Tillbakablickar i Hermanus 9

Snart återstår bara att beskriva resan till Hermanus. Torsdagens morgon bestod av att skicka iväg syskonen mot Johannesburg och det övriga sällskapet mot Port Elizabeth. Så var det åter bara hustrun och jag i Bloemfontein. Fem intensiva dygn. Helt otroliga. Innan vi åkte kom Thandi och Tebogo. Vi fick ytterligare avskedspresenter och tog sedan farväl av Margret och Mirriam, två av personalen på Angel’s Haven, där vi bott.
På flygplatsen återlämnade vi bilen, checkade in bagaget och skrev lite vykort. Sedan var det dags att lyfta mot Cape Town. Vi fick gå ombord väldigt tidigt. Förklaringen kom, när en funktionshindrad kvinna bars ombord just innan take off. Hon var kul. När vi skulle kliva av råkade jag nog putta till henne med min ryggsäck. Jag bad om ursäkt om jag råkade stöta till henne och hon svarade rappt:

- Ingen fara, så länge jag får slå tillbaka!

Vi hämtade ut en hyrbil och fick hjälp av en ung kvinna från Malawi, född i Zimbabwe. Hennes namn var Loveness. Jag frågade henne bl a hur hon såg på främlingsfientligheten i Sydafrika. Hon hade inte stött på någon, sa hon. Det kändes hoppfullt.
Väl ute på N2 tog det just över en timme att ta sig till Hermanus. Vi hittade ganska snart vårt B&B som heter Robin’s nest. Trevligt! Precis när vi kom fram ringde en god vän från Welkom, father Keith. Så kul att höra hans röst. Tyvärr fick vi inte träffa honom, när vi var i Free State. Men det är inte möjligt att hinna med allt, när man bara har några dagar på sig.
Vi tog en promenad och handlade mat och gick sedan på restaurang, för att sedan ta oss hem och krypa ner i en inbjudande säng. Lediga! Härligt!