Docentföreläsning

Idag var det docentföreläsning vid teologiska fakulteten i Uppsala. Under 2022 antogs tre docenter vid teologiska fakulteten och en av dem heter Manon Hedenborg White. Hon är docent i religionshistoria. Hennes föreläsning hade överskriften:

Proximal auktoritet

Nära relationer och ledarskap i religiösa rörelser

Manon har disputerat på en avhandling om Thelema. Ett religiöst-filosofiskt system grundat av Aleister Crowley. Avhandlingen heter:

The Eloquent Blood

The Goddess Babalon and the Construction of Femininities in Western Esotericism

Hon berättade med inlevelse om Crowleys tankar. Han var uppvuxen inom Plymouthbröderna, som han tog avstånd från. För Plymouthbröderna var Uppenbarelseboken viktig. Crowley verkar bygga sitt system på samma grund men han byter plats på madonnan och skökan, så Babylons sköka blir en positiv gudinna hos honom: Babalon. Själv identifierar han sig med vilddjuret, vars tal är 666.

Manons intresse för den rörelse handlar om deras alternativa sätt att konstruera kön och sexualitet.

Vi fick höra om en av Crowleys lärjungar, Leah Hirsig. Henne kallade han för den scharlakansröda kvinnan. Hon var både lärjunge och älskarinna. Ända tills en ny kvinna kom in i bilden och Leah Hirsig förlorade sin position och sitt ledarskap.

Utifrån detta kände Manon ett behov att skapa ett begrepp som kunde beskriva det som hände inom Thelema. Manon försökte använda Max Webers begrepp: legal-rational authority, charismatic authority och traditional authority. Men det som händer kring Crowley och Hirsig tacks inte in av dessa begrepp. Därav kommer begreppet proximal auktoritet. (Jag associerar till proxy war, d v s krig som stormakterna för genom ombud. Striden sker på något annat lands mark med andra arméer inblandade.) I Manons version handlar det om att någon får sin auktoritet i en religiös rörelse, på grund av sin närhet till rörelsens egentliga ledare.

En viktig del av Manons intresse för detta berör genus. Ofta är det kvinnor som har denna proximala auktoritet. Utöver Crowley och Hirsig nämnde hon Moses David i Guds barn som också hade en kvinna vid sin sida, som i sin tur ersattes av en yngre kvinna – Karen Zerby. Samma sak med Ma Anand Sheela som var sekreterare åt Bhagwan Shree Rajneesh. En variant finns i Knutby Filadelfia, där Åsa Waldau hade manliga lärjungar, som byttes ut.

Manon vill titta i marginalen för att säga något om mitten. Därav hennes intresse för dessa marginella religiösa rörelser.

Det var en spännande föreläsning, som satte igång min nyfikenhet. När jag hörde namnet Crowley gick mina tankar till boken Good omens. Den har jag bloggat om förut. En av huvudpersonerna, en demom, heter just Crowley. Det kan ju inte vara en slump.

En annan påverkan Crowley haft är att han finns med på omslaget till Beatles skiva Sgt. Peppers lonely hearts club band. Det läste jag i en artikel i Aftonbladet, när jag googlade.

Det är kul att lära sig nytt. Tills idag hade jag inte hört talas om vare sig Crowley eller Thelema.

Osynliga kyrkomusiker

Kyrkans Tidning har en stor artikel idag som handlar om Svenska kyrkans anställda och deras löner. Fyra stora cirkeldiagram illustrerar artikeln. Av dessa framgår att kvinnorna dominerar gruppen diakoner och pedagogiska yrken. Bland komministrarna är fördelningen kvinnor och män jämnare. Bland kyrkomusiker är det betydligt fler kantorer än organister. [Sic!]

Tankarna går till programmet fem myror är fler än fyra elefanter och Brasses lek:

Lattjolajbanlådan

Ni kommer kanske ihåg. Brasse tog upp fyra djur ur en väska och satte upp dem på en hylla. Sedan gällde det för Eva och Magnus att välja ett, som skulle bort.

Könsskillnader är alltså helt oviktigt när det gäller kyrkomusiker. Det som dessutom förbryllar mig är varför musikerna överhuvudtaget inte nämns i texten. Det enda är cirkeldiagrammet och det verkar signalera att kön är oviktigt när det gäller kyrkomusikernas lön. Jag bollade detta med en av våra studerande, som sa:

För vissa organister är skillnaden mellan organister och kantorer större än mellan män och kvinnor.

Är det också så vi andra ser på våra kyrkomusiker? Det är väl i och för sig positivt att det är oviktigt om kyrkomusikern är en man eller en kvinna. Men det är väl inte bättre att en annan uppdelning ersätter denna?

