Medlemstapp och rädsla

För ett par lördagar sedan lyssnade jag till Katarina Hedqvist, som varit utsänd medarbetare/missionär i Costa Rica. Det var på Växjö stifts manifestationsdag. Hon berättade att hon och maken Magnus lärt sig ett nytt ord sedan de kom hem efter 5½ år i Costa Rica. Medlemstapp. Det kunde de inte när de reste iväg. Jag funderar vidare kring detta. Min upplevelse är att vi talar mycket om medlemstappet. Kanske ibland med andra ord. Ju högre upp i Svenska kyrkans organisation, desto oroligare verkar vi bli. Varför är det så? Jag tror att många är just oroliga. Eller till och med rädda! Och visst är det olyckligt att Svenska kyrkan tappar medlemmar. Men för vem är det olyckligt? Det svar, som ligger bakom rädslan är att det är olyckligt för Svenska kyrkan. Och logiken är denna: Vi tappar medlemmar. Alltså tappar vi pengar. Alltså tappar vi marknadsandelar, tvingas friställa personal, tvingas stänga kyrkor osv. Alltså tappar vi, som har något att säga till om i kyrkan, det som vi helst av allt inte vill tappa: Makt! I stället för ”medlemstapp” kunde vi skriva ”makttapp”. Men detta perspektiv är väl ändå fel? Skulle vi inte hellre fråga: Vad händer med medlemmarna som lämnar kyrkan? Hade vi (som är kvar) sett frågan ur deras perspektiv hade vi väl varit oroliga för vad de tappar. Tappar de tron? I så fall är det allvarligt! Tappar de tillhörigheten till kyrkans världsvida gemenskap, så är det väl också allvarligt. Eller bara detta att människor, som lämnar kyrkan, kanske tappar sugen. Var det inte Tage Danielsson som sa:

Tappa inte sugen. Världen är full av tappade sugar.

Hade vi levt i en annan tid och en annan kyrklig tradition hade vi kallat dem vi tappar för förtappade! Då hade tanken gällt salighetsfrågan. De som tappas går miste om saligheten. Vi hade väl i och för sig inte knutit förtappelsen till huruvida någon är medlem i kyrkan eller inte. Det hade handlat om hurivda någon tror eller inte. Romersk Katolska kyrkan å andra sidan hade för formulerat det på latin:

”Extra Ecclesiam nulla salus” vilket betyder: Utanför kyrkan [finns] ingen salighet.

I klassisk Romersk Katolsk lära betyder det utanför den Romersk Katolska kyrkan. D v s på 1500-talet tappade kyrkan en väldig massa medlemmar i norra Europa. Inklusive Sverige. Sett ur detta perspektiv, som också handlar om makt, är hela Svenska kyrkan ett medlemstapp. (Men nu tror jag att de flesta Romerska Katoliker inte ser det på det sättet egentligen!) Innan jag fortsätter vill jag slå fast att det är alltvarligt att någon av oss tappar tron. Det är allvarligt om vi tappar bort relationen med Gud. Det har betydelse för vårt liv, både här och nu och i ett tidlöst evighetsperspektiv. Den gamla frågan: Har jag frid med Gud? är inte så tokig att ställa sig. Däremot kan ingen av oss (och ska ingen av oss) ha synpunkter kring andra människors Gudsrelation. Upprepade gånger uppmanar Jesus oss att inte döma. Samt slår fast att det är Guds ensak. Skönt! Men samtidigt måste vi som kyrka ta på allvar att människor, när de lämnar kyrkan, kanske också tappar sin tro. Åtminstone tron i betydelsen leva i kyrkans gemenskap. (Jag menar inte att det alltid är så. Det finns uppenbarligen människor, som lämnar kyrkan för att behålla sin tro!) Den kloka hustrun tipsade mig i sammanhanget om att läsa Apostlagärningarna 16:16-24 där Paulus och Silas befriar en slavflicka från en spådomsande. När hon inte längre kan spå blir hon värdelös för sina ägare. De blir följaktligen vansinniga och släpar Paulus och Silas till stadens myndigheter. Det slutar med fängelse. Slavflickan verkar vara betydelselös för sina ägare. Kanske även för Paulus och Silas. Anledningen till att Paulus drev ut anden, var att han förlorade tålamodet. Poängen i detta sammanhang är dock en annan: slavflickan hade bara ett värde, så länge hon skaffade sina ägare goda inkomster. Är det så Svenska kyrkan ser på sina medlemmar? Jag är rädd att det ligger åtminstone en del sanning i detta. Det är därför jag funderar över hur vi (som tillhör Svenska kyrkan) skulle kunna våga se det s k medlemstappet ur ett annat perspektiv. Inte från det ekonomiska maktperspektivet, utan fråga: varför lämnar människor Svenska kyrkan? Har deras skäl något viktigt att säga oss? Till sist: att ändå en del människor väljer att gå ur kyrkan, eftersom de inte har någon vilja att dela kyrkans liv, får vi naturligtvis acceptera. Vi lever i ett samhälle som har både åsiktsfrihet och föreningsfrihet. I en kommande bloggpost ska jag därför skriva om behovet av att öppna möjligheten att alla som vill ska få en kristen begravningsgudstjänst. Även om man gått ur Svenska kyrkan.

