Årets första skidtur

Även säsongens. Det har ju inte varit fullt lika mycket snö som förra säsongen. Då tog jag mig ut i skidspåret en enda gång. Med mina gamla skidor, som tjänat troget sedan 80-talet. Den gången släppte bindningen på ena skidan 10 gånger på 2 km. Inte kul! När jag kom hem efter det äventyret snappade yngste sonen upp missnöjet, omvandlade det till ett födelsedagstips. När jag fyllde år i november förra året presenterades jag således med presentkort på en ny skidutrustning. Skidor, stavar, bindningar och pjäxor. Samt något helt nytt i mitt liv: ett skidställ! Kläder, alltså! När jag därför kom hem idag, efter blyga 3 km ute på Värsnäs, var jag inte genomsvettig, som jag brukar vara, efter att ha byltat på mig termobyxor och dunjacka. (Samt under jackan undertröja, långärmad t-shirt, ylletröja mm). Nu gick det lätt att åka och jag ska ge mig ut snart igen, valla lite bättre och ha lite mer tid på mig.



De gamla bidningarna var alltså inte bra. De nya var till en början obegripliga. Det tog mig några minuter att klura ut konstruktionen. Borde alltså frågat i affären men – kan själv! På lördag, om det är fint väder, ska jag valla lite mer noggrant och hopas kunna åka åtminstone en mil – d v s minst 3 rundor. Vi får se om det blir så! Tack kära hustru, barn och svärföräldrar och kanske fler ändå, för detta!