I Aneby firades ekumenisk gudstjänst i Allianskyrkan. Det
var min uppgift att predika. En av prästerna i Aneby har jag haft som studerande,
när jag undervisade i homiletik vid Svenska kyrkans utbildningsinstitut. Hon
tog ett fint kort. Det finns ett uttryck som heter ”att ha Luther på axeln”.
Men jag hade verkligen inte det, utan någon helt annan.
I söndags predikade jag i Aneby, i Allianskyrkan. (Foto: Sunniva Rettinger) |
Efter gudstjänsten var det kyrkkaffe och jag fick berätta om
vårt arbete. Det verkade som om det var uppskattat.
Kommande helg åker jag åt andra hållet. Då ska jag medverka
vid en ekumenisk helg i Holmsund utanför Umeå. På lördagen ska jag hålla
föredrag och på söndagen predika.
Under resten av våren kommer jag sedan besöka Jokkmokk, Jönköping,
Lund, Kalmar och Falkenberg i olika sammanhang. Jag inser att jag har detta
resande i generna. Min far arbetade på slutet av femtiotalet som
resesekreterare för en organisation, som hette De kristna samfundens
nykterhetsrörelse (DKSN). Idag heter den Hela Människan. Några år senare fick
han tjänst för Svenska kyrkohjälpen. (Den slogs sedermera ihop med
Lutherhjälpen). Innan han gick i pension var han återigen på resande fot i en
organisation med namnet Kristen Fostran. Han tyckte om att åka runt och möta
människor.
Med andra ord blir det många tågresor. Det är också positivt.
Jag har alltid uppskattat tåg. Det går att arbeta på tåget. Ofta är det vackra
vyer som passerar förbi utanför fönstret. Att sedan gå iväg till
restaurangvagnen och dricka en kopp kaffe och äta en bulle. Det räcker gott för
att känna att livskvalité.
En av mina arbetskamrater hjälper mig att packa en väska med
material. Det kallas att vara kolportör. Det trivs jag med. Jag är ute i ett
viktigt ärende. Genom att medverka till att fler människor upptäcker Bibeln och
möjligheten att möta Gud, vet jag att jag något viktigt sker.
Om Du finns i ett sammanhang där ett bibelbesök skulle
uppskattas: hör av Dig. Jag kanske inte alltid har möjlighet att åka men ofta
har jag eller någon av mina arbetskamrater det.
No comments:
Post a Comment