Profet eller profit på gruvmöte

När jag satt i bilen idag, på väg för att uträtta några ärenden, lyssnade jag på SAFM, en av radiostationerna i Sydafrika. Det handlade om ”Investing in African Mining Indaba”. Indaba är ett ord i isiZulu och isiXhosa, som betyder något i stil med rådslag. Det används i hela Afrika och har även fått genomslag i andra delar av världen.

Gruvindustin är en av Sydafrikas (och Afrikas) viktigaste näringar. I Sydafrika ägs alla mineraler av staten, som ger brytningsrätt till olika investerare. (Jag undrar om det inte är så även i Sverige). Men är det inte det gruvföretag som har brytningsrätten, som äger gruvan och i praktiken även mineralen. (Jag inser att jag vet alldeles för lite om detta.)

Det som diskuterades i radion var graden av "transformation" i gruvnäringen. D v s vilka äger gruvorna, vilka arbetar på olika nivåer. Hur ser jämlikhet och jämställdhet ut? Har något ändrats efter 1994?

Plötsligt kom en oväntad intervju. Det var med Rev. Suzanne Membe Matale, Generalsekreterare för Zambias Kristna Råd (Council of Churches in Zambia). Jag förstår det som att hon också är ordförande för FOCISSA (Federation of Christian Councils in Southern Africa). Hon deltar i "the 4th session of the Alternative Mining Indaba (AMI)". Konferensen anordnas bl a av Economi Justice Network (EJN), som är ett av FOCISSA’s viktigaste projekt, och det stöds av Svenska kyrkans internationella arbete. Det kan man läsa om här:

Andra arrangörer är:

Bench Marks Foundation
International Alliance on National Resources in Africa (IANRA)
Diakonia
Global Greengrants Fund
Norwegian Church Aid (NCA) Kirkens Nodhjelp
Southern Africa Resource Watch (SARW)

En del av dessa organisationer ingår som medlemmar i de andra eller utgör sponsorer till någon av de andra organisationerna. Det som kanske kan påpekas är det markanta inslaget av kyrkor. Jag har ju särskilt studerat Sydafrikas Kristna Råd (SACC), som just nu för en tynande tillvaro. Men de finns ju med som en huvudman till FOCISSA och därmed EJN. Dessutom är SACC's ordförande, Biskop Joe Seoka, ordförande i Bench Marks Foundation. En annan reflektion är att skandinaviska kyrkor i stor utsträckning är med och stödjer detta arbete.

Jag lyssnade extra, eftersom en arbetskamrat, som också är utsänd av Svenska kyrkan i Södra Afrika, Peter Svensson, är på samma möte. Dessutom är två agera-volontärer där. Man kan läsa mer om vad de gör på den s k Agerabloggen. (Näst äldsta dottern är också Ageravolontär men inte i Kapstaden just nu!)

Det som var intressant, men också tragiskt, var att Rev. Suzanne Membe Matale menade att gruvinsdustrin inte lyssnar på kyrkorna och de andra organisationerna på den alternativa Indaban. Hon kritiserade inte bara gruvföretagen utan även de egna ländernas regeringar för detta.

Jag uppfattade hennes inlägg som sansat. Hon uttryckte glädje över att företag vill investera men menade att det kanske kunde gå att hitta en lösning där även lokalbefolkningen kunde få del av vinsterna.

När hon pratade om hur företagen bara säker profit, tänkte jag att det finns en relation mellan orden ”profet” och ”profit”. De som bara är ute efter profit tycker nog inte om att det dyker upp en profet. Som t ex Rev. Suzanne Membe Matale.