Så här ser vårt nya VISA-kort ut. (Kortnumret har jag strukit över digitalt!)
Redan i januari insåg vi
att bankkonto är porten in till mycket annat i världen. Så även i Sydafrika.
Alltså gick jag in på närmaste ABSA-kontor. (Vi hade ABSA-konto när vi bodde i
Bloemfontein). Skälet var bland annat att vi måste ha bankkonto för att få ett mobiltelefonabonnemang.
Av damen på banken fick jag dock veta att vi först måste ha arbetstillstånd.
Vilket vi ju fick för ett tag sedan. För att vara förberedd gick jag tillbaka
till banken och sa att vi nu har tillstånden. Min fråga var om vi behövde andra
dokument. Svar: Ja! Även s k ”proof of residence” – alltså ett dokument som
styrker att vi bor i Sydafrika. (Det ska t ex vara kopia på elräkning eller
vattenräkning. Detta visste jag att vi hade, så jag kände mig lugn.
I veckan kom våra pass tillbaka
med tillstånden inklistrade. Alltså åkte vill till banken. Denna gång med
giltiga tillstånd samt ”proof of residence”. Vi råkade vara i en annan del av
Pietermaritzburg och gick till ett ABSA-konto i den delen. Vi blev vänligt
mottagna och undrade om det vara OK att bankkontot stod i hustruns namn, men
att jag fick möjlighet att använda det också. Det skulle gå bra men det visade
sig att vårt ”proof of residence” (som var från januari) var för gammalt. Det får
bara vara 3 månader. Alltså var vi ändå tvungna att komma tillbaka.
Låt oss nu stanna upp ett
tag. Till saken hör att just detta bankkontor ligger inne i det stora
shopping-centret. Jag älskar inte direkt att vara där. Då säger hustrun (och
jag har fått lov att citera henne):
Måste min man komma med när vi kommer tillbaka. Han gillar inte att vara här.
När jag hör min väna
hustru uttala dessa ord, tänker jag att bankkvinnan kanske tar illa upp. Hon
kanske tror att jag inte gillar henne och hennes kontor. Dessutom känns det
lite udda att bli omtalad i tredje person, när jag sitter i stolen bredvid.
Så jag reser mig och går
ut. Vilket ju inte heller är en direkt artig reaktion. Nåväl, hustrun kommer
snart efter och vi klarar (som vanligt) ut vår skärmytsling. (Kul ord, det
där!) Vi åker därifrån och beger oss till det företag som hyr ut huset åt
Svenska kyrkan. Vi får nya ”proof of residence”. På mitt står det bland annat så
här. (Vilket jag också tycker är kul):
We confirm that MR ABO Goranzon …. Her passport number is …..
Hursomhelst hade vi nu
rätt slags dokument och beslutade oss för att besöka det närbelägna
bankkontoret dagen efter.
Vi får vänta ett bra tag
men blir sedan välkomnade in. Vi lämnar fram pass och ”proof of residence”. Då
säger bankkvinnan:
Nej, detta räcker inte. Ni måste också ha hyreskontaktet.
Denna gång får jag
erkänna att jag inte (heller) lyckades dölja mitt rika, inre känsloliv för
omvärlden. Så jag säger till damen:
Men häromdagen sa Du ju att det räcker med pass (inklusive arbetstillstånd) och ”proof of residence”.
Hon kom ju mycket riktigt
ihåg detta och ändrade sig då (nästan) och sa att det skulle gå att ordna ändå.
För att nu inte göra
denna (redan långa) berättelse längre än nödvändig, ska jag bara skriva att vi
lyckades ta oss upp till någon slags plustemperatur i samtalet innan vi någon
timme senare lämnade hennes kontor med bankkonto och VISA-kort. Innan
proceduren kunde betraktas som avslutad gick vi också till en ATM (bankomat)
och satte in ZAR 200 på vårt färska bankkonto. För att det skulle bli
aktiverat. Då inträffade det, som vi naturligtvis visste, men ändå blev lite
förvånade över. Direkt dras från våra insatta medel ZAR 2:30. Här kostar det
nämligen ungefär 1% av beloppet, när man gör en insättning. Dessutom betraktas
ZAR 50 som en slags deposition. Så tillgängliga medel av våra ZAR 200 är i
dagsläget ZAR 147:70 vilket i och för sig inte utgör någon stor kris för oss.
Men för någon som kanske tjänar ZAR 1200 i månaden känns det som ett större
ingrepp.
ZAR 2.30 kostar det att sätta in ZAR 200!!! På sitt eget konto!!!
Nu behöver vi dock bara
vänta 3 månader så kan vi till slut skaffa mobiltelefonabonnemang mm. Och då
har det tagit mindre än ett år. Jämför vi detta med hur det är att komma in i
det svenska samhället ska vi nog vara ganska tacksamma.
2 comments:
Jag har absolut för mig att svenska banker har en uppsjö av avgifter för både det ena och det andra. I Falun är det "stora" (numera lilla) Swedbankkontoret sen en längre tid tillbaka helt kontantlöst. Vi får själva göra allt jobbet vid våra datorer och för detta får vi heller ingen ränta. Jag har numera endast lite pengar på ett transaktionskonto och besparingarna på helt andra ställen/banker (ej madrassen dock)
Låter mer och mer som en klok strategi. Att inte spara pengar på banken, alltså!
Post a Comment