Fler tankar i Port Elizabeth

Sov faktiskt till kvart över sex. En dusch. En kopp rooiboste och så vandrade jag iväg i blåsten till den St. Hugh’s church, där första gudstjänsten började kl 7.15, vilket är en ganska normal tid i Sydafrika för en tidig söndagsgudstjänst. Många medverkar. Procession, textläsare, nattvardsutdelare. Mycket liknar en svensk högmässa. En del var även väldigt likt Birgittakyrkan. Den procession, som sker när evangelietexten läses, såg likadan ut som hemma. Två ljusbärare på varsin sida om den s k ambon, som texten läses från. Under nattvardsgången fanns möjlighet att få personlig förbön. I St. Hugh’s är det den som predikar, som sitter i förbönshörnan. Men det finns också skillnader. En diakon eller ”lay-minister” leder större delen av högmässan. Bara vid vissa moment kommer prästen in och gör det som hon eller han ska göra. I morse var det en äldre kvinna, som celebrerade ( d v s höll i själva nattvardsdelen). Hon var, fick jag vet senare, 85 år. En annan kvinna predikade. Hon varpå väg att bli präst. Hennes predikan handlade om att vi alla har ”blind spots” – blinda fläckar och hon förklarade vad det kan betyda med hjälp av en powerpoint-presentation. Predikotexten handlade om Lasaros och den rike mannen. Han som inte brydde sig om den fattige tiggaren Lasaros, som varje dag låg vid hans port. Det var en bra predikan. Bland annat sa hon så här:

Om du tror att du är utan blinda fläckar har du förmodligen fler blinda fläckar än andra.

När jag gick ut från kyrkan satt en hel familj vid kyrkporten insvepta i filtar för att skydda sig mot blåsten. Bibeltexterna får ofta mycket radikala nedslag i den sydafrikanska verkligheten.
Efter denna gudstjänst fick jag skjuts till city och den stora lokal, som heter ”Feather market” eftersom den användes till att sälja strutsfjädrar, när det begav sig. En slags lokal, dåtida ”struts-börs”. Nu är det en konsertlokal. Där hölls en festival av en förening, som heter Evangelical Brass Band Association in Southern Africa. Det var drygt 200 blåsare på scen. Jag räknade till gott och väl 20 bas-tubor. Kanske 30. Vilket ös! Jag åkte dit, för jag trodde att Evangelical Lutheran Church in Southern Africa (ELCSA) som vi arbetade inom, skulle vara representerade men det var de inte. Det kanske inte finns några brass band i ELCSA. Annars var det lutheraner från Namibia (ELCN) och tysktalande lutheraner från Sydafrika samt Herrnhutare (som på engelska heter Moravian Church). Det var något så ovanligt som en luthersk gemenskap med män och kvinnor från alla möjliga befolkningsgrupper. Mycket positivt. Jag var bara ledsen att ”vår” kyrka inte var där. Den herrnhutiske biskopen Errol Moss, som vi träffat i Kapstaden en gång, predikade och jag hälsade på honom efteråt. Det var roligt att träffa en som var bekant.
Nu sitter jag hemma hos Mike och Lorna efter en enkel lunch och vinden tjuter runt huset. P E är en mycket blåsig stad, som ligger delvis på en udde, omgiven av havet. Men sydafrikaner gillar blåst (till en viss gräns) för blåst är ett förebud om regn, som alltid är välkommet.