Varför ska vi som är medlemmar betala för icke-medlemmars musikkonsumtion, men inte för deras eventuella begravningar?Det är precis som hon skriver, Miriam Wredén Klefbeck, att musikgudstjänster ju har andra funktioner. De är ett sätt att berätta om den kristna tron i ord och ton. Nu kan man fråga sig, handen på hjärtat, om detta alltid är fallet. Ibland känns det som ett enkelt sätt att få folk i kyrkbänkarna.
Vore vi enbart ute efter statistik, skulle vi naturligtvis erbjuda begravningsgudstjänster även för icke kyrkotillhöriga. Och ibland görs ju detta. Kyrkoherden beslutar.
I den lutherska kyrkan i Södra Afrika fanns det två olika former av begravningsgudstjänst. Såhär står det i handboken (den engelska utgåvan):
Funeral of nominal members and backsliders.Om det är så bra vet jag inte men det var ett sätt att hantera att det fanns de som inte fullgjorde sina förpliktelser. Antingen genom att aldrig gå i kyrkan eller genom att ligga efter med sin kyrkoavgift. Tanken att de inte skulle få en kristen begravning är för den afrikanska kyrkan ohållbar. Men såhär står det i intruktionerna:
There is no officiating at the house or at the Church, this order starts at the graveyard.Nu vet jag att detta inte alltid gällde. Vid ett tillfälle hade jag blivit kallad till en dödsbädd. Nono, en ung kvinna. Kanske 30 år, vars bror vi kände val. Nono var döende i AIDS och jag hann nätt och jämt dit med nattvarden. En halvtimme efter hennes sista kommunion avled hon.
Nono var anglikan men hade inte deltagit aktivt på många år. Mest p g a att hon måste arbeta även söndagar för att försörja sin son, som hade ett neurologiskt funktionshinder.
Den anglikanska församlingen, visade det sig, var ovillig att förrätta begravningen. Frågan gick till den lutherska. Jag frågade prosten om jag kunde vara med. Svaret var: Nej! Eftersom hon varken varit aktiv eller betalt sina avgifter. Nu blev det ändå en begravningsgudstjänst, som hölls på kyrkans ungdomscentrum. Flera andra präster var med där framme, såg jag men det var inte en präst som höll i det utan en församlingsäldste. Jag stod längst bak och alla undrade varför jag inte var med där framme. Förmodligen hade prosten en strängare syn än många av kyrkans medlemmar.
När jag stod där och kände mig illa till mods, tänkte jag: hur gör vi i Sverige? Svaret chockade mig. Enligt kyrkoordningen skulle vi ju valt att neka, om inte särskilda skäl förelåg.
I Svenska kyrkan är det dock bra att den som är helt utan inkomster ändå kan vara med i kyrkan. Eller dras kyrkoavgift även på bidrag? Det vet jag faktiskt inte.
En annan aspekt tror jag är att många som lämnat kyrkan faktiskt inte vill ha begravningsgudstjänsten i kyrkan. Ett skäl, som jag tror mig förstå, är att man vill kunna spela den musik man gillar, på CD och inte av prästen tvingas ha orgelmusik.
Så, svaret på frågan, varför vi ska betala för musikkonsumtion och inte för begravningar är kanske att en del, som gått ur kyrkan, inte heller vill att vi ska betala för deras musikkonsumtion.
Mitt svar är dock: Hellre fria än fälla. Om en grupp människor kommer till mig och frågar:
Kan vi fira en gudstjänst i kyrkan, där vi vill sjunga psalmer, be, höra Guds ord och gärna ser att Du predikar?
Då är mitt svar: Javisst! Gärna!
Såvida det inte står i strid med den avlidnes uttryckliga önskan. Då är ju svaret, i respekt för henne eller honom, nej. Annars ser jag inget problem i att fira gudstjänst med människor som vill fira gudstjänst.
Men en fråga kvarstår: Om någon väljer att lämna svenska kyrkan men ändå vill ha en kyrklig begravning, då skulle väl den personen fundera över sitt val.
