Oläkta sår

I grunden är jag optimistisk till Sydafrikas möjligheter att bli ett fungerande land med drägliga förhållanden för alla dess invånare.

Men efter mordet på Eugène Terre'Blanche, känns det som om landet gått några steg tillbaka. På Cape Times hemsida kan man se ett par klipp från youttube som åskådliggör detta.

Dels är det ANC's Ungdomsförbunds ordförande, Julius Malema, som kör ut en jorunalist från en presskonferens, för att han ställer kritiska frågor. Dels är det generalsekreteraren för den konservativa vita motsåndsrörelsen ABW (som Terre'Blanche var ledare för) som brusar upp i en TV-studio. Känsloläget är spänt. Om två månader är det fotbolls-VM. Många undrar över om Sydafrika ska kunna hålla ett framgångsrikt och säkert VM.

Jag tror ändå att det finns oerhört många goda, konstruktiva krafter i landet, som kommer att reagera på det som nu händer. Som inser att hatet, som ligger latent under ytan, inte bör få fritt spelrum. Ingen tjänar på det.

I Mail and Guardian skriver en kolumnist, Vereshni Pillay, att man inte ska ignorera Julius Malema utan ta debatten med honom. Det är ett gott, konstruktivt förslag. Att TV bjuder in ledaren för ABW och försöker diskutera är också positivt.

I nuläget tror jag dock Malema är ett större hot mot Sydafrika än de vita extremisterna. Malema har precis varit i Zimbabwe och uttrycker sig positivt om deras landreformer. Han har också sagt att gruvorna i Sydafrika bör nationaliseras. Jag tror inte detta är bra.

Å andra sidan kan man inte vara okritisk till hur det globala (eller lokala) storkapitalet tjänar enorma pengar på Sydafrikas naturresurser, samtidigt som befolkningen lever i fattigdom. Något måste göras och förmodligen måste det ske relativt snabbt.

ANC har pendlat mellan att liera sig med kommunistpartiet och att stå för marknadsekonomi. Förmodligen måste ett ställningstagande kommma. Kanske utrytarpartiet, Cope, kan växa och bli ett alternativ. Vi får se!