En oförglömlig dag

Stort! Att få sändas iväg från en välfylld domkyrka i Kalmar. Människor från många olika församlingar både i Svenska kyrkan och andra samfund. Framför allt tre församlingar: Ålems församling, där hustrun arbetat, S:ta Birgitta församling, där jag haft större delen av min tjänst samt Kalmar Domkyrkoförsamling, där festhögmässan firades. Men också från de andra församlingarna i Kalmar pastorat, som jag ju också tjänstgjort i på olika sätt. Utöver det människor som vi räknar som våra vänner. För att inte tala om alla missionärskamrater. Ja, så brukade vi säga på den tiden Svenska kyrkans Mission (SKM) var vårt sammanhang. Nu stavas det Svenska kyrkans internationella arbete och det går lika bra det. Representanter från Svenska kyrkans huvudkontor, kyrkokansliet, var också där med viktiga uppgifter samt förstås biskopen. För att inte tala om den närmaste familjen.

Festhögmässan leddes av vår biskop Jan-Olof Johansson. Predikan var lysande och vi var många som gladde oss över kombinationen av det inklusiva och Kristocentriska budskapet. Tack!

Offergången tog nästan aldrig slut, eftersom vi satt en meter från det bord där man skulle lägga sin gåva och många passade på att önska oss Guds välsignelse. Men det gjorde inte så mycket. Det var en varm och god atmosfär, där vi inte fick intrycket att någon satt med tidtagarur. Brödet och vinet delades vid många stationer och bland utdelarna fanns Hans Engdahl, som själv sändes ut som missionär tillsammans med Barbro den 4 januari 1976.

Sången och musiken. Äldsta dottern hade en kommentar om organistens sätt att kunna fortsätta att spela under den långa offergången utan att det blev långtråkigt:

Epic!

Men de båda körerna sjöng oerhört bra. Väl sammansatt av kyrkomusikerna. Och den låt Cayenne sjöng, komponerad av prästen Peter, var medryckande. Prästerna på första stolsraden höll alla takten med sina fötter på ett mycket charmigt sätt. När Katarinakören avslutade kommunionen med att dansa runt altaret kände vi oss hemma på alla plan. Var vi i Afrika, Jerusalem eller Kalmar? Eller i himlen? Eller på alla ställen samtidigt? Tack!

Efter måltiden fick hustrun och jag komma fram och biskopen talade till oss, Eva läste upp kallelsebreven och vi fick svara ja på frågan om vi ville gå ut i denna tjänst. Därefter bön med handpåläggning.

Mycket mer ville jag berätta. Men nu behöver jag smälta alla intryck. Jag har säkert glömt att beskriva mycket. Men varje handslag, kram och blick betyder mycket. Både tårarna och skratten. Det är en nåd att få bli föremål för så mycken omtanke och så mycken bön. Tack!

Nedan följer ett antal bilder:

Biskopen håller tal.

Biskopen ställer frågor.

Många ber för oss. Några framme i koret och kanske så många som 500 i kyrkan. Samt goda vänner på andra platser i vårt land och vår värld.

Att skiljas är adjö en smula

"Att skiljas är att dö en smula" är ursprungligen ett franskt ordspråk: "Partir c'est mourir un peu". Men Hasse Alfredsson gjorde om det till en mildare variant. Hur som helst berör avsked. Idag var det min tur att ta avsked av S:ta Birgitta församling, där jag varit präst 6 år. Och för församlingen att ta avsked av mig. Vi firade högmässa med sång och musik och martyriet som tema. Bland det finaste var att få ta emot förbön i slutet av mässan, då alla som ville fick komma fram och samlas runt mig framför altaret. En fin tradition i församlingen som ger mycket styrka.

Vid kyrkkaffet fick jag ta emot många vänliga ord och mot slutet även en sång, som skrivits av två arbetskamrater och som framfördes av ännu fler. Eftersom den beskriver mig i så oerhört positiva ordalag känner jag mig föranledd att publicera den här:

Till Anders Annandag jul 2012

Mel: Siyahamba Text: Ingrid och Agneta

Vi tar farväl av våran Anders idag, vi tar farväl av våran Anders idag. Kom tillbaka, kom tillbaka, kom tillbaka när du tröttnat på Afrika!

Du har cyklat hit varenda dag, du har cyklat hit med hjälmen på. Kom tillbaka, kom tillbaka, kom tillbaka när du tröttnat på Afrika!

Men klockan tolv ska din hund gå ut, klockan tolv ska din hund gå ut. Nu får den följa, nu får den följa, nu får den följa med till Afrika.

