Utanförskap

Rapport måndagen den 17 augusti. Det pratas om utanförskap. Med detta menas arbetslöshet. Så får vi se en tabell över hur många människor som är i detta utanförskap. Men hela rapporteringen får tittaren att känna sig som mindre vetande. Några frågor:
Är det nödvändigtvis så att man hamnar utanför, för att man blir arbetslös? (Jo, utanför arbetsmarknaden. Men hamnar man självklart utanför samhället?) Är det bara arbetslösa, som kan vara utanför? (Långtidssjukskrivna, mobbade, övergivna osv - är inte de utanför? Och visst kan man väl känna sig utanför, även om man har arbete?) Vem har rätt att bestämma vilka som ska beskrivas som utanför och vilka som inte ska det? (Jag menar, borde inte personen själv få avgöra om han eller hon är utanför?)

Vad jag menar är följande: Media slänger sig med en massa förenklade bilder. Två-tredjedelssamhället. Utanförskapet. På vilken sida är Du? Men vi är väl mer komplicerade än så? Vi har olika roller! (Nu använder jag ordet roll i en psykologisk mening.) Man kan vara 'innanför' på jobbet men 'utanför' i släkten. Man kan vara 'innanför' i släkten men 'utanför' i kvarteret. Vi har våra normer. Vem har tolkningsföreträde egentligen?

Till sist: Jag önskar verkligen att alla ska ha möjlighet att få arbeta! Att alla ska ha något meningsfullt att göra. Som de trivs med. Dessutom önskar jag att alla ska ha en rimlig levnadsstandard.

Men jag önskar inte att vi ska delas upp i 'innanför' och 'utanför' enbart på grundval av en aspekt, i det komplicerade fenomen, som vi kallar för livet. Det går jag helt enkelt inte på!

Och hör se'n!