Saturday 24 August 2013

Bankkonto - check!


Så här ser vårt nya VISA-kort ut. (Kortnumret har jag strukit över digitalt!)

Första gången jag bodde i Sydafrika hade jag ett check-konto. Det är inte det jag menar med bloggpostens rubrik. Utan helt enkelt: nu har vi ett bankkonto. Skönt! Bakom detta döljer sig naturligtvis en berättelse.

Redan i januari insåg vi att bankkonto är porten in till mycket annat i världen. Så även i Sydafrika. Alltså gick jag in på närmaste ABSA-kontor. (Vi hade ABSA-konto när vi bodde i Bloemfontein). Skälet var bland annat att vi måste ha bankkonto för att få ett mobiltelefonabonnemang. Av damen på banken fick jag dock veta att vi först måste ha arbetstillstånd. Vilket vi ju fick för ett tag sedan. För att vara förberedd gick jag tillbaka till banken och sa att vi nu har tillstånden. Min fråga var om vi behövde andra dokument. Svar: Ja! Även s k ”proof of residence” – alltså ett dokument som styrker att vi bor i Sydafrika. (Det ska t ex vara kopia på elräkning eller vattenräkning. Detta visste jag att vi hade, så jag kände mig lugn.

I veckan kom våra pass tillbaka med tillstånden inklistrade. Alltså åkte vill till banken. Denna gång med giltiga tillstånd samt ”proof of residence”. Vi råkade vara i en annan del av Pietermaritzburg och gick till ett ABSA-konto i den delen. Vi blev vänligt mottagna och undrade om det vara OK att bankkontot stod i hustruns namn, men att jag fick möjlighet att använda det också. Det skulle gå bra men det visade sig att vårt ”proof of residence” (som var från januari) var för gammalt. Det får bara vara 3 månader. Alltså var vi ändå tvungna att komma tillbaka.

Låt oss nu stanna upp ett tag. Till saken hör att just detta bankkontor ligger inne i det stora shopping-centret. Jag älskar inte direkt att vara där. Då säger hustrun (och jag har fått lov att citera henne):
Måste min man komma med när vi kommer tillbaka. Han gillar inte att vara här.
När jag hör min väna hustru uttala dessa ord, tänker jag att bankkvinnan kanske tar illa upp. Hon kanske tror att jag inte gillar henne och hennes kontor. Dessutom känns det lite udda att bli omtalad i tredje person, när jag sitter i stolen bredvid.

Så jag reser mig och går ut. Vilket ju inte heller är en direkt artig reaktion. Nåväl, hustrun kommer snart efter och vi klarar (som vanligt) ut vår skärmytsling. (Kul ord, det där!) Vi åker därifrån och beger oss till det företag som hyr ut huset åt Svenska kyrkan. Vi får nya ”proof of residence”. På mitt står det bland annat så här. (Vilket jag också tycker är kul):
We confirm that MR ABO Goranzon …. Her passport number is …..
Hursomhelst hade vi nu rätt slags dokument och beslutade oss för att besöka det närbelägna bankkontoret dagen efter.

Vi får vänta ett bra tag men blir sedan välkomnade in. Vi lämnar fram pass och ”proof of residence”. Då säger bankkvinnan:
Nej, detta räcker inte. Ni måste också ha hyreskontaktet.
Denna gång får jag erkänna att jag inte (heller) lyckades dölja mitt rika, inre känsloliv för omvärlden. Så jag säger till damen:
Men häromdagen sa Du ju att det räcker med pass (inklusive arbetstillstånd) och ”proof of residence”.
Hon kom ju mycket riktigt ihåg detta och ändrade sig då (nästan) och sa att det skulle gå att ordna ändå.

För att nu inte göra denna (redan långa) berättelse längre än nödvändig, ska jag bara skriva att vi lyckades ta oss upp till någon slags plustemperatur i samtalet innan vi någon timme senare lämnade hennes kontor med bankkonto och VISA-kort. Innan proceduren kunde betraktas som avslutad gick vi också till en ATM (bankomat) och satte in ZAR 200 på vårt färska bankkonto. För att det skulle bli aktiverat. Då inträffade det, som vi naturligtvis visste, men ändå blev lite förvånade över. Direkt dras från våra insatta medel ZAR 2:30. Här kostar det nämligen ungefär 1% av beloppet, när man gör en insättning. Dessutom betraktas ZAR 50 som en slags deposition. Så tillgängliga medel av våra ZAR 200 är i dagsläget ZAR 147:70 vilket i och för sig inte utgör någon stor kris för oss. Men för någon som kanske tjänar ZAR 1200 i månaden känns det som ett större ingrepp.


ZAR 2.30 kostar det att sätta in ZAR 200!!! På sitt eget konto!!!


Nu behöver vi dock bara vänta 3 månader så kan vi till slut skaffa mobiltelefonabonnemang mm. Och då har det tagit mindre än ett år. Jämför vi detta med hur det är att komma in i det svenska samhället ska vi nog vara ganska tacksamma.


2 comments:

elisabet said...

Jag har absolut för mig att svenska banker har en uppsjö av avgifter för både det ena och det andra. I Falun är det "stora" (numera lilla) Swedbankkontoret sen en längre tid tillbaka helt kontantlöst. Vi får själva göra allt jobbet vid våra datorer och för detta får vi heller ingen ränta. Jag har numera endast lite pengar på ett transaktionskonto och besparingarna på helt andra ställen/banker (ej madrassen dock)

Anders Göranzon said...

Låter mer och mer som en klok strategi. Att inte spara pengar på banken, alltså!