En god vän erbjöd sig att bistå mig med starthjälp. Han hade
startkablar. När vi stod med motorhuvarna öppna frågade jag:
- Kan Du det här
- Jag trodde att Du kunde?
Han visste dock mer än jag och vi lyckades sätta på kablarna
utan problem. Men vår bil förblev död. Alltså fick vi förbereda bogsering till
verkstan. Hustrun och jag lånade bil av en annan vän. Hustrun lyckades dock
inte få ut bogserlinan, eftersom bakluckan inte gick att öppna och golvskivan i
bagageutrymmet inte gick att fälla upp, om inte bakluckan var öppen. Då fick
hon köpa en ny bogserlina. Med den lyckades vi bogsera bilen till verkstan och
någon dag senare hade de satt in ett nytt batteri och bilen fungerade igen.
När bilradion några dagar senare återigen la av blev vi
fundersamma. Ytterligare någon dag därefter skulle yngsta dottern låna bilen.
Då var batteriet åter dött. Stendött.
Ikväll fick vi låna bil av äldsta dottern. Vi åkte till
parkeringen. Rullade ut vår stendöda bil och satte fast bogserlinan. Efter tio
meter gick bogserlinan av. Då stod vår bil mitt i en grindöppning med en grind
som går igen efter någon minut. Innan vi hann rulla undan vår bil började
grinden slå igen. Medan jag höll emot ena grinden, rusade hustrun mot panelen,
där man slår in koden. Men eftersom det finns tre olika dosor, slog hon in på
fel dosa. Jag höll emot och hon försökte igen. Då insåg vi att hon slagit in
siffrorna på fel dosa och när hon hittat rätt, öppnades grindarna.
Vad göra? Vi visste att det fanns ytterligare en bogserlina i
vår bil men att den inte gått att få fram på grund av den låsta bakluckan, som
inte går att öppna med nyckel. Jag kröp inifrån bilen och lyckades på något
sätt få ner handen emellan golvskivan i bagageutrymmet och väggen, så att jag
kunde lirka upp bogserlinan.
Något senare gav vi oss iväg med våra mobiltelefoner
påslagna. Vi hade valt att göra det på kvällen, eftersom det är mindre trafik. Två
reflexvästar hade vi hängt på bilen. Eftersom batteriet var helt dött fungerade
inte ens vår varningsblinkers.
Så började det regna. Lite otäckt eftersom jag inte såg
något. Men hustrun meddelade via telefonen när hon bromsade in och när hon
tänkte svänga. Alltså gick det bra. Ända tills batteriet i min mobiltelefon dog
och allt blev tyst. Med andra ord satt jag i en mörk bil, bakom en vindruta med
regn på utsidan och imma på insidan, utan telefonkontakt med hustrun och tänkte
att jag inte kunde göra så mycket annat än att bara följa med. En övning i
tillit.
Allt gick dock bra och nu står åter bilen på parkeringen
utanför bilverkstan. Förhoppningsvis kan de hitta vad det är som gör att
batteriet dör. För jag har ingen lust med fler bogseringar.
No comments:
Post a Comment