Uppkopplade eller avkopplad

Efter min senaste bloggpost fick jag en del kommentarer, framför allt på facebook. Det kan vara enklare att kommentera där, förstår jag. Helt OK för mig. Någon skrev att meningen med våra initiala problem är att vi ska lugna ner oss, inte vara uppkopplade hela tiden utan ta in Afrika. Håller helt med. Någon annan (en av mina svägerskor, vän och gammal klasskamrat), skrev att omvärldskontakt också är viktigt. Jag håller med om det också. Motsägelsefullt? Nej, inte nödvändigtvis. Vi är ju olika. En del människor blir inte stressade av att hela tiden uppdatera sin facebook-status eller på annat sätt läsa av vad som händer i cyberrymden. Andra väljer, med goda skäl, att stå helt utanför s k sociala medier. De flesta av oss är väl sammansatta av båda sidor. Ibland vill vi vara uppkopplade och ibland avkopplade. Därför väljer jag att skriva om hur jag upplever det.

Under jullovet fick jag en del pikar för mitt idoga I-phone användande. Sagt i all kärlek av mina döttrar. Sedan dess har alltså följande hänt: Jag hade planerat att ”köpa loss” den I-Phone jag använt som präst i Kalmar men det visade sig vara svårare än vi trodde, så den blev kvar i Sverige. När jag sedan kom till Sydafrika trodde jag att det skulle vara piece of cake att skaffa ett abonnemang på en ny och snabbt vara up and running igen. Av detta blev ju intet. Dessutom har vi inget wifi i huset utan får förlita oss på andra sätt att få kontakt med nätet.

1) Fika på MUGG & BEAN och få 30 minuter gratis wifi. (Såklart kan vi betala och sitta längre). Eller besöka PMC och låna en uppkoppling från dem, under förutsättning att inte alla uppkopplingar är upptagna. De har inte wifi. Fördelen med MUGG & BEAN och PMC är att vi kan använda våra egna tangentbord och skriva med svensk text.

2) Gå till ett internetcafé. Har vi skrivit exempelvis bloggposter innan kan vi ladda upp dem via ett USB-minne. Annars får vi skriva konstiga meningar som denna:

Jag aer inte saeker paa att ni foerstaar vad jag menar!

Det är inte alltid säkert att använda sitt USB-minne. Man kan få en del virus med sig, om internetcaféet är mindre nogräknat.

Så mina döttrar fick hjälp av en högre makt att råda bot på sin pappas besatthet av I-Phone, facebook och blogg.

Ska jag vara ärlig går det bra. Man behöver inte alltid veta vad som händer. Och det hjälper oss att lugna ner tempot. På kvällen sitter vi i vår soffa och läser en bok, spelar yatzy eller pratar. Livskvalité och avkoppling.

Men det är klart: tids nog kommer vi att ha vårt wifi och då kommer vi såklart att använda det flitigt. Det är inte optimalt, åtminstone inte ur miljösynpunkt, att behöva ta bilen 5 minuter eller mer varje gång man vill skicka ett mejl.

Dessutom kanske vi inte behöver skaffa smartphones. Kan det vara så att vi kan leva utan dem? Här har jag inte funderat färdigt och jag inser att det finns tillfällen när det är mycket praktiskt att ha. Inte minst för hustrun, som visserligen inte hade någon i Sverige, men som kommer att resa mer än jag. Även för mig, när jag kommer igång på universitetet. Jag kommer nog inte att ha inloggningsuppgifter till deras wifi i början och då kan det ju vara bra om jag kan vara uppkopplad ändå.

Men kommentaren om att ta in Afrika istället för att vara uppkopplad gjorde i alla fall att jag ringde den lutherske prosten Myaka och han har nu lovat att besöka oss inom kort. Det känns mycket bra. Jag frågade honom på mobiltelefonen om han kan rekommendera en kyrka, där vi kan fira gudstjänst på söndag. Då sa han:

Det kan vi prata om när vi ses!

Så vi ser fram emot ett besök av honom före helgen. Utan uppkoppling! Ett besök IRL. (In real life!)

På samma sätt som vi pratar mycket med Malibongwe Zulu, en av studenterna som bor i annexet på gården. Malibongwes farfar är biskop emeritus Zulu. När han var biskop i South Eastern Diocese besökte han oss i Bastuträsk. Världen är alltid mindre än man tror. Här sitter hustrun och Malibongwe och dricker kaffe på maten.

Hustrun hittade ett litet getingbo i en av gardinerna. Getingarna här nere använder andra byggmaterial. Någon geting var inte hemma. Den ömsinta hustrun rev helt enkelt bygget utan pardon.