Du är bra på nästan allt vi vet, du är bra på nästa allt vi vet: att predika och att dansa och att sjunga så att alla hör dej bra.

Och i Anders bor en journalist och i Anders bor en journalist: för du bloggar och du twittrar och reflekterar över nästan allt du hört.

Och i Anders finns en liten clown och i Anders finns en liten clown: för du skojar och du busar och klär ut dej till nästan vad som helst.

Kyrkorådets ordförande, Victor, höll ett vackert och ovanligt långt tal.

Prästkollegan Kristina håller fram en mobiltelefon, där arbetskamraten Barbro finns med från Blekinge.

Tack kära arbetskamrater och tack alla andra vänner i församlingen och pastoratet. Åren i Kalmar pastorat, Norra arbetslaget och S:ta Birgitta församling har varit lärorika. Fyllda av både sorg och glädje – som livet är. Det är mycket jag tar med mig när jag nu tar ett nytt steg i livet. Vid kaffet sammanfattade jag mitt tack med orden "Bed och arbeta". "Ora et labora". Det är vad vi gjort under sex år tillsammans och det fortsätter vi med, även om många mil skiljer oss åt. I den världsvida kyrkan får vi hjälp att överbrygga de avstånd i tid och rum som annars känns enorma. Vi hör ihop!

Ljusfest i och kring Birgittakyrkan

Plötsligt lyser parken vid Birgittakyrkan! Någonstans hörs musik! Överallt sprider lyktor sitt ljus och vid grillen doftar det av korv. I Ulfåsasalen visar syföreningen sina alster och den som vill kan dricka en kopp kaffe eller te. Från kyrkan strömmar musik. Den här kvällen vill vi sprida ljus i vårt närområde - Berga. Den som vill avslutar kvällen inne kyrkan där vi firar en Ljusmässa vi sjunger sånger från Taizé. Välkommen!

Detta kan man läsa på Birgittakyrkans FB-sida. Den som inte är vän med denna sida kan enkelt bli det.

För något år sedan skedde en förödande brand i Berga Centrum, nära Birgittakyrkan. Det påverkade hela bostadsområdet och på många håll har det arbetats för förbättringar. S:ta Birgitta församling har varit med på olika sätt. T ex genom deltagande i Berga-kommissionen. En del av detta har jag bloggat om. Ett exempel var skrivartävlingen: Tänd hoppets ljus. Församlingen var också med vid Berga marknad. Då var vi synliga mitt i centrum och det kändes bra. Men självklart gör församlingen massor bara genom att finnas. Eller som när två anställda går upp med lite termosar och bjuder på te eller kaffe helt spontant.

Kalmar kommun jobbar också för Berga. Om detta kan man läsa på Johan Perssons (kommunstyrelsens ordförande) blogg. Där får man reda på att det ska byggas ett äldreboende i Berga Centrum och det är nog bra.

Ljusfesten är ett led i arbetet att vara med och lyfta Berga, Funkabo och Djurängen. Välkommen!

Jesusmanifestation i Kalmar 2012

Nationaldag och även ekumenisk Jesusmanifestation. Mycket folk och stor variation.

När Två Systrars församlings lovsångsteam inte kunde använda fjolårets transportmedel, en Grålle, p g a punktering, blev det bil och släpkärra. Jag blev utsedd till chaufför. Stor ära!

Kantor Gunnel gav mig särskilda instruktioner att inte köra på personerna som bar banderollen.

Vi kom fram till Larmtorget, där även tre andra processioner slöt upp.

En av dem som bar vår banderoll var Angelica Grön. Ordförande för Svenska kyrkans unga i S:ta Birgitta församling. På scenen stod Bengt Johansson och ledde lovsången.

På Larmtorget fanns representanter för The Redeemed Christian Church of God. Från Nigeria. Lokalavdelning i Karlskrona. Jag tyckte de sa att de kom från Kosta. Vet inte om det stämmer.

Efter mässan på Stortorget, som leddes av biskop Jan-Olof Johansson, blev det asiatisk dans. Vilka de var vet inte jag. Men vackert var det.

Och efter dansen blev vet karateuppvisning. En härlig dag. Solsken. Mycket folk. Jag tror Jesus trivdes!

Påsken inte längre religiös?

En av mina kära kollegor skickade ett klipp från en reklambroschyr. Det handlar om blomsterlandet, dit mängder av människor i dessa dagar vallfärdar. Även jag handlar på blomsterlandet ibland. Förmodligen kommer jag att fortsätta med det. Fast med en viss tveksamhet. Texten i reklambladet lyder:

VARFÖR FIRAR VI PÅSK? Från att ha varit en religiös högtid med många allvarliga inslag har påsken förvandlats till en fest där man först och främst firar ljuset och vårens ankomst. Vi pyntar med gult, äter gott samt omger oss med blommor, påskris och påskkärringar. Ägg hör ihop med kycklingar och de har gett oss påskens färg – gult.

