Kebnekaise-expeditionen 6

Igår hade vi besök av Östran. Anders, journalist och Mattias, fotograf. Eventuellt blir det en artikel om vår vandring. Kul! När de intervjuade några av oss, blev det ganska tydligt att vi hela tiden återkommer till vår stora resa: de fyra åren i Sydafrika. Att som familj genomföra något svårt, det svetsar samman. Det finns många kopplingar mellan Afrika-åren och vårt Kebnekaise-äventyr. En stor skillnad var dock att vi hade två deltagare till.

Men tillbaka till Nikkaluokta. Där var vi alltså för jämnt en vecka sedan. Bussen från Kiruna gick 10.15 och vi var framme strax efter 11. Jag trodde nog att de 19 km skulle vara en ganska lätt och uppmjukande vandring. Ganska snart stod det dock klart att det skulle bli en strapats. Mest beroende på en del brister i utrustningen. Skor hörde jag nästan ingen klaga på. Vi fick ordna med ett par skavsår första dagen, men det hör liksom till. Däremot hade vi lite bestyr med ryggsäckarna. Innan alla remmar justerats och vi även bytt emellan oss, tog det ett tag. Någon ryggsäck skavde på höften, en annan på axlarna.

Dessutom kröp det fram lite onda hälsenor och värkande knän. Vi var också tvungna att samordna våra olika vandringstempon. Detta att alla tar paus samtidigt. Då får man kissa, vare sig man är kissnödig eller inte. Om alla nio ska kunna stanna exakt när det tränger på, blir det ju nio pauser istället för en. Om man nu ska gå tillsammans.

Men detta gick bra! Inga sura miner! Vi pinnade på någon timme innan vi stannade och kokade soppa och åt lunch. Sedan gick vi på, tills vi såg fjällstationen.
- Nu är vi nog snart framme, sa någon.
Men det visade sig vara mer drygt än vi kunde föreställa oss. Särskilt sista kilometern. När vi kom fram vid halv sju var vi rejält trötta och längtade efter en dusch och vila. Då var det dags att slå läger. Vilket inte var det enklaste.

Kebnekaise fjällstation har rum och stugor men ingen campingplats. Man får gärna tälta och det finns ett servicecenter med dusch, kök, torkrum mm. Modernt och väl utrustat! Men att på kvällen hitta fyra bra tältplatser var inte enkelt. Vi letade och fann till slut hyfsade platser en bra bit från Fjällstationen. Några av oss fick sova i svag nedförsbacke. Så kan det bli!

Men så småningom hade vi alla någonstans att sova, vi hade fått en dusch och även ätit kvällsmat. I bastun fick vi veta att toppglaciären var isig och att man måste ha stegjärn, för att komma upp. Någon berättade om en bestigning i tät dimma. Med tanke på hur tung vandringen mellan Nikkaluokta och Kebnekaise hade varit och med ny kunskap om blank-is och dimma, kändes en gemensam toppbestigning mer avlägsen än någonsin. Vi gick och la oss kring tio och undrade vad morgondagen skulle ha i sitt sköte.

Anders undrar om detta är genomförbart.
Karolina är mer positiv!
Nu är vi på väg. Samuel, Mats, Johannes och Amanda.
Anders, Matilda och Elin, som kämpar med sin ryggsäck!
Kristina ser fram emot att få komma igång.