said...

Härliga, rörliga bilder förresten!

elisabet said...

Inkluderandet av det som är viktigt för församlingsmedlemmarna bidrar säkert till att det är självklart att inte boka in något annat på söndagarna. En timme för predikan känns lite för länge - envägskommunikation är inte optimalt. Att mångas gräns för en hel gudstjänst i Sverige går vid en timme säger mycket om gemenskapen (eller bristen på) i många församlingar och hur lite berörda och inkluderade många känner sig av den ofta inrutade ritualen. Alla rörliga processioner med sång och dans i SA är troligen den viktigaste nyckeln till känslan av sammanhang.

Anders Göranzon said...

Klokt, Elisabet. Vi har en lång väg att gå i Svenska kyrkan. Long walk to freedom - vad betyder det hos oss?

Micaela Janatuinen said...

Den gudstjänsten hade jag gärna upplevt! Personligen tycker jag att de längsta och mest "tråkiga" gudstjänsterna jag upplevt är de jag inte känner mig deltagande i. Det har alltså ingenting med tid att göra utan mer en känsla av utanförskap och att man mer sitter och tittar på än deltar.
Den här typen av gudstjänst där man rör sig i rummet, där man faktiskt deltar och bjuder på sig själv och skrattar och har kul med andra kan inte kännas långtråkig och då spelar det ingen roll om den är 30 minuter eller fem timmar!

Anders Göranzon said...

Helt sant, Micaela: glädje och rörelse betyder mycket. Men som tur är brukar de flesta gudstjänster i vår kyrka i Sydafrika ändå vara kring 2-2½ timmar. Och ibland kan det vara rysligt tråkigt även här. Men i varje gudstjänst står vi upp och sjunger och dansar. Det gör nästan alltid att folk börjar le mot varandra. :-)

Maria said...

Underbart Anders, jag skriver igen att jag skulle vilja vara med !! Jag delar Kristinas blogg via FB med min son som för övrigt Maria C.Svensson var gudmor till. Han är hängiven Hammarbyare :-). Och som ni så klokt har sagt en tråkig gudstjänst kan fort bli oändligt lång. Rörelse och dans i Svenska Kyrkan, tänk bara en kollekt dans, härligt ! Hälsar Maria Nordenson Carlgren ( Olsson på KGF tiden :-)

Anders Göranzon said...

Tack, Maria. Ja, vi behöver alla befrielse på olika plan. Roligt att höra Dina positiva kommentarer.