Påsken inte längre religiös?

En av mina kära kollegor skickade ett klipp från en reklambroschyr. Det handlar om blomsterlandet, dit mängder av människor i dessa dagar vallfärdar. Även jag handlar på blomsterlandet ibland. Förmodligen kommer jag att fortsätta med det. Fast med en viss tveksamhet. Texten i reklambladet lyder:

VARFÖR FIRAR VI PÅSK? Från att ha varit en religiös högtid med många allvarliga inslag har påsken förvandlats till en fest där man först och främst firar ljuset och vårens ankomst. Vi pyntar med gult, äter gott samt omger oss med blommor, påskris och påskkärringar. Ägg hör ihop med kycklingar och de har gett oss påskens färg – gult.

Vad ska man säga? Kanske är det bara att bortse från någon reklammakares ytliga analys av den påverkan religion, kultur, tradition och historia har på ett samhälle. Vi pratar ju inte direkt om en doktorsavhandling i kulturantropologi. Men ändå kan jag inte släppa detta. Ett antal, självklara kommentarer är på sin plats: 1. För de människor som bor på södra halvklotet inträffar påsken på hösten. Men å andra sidan kanske de inte handlar så ofta på blomsterlandet, så vi kan bortse från den aspekten. 2. Finns det en motsättning mellan ”religiös högtid med många allvarliga inslag” och ”en fest där man först och främst firar ljuset”? För alla som varit på en påsknattsmässa är det ju övertydligt att ljuset har en central plats. Låt vara att den förståelse vi har i kyrkan är att Kristus är världens ljus. 3. Min främsta kritik gäller fenomenet att en reklammänniska överhuvudtaget måste dra in religionen som en negativ bakgrund, mot vilken den produkt man säljer ska framstå som desto mer attraktiv. Jag gillar det inte alls. Det är dålig smak och borde egentligen få alla människor som menar sig vara religiösa, att låta bli att besöka blomsterlandet eller åtminstone stanna till i kassan och protestera. (På ett artigt sätt, eftersom det knappast är kassören/kassörskan som gjort reklambladet!) Jag vet att två av församlingsborna i S:ta Birgitta församling nästan varje helg står utanför blomsterlandet och säljer lotter till förmån för Kalmar stadsmission. Är det något negativt? Tvärtom tror jag att detta är just ett sådant allvarligt inslag, som behövs.

På samma sätt står i dessa dagar representanter för S:ta Birgitta församling uppe i Berga Centrum och samlar in pengar till Svenska kyrkans internationella arbete. Mannen på bilden är samme person som bar en särskild slips på Jungfru Marie Bebådelse dag. Religion i allmänhet är allvarlig. Men är det ett problem? Jag är väl medveten om att mycket ont görs och sägs med religiösa förtecken i vår värld. Men betyder det att man därmed ska bortse från allt gott som också görs och sägs? Nej, jag blir inte imponerad av blomsterlandets reklam. Jag gillar att pynta med blommor, påskris och påskkärringar. Ägg hör definitivt till. Men för mig är påsken och förblir en religiös högtid. En högtid där ljuset står i centrum. Ljuset Jesus Kristus!

Fair trade floor

Let me write this in English. The reason being that I want Bruce D. Uhler to be able to read and understand. He visited the Annual General Meeting of Världsbutiken i Kalmar earlier this evening and informed us about a new product: floor produced from Fair Trade timber from Chile. It is a product which is both Fair Trade and FSC certified. FSC is an abbreviation for Forest Stewardship Council. In Världsbutiken we sell food and handicraft. It fills me with hope that Fair Trade is becoming interesting for bigger companies like Kährs. One can read more on the Fair Trade blog. Also on the Svenska FSC website. We also felt chosen to host the second presentation of this product in Sweden. The first was at the Embassy of Chile. I really hope other manufacturers of wood product to follow.