Vad ska man säga? Kanske är det bara att bortse från någon reklammakares ytliga analys av den påverkan religion, kultur, tradition och historia har på ett samhälle. Vi pratar ju inte direkt om en doktorsavhandling i kulturantropologi. Men ändå kan jag inte släppa detta. Ett antal, självklara kommentarer är på sin plats: 1. För de människor som bor på södra halvklotet inträffar påsken på hösten. Men å andra sidan kanske de inte handlar så ofta på blomsterlandet, så vi kan bortse från den aspekten. 2. Finns det en motsättning mellan ”religiös högtid med många allvarliga inslag” och ”en fest där man först och främst firar ljuset”? För alla som varit på en påsknattsmässa är det ju övertydligt att ljuset har en central plats. Låt vara att den förståelse vi har i kyrkan är att Kristus är världens ljus. 3. Min främsta kritik gäller fenomenet att en reklammänniska överhuvudtaget måste dra in religionen som en negativ bakgrund, mot vilken den produkt man säljer ska framstå som desto mer attraktiv. Jag gillar det inte alls. Det är dålig smak och borde egentligen få alla människor som menar sig vara religiösa, att låta bli att besöka blomsterlandet eller åtminstone stanna till i kassan och protestera. (På ett artigt sätt, eftersom det knappast är kassören/kassörskan som gjort reklambladet!) Jag vet att två av församlingsborna i S:ta Birgitta församling nästan varje helg står utanför blomsterlandet och säljer lotter till förmån för Kalmar stadsmission. Är det något negativt? Tvärtom tror jag att detta är just ett sådant allvarligt inslag, som behövs.

På samma sätt står i dessa dagar representanter för S:ta Birgitta församling uppe i Berga Centrum och samlar in pengar till Svenska kyrkans internationella arbete. Mannen på bilden är samme person som bar en särskild slips på Jungfru Marie Bebådelse dag. Religion i allmänhet är allvarlig. Men är det ett problem? Jag är väl medveten om att mycket ont görs och sägs med religiösa förtecken i vår värld. Men betyder det att man därmed ska bortse från allt gott som också görs och sägs? Nej, jag blir inte imponerad av blomsterlandets reklam. Jag gillar att pynta med blommor, påskris och påskkärringar. Ägg hör definitivt till. Men för mig är påsken och förblir en religiös högtid. En högtid där ljuset står i centrum. Ljuset Jesus Kristus!

Arbetsledare 7

Ikväll firade Två Systrars församling och S:ta Birgitta församling sin veckomässa på Kalmar pastorats lägergård: Nyttorp. Först mässa i kapellet, som är inrymt i den gamla lagårn. Bengt ledde mässan, Eje och jag spelade. Annika ringde i konsekrationsklockan. Vi var ett 20-tal. Från både Birgitta och Två Systrar och även andra.
Sedan blev det korvgrillning. Några hade egna spett med sig. Gemytlig samvaro. Henrik stannade kvar och hjälpte till med disken.
Det hade säkert gått att fira mässa ihop på detta sätt även i den gamla organisationen. Möjligen är det så att den nya organisationen, som krånglar en del, ändå underlättar denna typ av trivsamma samarbeten.

Två elvaåriga tanter

När jag fyllde 50 uppvaktades jag från många håll. Bland de mer oväntade var det jag fick av tant Adin och tant Stråle. Ja, så stod det i alla fall på breven. Nu rör det sig om två elvaåriga tanter, med en stor portion humor. Jag blev mycket glad i alla fall och inte så lite stolt.

Dessa två unga damer, deltar regelbundet i högmässan i S:ta Birgitta kyrka. Ibland med vuxensällskap men lika ofta själva. Vi brukar ibland fika ihop på kyrkkaffet. Om det hinns med.

Nu ingår de i en av gudstjänstgrupperna. På söndag ska vi börja med detta nya arbetssätt. Det blir inte längre en grupp textläsare, som bara läser text och en grupp kyrkvärdar, som bara gör vissa saker. En större grupp tar ansvar för många olika uppgifter – med början i kaffekokning och avslutning i kollekträknande.

De unga damerna ringde i förmiddags. Första repliken:

Vi längtar till på söndag!

Så inspirerande! Om allt går som planerat kommer vi som deltar i högmässan också att få höra en sång av de båda. Jag längtar också! Dessutom deltar de aktivt i förbönen. (Och en del annat).