I utbildningsreformen skiljer också musikerna ut sig. Församlingspedagoger, diakoner och präster går ett pastoralt slutår vid utbildningsinstitutet. Antingen på helfart eller på distans. Det gör också en del kyrkomusiker, fast deras slutår sker på halvfart och är alltså endast en sluttermin. De flesta kantorer utbildas dock fortfarande på folkhögskolor och gör endast tre veckor vid utbildningsinstitutet. Vi som undervisar (och de studerande) är väldigt glada för dessa veckor, eftersom det ger oss en möjlighet till samverkan. Kontentan är att kyrkomusikerna sticker ut även i utbildningsreformen.

Artikeln i Kyrkans Tidning väcker dessutom andra frågor. Varför används kategorin

Pedagogiska yrken?

Om jag gissar ryms även de, som innehar församlingspedagogtjänster utan att ha formell behörighet. Ingår även förskollärare vid kyrkans förskolor? Svårt att veta. Det intryck som ges är dock att utbildade församlingspedagoger inte får den uppskattning de borde i kyrkan.

En följdfråga är då om alla diakoniassister ingår i gruppen diakoner. Förmodligen inte. De finns kanske inte ens med. Detsamma gäller kyrkovaktmästare, lokalvårdare, kyrkoskrivare och många andra. Kanslicheferna finns dock med. Skälet framgår tydligt. De är chefer. De ingår i en egen liga med biskopar, domprostar och kyrkoherdar.

Genomgående är dock att män fortfarande tjänar mer än kvinnor. Artikeln diskuterar huruvida detta har saklig grund eller inte. Mitt enkla svar är: skulle inte tro det. Visserligen är kyrkan (liksom den kommunala sektorn) något bättre i jämförelse med den övriga arbetsmarknaden. Men det är ju fortfarande helt oförsvarligt att lön baseras på kön.

Det handlar om makt

Frågor kring

segregerade badtider, könsspecifika hälsningsprocedurer eller acceptans av månggifte

ställs av Jenny Nordberg i Svenska Dagbladet. Ja, hur ska vi se på detta med kultur och genus (Jenny Nordberg skriver kön)? Jag kom plötsligt att tänka på en ramsa/saga från min barndom:

Det var en gång en pojke, som inte ville gå till skolan.
Då gick hans mamma till riset och sa:
Snälla ris, slå pojken, för han vill inte gå till skolan.
Nej, sa riset.
 Då gick mamma till elden och sa:
Snälla eld, bränn riset, för riset vill inte slå pojken och pojken vill inte gå till skolan.
Nej, sa elden.
 Då gick mamma till vattnet och sa:
Snälla vatten, släck elden. För elden vill inte bränna riset och riset vill inte slå pojken, och pojken vill inte gå till skolan.
Nej, sa vattnet.
 Då gick mamma till oxen och sa:
Snälla oxe, drick upp vattnet. För vattnet vill inte släcka elden och elden vill inte bränna riset och riset vill inte slå pojken och pojken vill inte gå till skolan.
Nej, sa oxen.
 Då gick mamman till slaktarn och sa:
Snälla slaktare, slakta oxen. För oxen vill inte dricka vattnet och vattnet vill inte släcka elden och elden vill inte bränna riset och riset vill inte slå pojken och pojken vill inte gå till skolan.
Nej, sa slaktarn.
 Då gick mamma till repet och sa:
Snälla rep, bind slaktaren. För slaktarn vill inte slakta oxen och oxen vill inte dricka vattnet och vattnet vill inte släcka elden och elden vill inte bränna riset och riset vill inte slå pojken och pojken vill inte gå till skolan.
Nej, sa repet.
 Då gick mamman till råttan och sa:
Snälla råtta, gnag av repet. För repet vill inte binda slaktarn och slaktarn vill inte slakta oxen och oxen vill inte dricka vattnet och vattnet vill inte släcka elden och elden vill inte bränna riset och riset vill inte slå pojken och pojken vill inte gå till skolan.
Nej, sa råttan.
 Då gick mamma till katten och sa:
Snälla katt, ät upp råttan. För råttan vill inte gnaga av repet och repet vill inte binda slaktarn och slaktarn vill inte slakta oxen och oxen vill inte dricka vattnet och vattnet vill inte släcka elden och elden vill inte bränna riset och riset vill inte slå pojken och pojken vill inte gå till skolan.
JA!!! sa katten.
 Och katten på råttan och råttan på repet och repet på slaktarn och slaktarn på oxen och oxen på vattnet och vattnet på elden och elden på riset och riset på pojken och pojken till skolan!

Vi har en inneboende ovilja att ge oss på varandra. Men om någon börjar, då kan andra dras med. Syftet kan verka gott. Men helgar ändamålet alltid medlen?