Utlandskyrkan och Svenska kyrkans internationella arbete

Igår var det manifestationsdag i Växjö stift. Över 100 ombud för Svenska kyrkans internationella arbete och för utlandskyrkan var samlade. Så roligt att det finns så mycket idealitet. Många är naturligtvis i övre medelåldern. Men det gör inte så mycket . Engagemanget är det viktigaste. Ibland säger man slarvigt att utlandskyrkan (Svenska kyrkan i utlandet d v s SKUT) är den del av Svenska kyrkans internationella arbete. Så är det ju inte! Utlandskyrkan består av församlingar i Svenska kyrkan, som ligger i utlandet. De har en annan organisation än församlingar på svensk mark. Men de har gudstjänstfirare, anställda och förtroendevalda. De bedriver utåtriktat arbete. Ofta med mycket mindre ekonomiska medel än församlingarna på svensk mark. Men i sak är de just detta: församlingar i Svenska kyrkan. Svenska kyrkans internationella arbete är något annat. Det är Svenska kyrkans sätt att stå i relation till andra kyrkor i världen. Det handlar även om att ha samverkan med andra partners. Det kan även gälla katastrofhjälp t ex genom ACT (Action by Churches Together).

Alltså kan även en församling i utlandskyrkan ha ett internationellt arbete. Samla in pengar. Dela information. Be och engagera sig i andra kyrkors liv och verklighet. En liten bild av skillnaden fick jag igår, när vi firade mässa i Växjö domkyrka. Den leddes av biskop Jan-Olof Johansson. Ett tag fick ordföranden för SKUT-rådet i Växjö stift, Richard Grügiel, hålla i kräklan. Det blev så att han håller den som en abbot skulle göra. Kroken är vänd inåt. I abbotens fall handlar det om att en abbot är herde för munkarna i klostret. Det kan ju stämma med utlandskyrkans uppdrag. Att verka bland svenskar i utlandet.

Jag tog ett kort och drog mig till minnes Svenska kyrkans ungas vintermöte gångna Nyårshelgen. Då fick Martin Lennartsson hålla i kräklan ett tag. Martin är med i Internationella rådet i Växjö stift. Trots att bilden är suddig, tagen av hustrun med en åldersstigen mobiltelefon, så ser man att han håller kräklan som biskopen gör: med kroken utåt. Svenska kyrkans internationella arbete riktar sig mot hela den världsvida kyrkan och vidare än så. Både abboten och biskopen behövs. Roligt därför att vi kan samlas till en gemensam manifestationsdag i Växjö stift.

Jag bor i Kalmar nu

En bekant från Aneby bloggar om att han bott i Kalmar under rubriken: Här bodde jag för 30 år sen. Det känns bra att få länka till hans bloggpost. Ett av fotografierna är taget från dörren in till Birgittakyrkan.

En oväntad slips på Jungfru Marie Bebådelsedag

När jag kom till Birgittakyrkan idag hängde vissa frågor i luften. Bland annat hade jag inte hittat någon, som kunde hålla i samlingen för barn. Jag sa högt en stund innan att det var min bön: att någon skulle erbjuda sig. Och någon erbjöd sig . Så skönt! Jag tackar denna räddande (inte ängel) men änglalika person. Högmässan blev härlig. Inte minst Katarinakören, som sjöng vårt Gloria på ett nytt sätt. De stod längst ner i kyrkan och gick fram i de fyra gångarna, sjungandes kanon. Samtidigt gjorde de rörelser med händerna. Dans? Ja, det vill jag kalla det. Så kommer ju också ordet kör från det grekiska ordet för dans. (Jämför ordet koreografi: χορός = dans och γράφειν = skriva.) Så småningom fick vi vara med i sången men lite trögare var det med rörelserna. Vi har mycket kvar att lära. Eller som man också kan säga: stor utvecklingspotential! I många stycken var det en härlig högmässa. Men det klart mest humoristiska fick jag klart för mig i sakristian. En av kyrkvärdarna, som inte var i tjänst men väl deltog i högmässan, hade en skojig slips. Väl vald! Han har arbetat på ett företag som sysslar med insemination av nötboskap. Vid ett tillfälle hade han fått en slips, där mönstret är en massa spermier som tränger in i ägg. Underbart! Det var länge sedan jag fick mig ett så gott skratt. Titta själv:

Intensivt

Just nu är livet intensivt. Våren kommer med stormsteg. Arbetet kräver sitt och vi håller på att måla fönsterkarmar, sedan målerifirman tagit alla bågar. I eftermiddag står jag i världsbutiken 2 timmar, därefter sammanträde med styrelsen. Hela lördagen är det manifestationsdag i Växjö med internationella frågor i fokus. Idag blir det dessutom två begravningar och på söndag högmässa och musikgudstjänst. Livet är intensivt. Det är som det ska. Solen skiner redan och jag kan höra fåglarna kvittra. Tack, Gud, för att jag får vara med!