Hustrun - en 52årig julros

Det känns viktigt att få skriva detta. Inte för att påpeka att jag själv endast är 51 och att vi därmed inte längre är jämnåriga. Framför allt vill jag skriva om hustruns födelsedag, för att berätta hur mycket jag älskar henne. Jo, jag har framfört det direkt till henne och kommer att göra det igen.
Kvällen ser ut som följer:
Yngste sonen och undertecknad lagar god födelsedagsmiddag. Som vi sedan själva avnjuter. Hustrun själv arbetar. Det gör hon inte varje måndag men nu visade det sig att materialet till Svenska kyrkans internationella arbetes fastekampanj ska beställas senast imorgon. Alltså passade det bra att samla alla internationella ombud i Stranda och Handbörds kontrakt just ikväll.

Men det är ju Din födelsedag?

Kan inte hjälpas. Nu handlar det om att inspirera män och kvinnor som också brinner för uppgiften att tillsammans med systrar och bröder i hela den världsvida kyrkan delta i Guds mission i världen. Som också vill dela resurser och skapa förutsättningar för att i ord och handling berätta om vem Jesus är och vad det betyder för vårt gemensamma liv på planeten jorden, att Gud vill frälsning och befrielse för alla.
Då kan ju inte en ynka 52-årsdag få sitta emellan. (Att relativisera födelsedagarnas betydelse finns som en tradition i min släkt, så jag kan ju inte säga så mycket!)
Anledningen till att jag skriver om detta är för att ge en glimt av en egenskap (bland många andra goda egenskaper) som hustrun har. Godhet!
I morse sjöng vi för henne. Yngste sonen, hunden Ludde och jag. Frukost på sängen och 2 paket. En liten blomma från trädgården klippte jag av och satte i en vas. Att en liten stelfrusen julros som man tar in från -5 C faktiskt lever!! Underbart!



En beskrivning av hustrun. I en många gånger mörk och kylig värld är hon full av liv och värme!
Men när hustrun sent omsider kommer hem ikväll kanske vi ändå sätter oss ner och firar lite i stearinljusens sken.