Kristina och jag klev upp och gjorde i ordning tårtan. Vispgrädde hade vi med i en sådan där speciell "sprayburk". Nu skulle vi sjunga för Mats, som fyllde år. Amanda hade gett mig ett stearin-ljus, som jag skulle tända. Jag försökte göra det utanför kupén men det slocknade och veken började ryka. Då fick jag se branddetektorn rakt ovanför mitt huvud. Underbart, tänkte jag, nu går larmet, tåget stoppas och här står vi och säger som musen på julafton:
- Öööh, har den äran!
Men inget hände! Vi öppnade kupédörren, där de andra var vakna och så sjöng vi för Mats och överlämnade lite små presenter, i form av presentkort. När vi sedan fixat fram frukost och ätit den, var det roligt att kalasa på tårta och vispgrädde, på tåget.
Strax efter stannade vi i Bastuträsk, där vi bodde åren 1987-1992. Alla utom Amanda är födda där, eller i Skellefteå, närmare bestämt, där BB ligger. Kristina och jag gick av tåget, för fotograferinge. Vi såg inga bekanta! Så hade vi alltså varit i Kalmar, Aneby, Uppsala och Bastuträsk under loppet av ett dygn. (Fattades bara Bloemfontein, men dit blir det svårt att åka tåg!)
No comments:
Post a Comment