Kebnekaise-expeditionen 9

Sista biten upp på Vierranvarri är tung. Jag tror säkert att jag inte kommer att orka ända upp. Då händer det. Vi möter folk på väg ner. De har redan varit uppe. Kl 3 hade de startat och de gjuter mod i oss: Det är värt ansträngingen! Jag tänker på orden i Jesaja 52:7

Härligt att höra budbärarens steg, när han kommer över bergen, han som bär bud om seger, som ropar ut goda nyheter ...

Vi får t o m låna ett par stegjärn och nu känns det helt plötsligt inom räckhåll. Fast vi har långt kvar, blir vi upprymda. Så vi kämpar på och efter ett tag ser vi att vi närmar oss toppen av Vierranvarri. det är en märklig syn! Många före oss har rest stenrösen, som ett tecken på att de klarat av denna bit.

Vi gör likadant och tar varsin platt sten och reser vårt segertecken. Nu ska vi bara ner i Kaffedalen och sedan är det dags för lunch. På väg ner skingras dimman ett ögonblick. Från Vierranvarri ser vi Kebnekaise torna upp sig som en vägg framför oss. Det är häftigt. Ska vi verkligen dit upp?

Ja, det ska vi! Först dock ner i Kaffedalen. Nudlar och falukorv. Mums! Det smakar kanongott och vi får nytt mod! För att inte tala om kaffe!

Johannes och Samuel får kaffe av sin ömma moder!