Två lutheraner i det mediala rampljuset

Till fredagstraditionen hör att köpa veckans exemplar av Mail & Guardian. Det är en Sydafrikas mest kritiska pressröster. En veckotidning som ser ut som en dagstidning. Den är tjock och innehåller många djuplodande, politiska analyser. Den finns även på nätet och jag brukar ofta läsa den i Sverige.

Toppnyheten denna fredag handlar om en misstänkt korruptionshärva i Johannesburg. Affärsmannen Vivian Reddy misstänks ha fått en order värd 1 miljard Rand p g a sin vänskap med och sitt ekonomiska stöd till president Zuma. Zuma lär också, enligt tidningen ha sagt, att de affärsmän som stödjer ANC kan förvänta sig att

… everything you touch will multiply.

Absolut inte bra. Bättre då att läsa om kollegan, den lutherske prästen Nosey Pieterse, som finns på bild på framsidan med rubriken:

The pig farmer behind the farm strikes

I Western Cape är det manga underbetalda farmarbetare som strejkar och tidningen hävdar att Nosey uppmuntrar strejken, vilket kan verka märkligt, eftersom han sitter på dubbla stolar. Jag visste inte att han hade en grisfarm men jag visste att han är inblandad i vinframställan och enligt M&G ära han ordförande för ”the Black Association of the Wine and Spirit Industry (BAWSI)”. Lite märkligare är kanske att han samtidigt är sekreterare i ”the BAWSI Agricultural Worker’s Union of South Africa (BAWUS)”. Den lokala strejkledaren i det lilla samhället De Doorns någon timme nordost om Kapstaden säger om Nosey, som ocksä är hennes lokale präst:

We love and trust Nosey / … / Whenever help is needed, Nosey is there.

En annan Lutheran (jag tror i alla fall att han är det), som kanske sitter på dubbla stolar, har jag skrivit om förut, nämligen nyvalde vice ordföranden för ANC, Cyril Ramaphosa. Han är nu tillbaka i toppolitiken, som han lämnade för många år se’n, när han valde att göra karriär i näringslivet. Han hade varit ledare för COSATU (motsvarigheten till LO i Sydafrika) men är idag delägare i den gruva i Marikana, där polisen sköt ner nästan 40 gruvarbetare. Ramaphosa anses av många vara en betydligt mer sansad ledare än Zuma och många, inte minst i näringslivet och bland de vita, skulle hellre se honom vid rodret. Kolumnisten Richard Calland menar att Ramaphosa inte kan göra så mycket på egen hand. Hans beskrivning av situationen i ANC är pessimistisk:

But, arguably, the ANC’s character has long ago changed beyond the point of no return: to some observers of the Mangaung proceedings it has become a party of “arrivistes”, a vehicle for the socioeconomic advancement of individuals, but not the grand driver of structural social change and reform it once was.

Det ska bli mycket intressant att följa ANC’s utveckling på nära hall under åren framöver. Jag tror att det finns hopp men då måste, som vanligt, gräsrötterna säga ifrån.