Idén till gudstjänstgrupper kommer ursprungligen från Helgeands församling i Lunds stift. (Jag tror de var först.) I närheten av Kalmar arbetar Ålems församling enligt denna modell. Snart även S:ta Birgitta församling. Det blir roliga om mer delaktighet om fler personer gör färre saker i gudstjänsten än om några gör mycket.

Arbetsledare

Sedan början av februari är jag arbetsledare.

Svenska kyrkan i Kalmar består av fem församlingar. Det är i församlingarna som kyrkans liv och arbete gestaltas. Människor som tillhör kyrkan lever sina liv på olika sätt. Mer eller mindre medvetet. Men var och en tillhör en församling eller är medlem i en församling. (Nu talar jag alltså om Svenska kyrkans medlemmar. De som inte är med kan ju bo på en plats som rent geografiskt kallas ”församling”.) Men de som är medlemmar i en församling (kallas ibland församlingsbor) är det som lever församlingens liv.
En del har särskilda uppgifter. Några har fått förtroendet att fatta beslut. Genom att vara med i ett kyrkoråd eller så. Andra sjunger i kören. Några fixar kyrkkaffe. Någon sköter projektorn, så att man kan se psalmerna på väggen.
Den viktigaste uppgiften/uppdraget är att vara kristen i sin vardag.

Men så finns det de som har ett anställningsförhållande inom Svenska kyrkan. I Kalmar har dessa tillhört ett antal arbetslag. Varje församling har haft ett eget arbetslag. (Sedan har det funnits arbetslag i sjukhuskyrkan, universitetskyrkan, kansliet och begravningsverksamheten). De fem församlingarnas arbetslag, sjukhuskyrkan och universitetskyrkan har slagits ihop till två arbetslag. I ett av dessa arbetslag är jag arbetsledare.

Men det finns fortfarande fem kyrkoråd. Jag leder arbetet bland de anställda i Två Systrars församling, S:ta Birgitta församling och Heliga Korsets församling. Prästerna är jag inte chef över. Inom dessa församlingar finns det nu 6 präster, som snart blir 5 st. Däremot är jag chef för de andra. Det är idag 3 musiker, 4 vaktmäster, 3 diakoner och 4 pedagoger eller assistenter. Många har lång och gedigen erfarenhet av församlingsarbete. Det är en blandning av män och kvinnor. Inte så jämt fördelat inom alla kategorier. Imorgon håller jag i min andra arbetslagsträff. Det är spännande! Vi har blivit färre anställda och min uppgift blir nu att se till att vi organiserar oss så att vi ändå kan lösa det viktigaste. En del får förändras. I detta ryms möjligheter. Men det är ju också en svår process. Grunden till förändringen är krympande ekonomi. Det har att göra med att antalet kyrkotillhöriga minskar. Vissa lämnar kyrkan! Det kommer också färre nya medlemmar. Färre barn döps!

En stor utmaning är ju att vända den trenden. Dels att det kommer nya medlemmar. Dels att vi som är medlemmar är beredda att antingen bidra mer ekonomiskt eller göra mer frivilligt. Som arbetsledare är dock mitt första ansvar den anställda personalen. Det är kyrkoherden i Kalmar som är med i de fem kyrkoråden. Tillsammans med respektive kyrkoråd fattar han beslut om församlingslivets inriktning. Jag ska se till att personalen utför den del av arbetet som ska utföras av anställd personal. För detta behöver personalen må bra, förstå vilka mål som finns för verksamheten, kunna och vilja samarbeta och ha resurser till sitt förfogande. (Samt förstås mycket mer!)

Kanske kommer jag att skriva fler rader om mitt nya arbete. Jag har själv tackat ja till denna uppgift. Jag hoppas att jag klarar det bra. Säkert kommer jag ibland att vara frustrerad. Om detta gäller enskilda skriver jag inte något i denna blogg. Jag tror på stor öppenhet men inte personalfrågor i bloggsfären. Men om det gäller principfrågor kan bloggen vara ett forum.

Vad är Svenska kyrkans roll idag? Hur ska anställda och andra relatera till varandra? Ser framtiden mörk eller ljus ut?

Victor - ny ordförande

Hörde det först muntligen och har sedan sett en antydan på Victors blogg. Sedan läste jag i Rogers blogg. Det verkar alltså klart: Victor Ramström blir ny kyrkorådsordförande i S:ta Birgitta församling! Det tycker jag är bra. Mycket bra! Grattis, Victor och Guds rika välsignelse önskar jag Dig!