First real encounter with students – I like!

(En svensk översättning finns längst ner!)



The class began at 11 am. More than 10 students were gathered in room 107 when I entered with a projector. I was not going to be in charge of the lesson. Only “sit in”. To me this was a relief. How could I, after more or less a month in Pietermaritzburg manage to lead three hours of teaching at postgraduate level? I was quite happy that my colleague, Rev. Dr. Herbert Moyo, entered the room a few minutes after me. He began directly:

We cannot sit like this. We have to rearrange the tables and the chairs. Let’s put them like a cow horn.

So we did and suddenly the lesson started.

Can you please introduce yourselves? Your name, where you come from and why you take this module. You can also mention your denomination, if you want.

Already at that stage I had recognized three examples of the kind of pedagogy I like.

1)Let’s organize the room in a way, which promotes a student centered approach.

2)Allow everyone to get used to using their voices.

3)Give freedom to the students to choose if they want to expose their denomination or not.

I decided to make notes, just to find that I had a problem in spelling the names. Well, Kelebogile is a familiar seTswana name but other names were more difficult. A name like Nomaroma was new to me. Also Corin. But I hope I will learn as time goes.

Both country of origin and all the different denominations indicated that we are going to have interesting discussions in this group:

Zambia, Namibia, Swaziland, DRC, Kenya and of course a number of students from South Africa. And the teachers from Zimbabwe and Sweden.

The different denominations were:

Pentecostal, Methodist, Lutheran, Catholic, AFM, Congregationalist, Mennonite, Holiness Union Church (which was new to me).

I might have missed some. Some had also grown in one church and thereafter converted into another.

This of course took some time. Then Herbert moved to the next level. Three more questions:

1)What is Christian Education according to the perspective of your Church?

2)Why does your denomination have Christian Education?

3)What do you like or dislike about the way Christian Education is carried out in your Church?

And then he turned to me:

Anders, can you take over? I have to go and make some photocopies?

Brilliant! It definitely gave me a kick start as teacher and the task was not to huge for me. I must say that I enjoyed the exercise and it was so interesting to hear different students focus on different problems and also being quite honest about their own denomination.

How do you, as a minister of a congregation lead someone into the doctrine of the specific denomination without indoctrinating that person?
Why are we sometimes focusing too much on teaching congregants about our own denomination and forgetting the bigger picture?
If you as a leader focus too much on certain issues some congregants are not getting attention.

After this round of testimonials we were left with one hour only, which Herbert used for taking the students through the course outline and after that most of the students were dismissed. Only three stayed on. These were the master students. (The rest are doing their honours). The master students need to submit more extensive assignments but the course will still be a combined honours and master course.

The main book is Pedagogy of the Oppressed, written by Paulo Freire. It is obvious that Herbert has not only read it but also understood it and integrated it into his teaching style. He walks the talk. I am happy to be his colleague.

Första riktiga mötet med studenterna. Jag gillade det!

Lektionen började kl 11. Drygt 10 studenter hade samlats i sal 107, när jag kom in med en dataprojektor. Jag skulle inte leda lektionen. Bara ”sitta med”. För mig var det en lättnad. Hur skulle jag, efter ungefär en månad i Pietermaritzburg, kunna undervisa tre timmar på denna nivå? Jag var därför nöjd när min kollega, Dr. Herbert Moyo, kom in i rummet någon minut efter mig. Han började direkt:

Så här kan vi inte sitta. Vi måste möblera om. Vi sätter stolarna och borden som ett kohorn.

Vi gjorde så och så var lektionen igång.

Kan ni presentera er själva? Namn, var du kommer ifrån och varför du valt denna kurs. Om du vill kan du också säga vilket samfund du tillhör.

Redan där kände jag igen tre exempel på en pedagogik jag gillar.

1.Låt oss möblera rummet på ett sätt som främjar ett elev-centrerat förhållningssätt.

2.Möjliggör för alla att vänja sig vid att använda sin egen röst.

3.Ge frihet åt varje student att själv avgöra om hon/han vill röja sin samfundstillhörighet.

Jag bestämde mig för att föra anteckningar men hade problem med att stava namnen. Visst, Kelebogile är ett välkänt namn på seTswana men andra namn var svårare. Ett namn som Nomaroma var nytt för mig. Liksom Corin. Men jag hoppas jag lär mig med tiden.

Både ursprungsland och de olika samfunden skvallrar om att vi kommer att få intressant diskussioner i denna grupp:

Zambia, Namibia, Swaziland, DRC (Kongo Kinshasa), Kenya och såklart ett antal studenter från Sydafrika. Och lärarna från Zimbabwe och Sverige.

De olika samfunden var:

Pingstkyrkan, metodistkyrkan, lutherska kyrkan, katolska, AFM (Apostolic Faith Mission – också pingströrelsen), kongregationalistkyrkan, mennoniterna, Holiness Union Church (som jag inte hade hört talas om förut)

Jag kanske har missat någon. Några hade också vuxit upp i ett samfund och sedan konverterat.

Detta tog lite tid. Sedan fortsatte Herbert till nästa nivå. Tre nya frågor:

1.Vad är kristen undervisning enligt din kyrkas perspektiv?

2.Varför har ditt samfund kristen undervisning?

3.Vad gillar respektive ogillar du i det sätt på vilket ditt samfund använder kristen undervisning?

Sedan vände han sig mot mig:

Anders, kan Du ta över? Jag behöver gå och göra några fotokopior?

Lysande! Det gav mig definitivt en rivstart som lärare och uppgiften var inte heller för stor för mig. Jag måste erkänna att jag gillade övningen och det var mycket intressant att höra hur olika studenter fokuserade på olika problem och hur de även var ganska ärliga angående sitt eget samfund.

Hur leder man som präst in någon i ett specifikt samfunds lära (doktrin) utan att indoktrinera den personen?
Varför fokuserar vi ibland för mycket på att undervisa församlingsmedlemmar om vårt eget samfund, så att vi glömmer helheten?
Om en ledare fokuserar för mycket på visa frågeställningar är det lätt gjort att visa församlingsmedlemmar inte får den uppmärksamhet de behöver.

Efter denna runda med vittnesbörd hade vi bara en timme kvar, som Herbert använde för att gå igenom kursplanen och efter det lämnade nästan alla studenter salen. Bara tre stannade. Det var master-studenterna. (Resten gör en magister). Master-studenterna ska ju lämna in en mer omfattande uppsats men kursen är ändå kombinerad för både magister- och master-studenter.

Huvudbok är Pedagogik för förtryckta, skriven av Paulo Freire. Det är uppenbart att Herbert inte bara har last den utan också förstått den och integrerat den i sitt undervisningssätt. Han lever som han lär. Jag är glad att få vara hans kollega.