I Heliga Birgittas fotspår?

Idag har jag pilgrimsvandrat med min gode vän Sven. Strax före tio tog jag tåget till Knivsta. Med mig hade jag en ryggsäck och mig pilgrimsstav, som gjordes av Bengt-Arne Spånberger i Aneby i mitten på 1990-talet. När jag satte mig i vagnen frågade en gäststudent från Kina varför jag hade denna stav. Hon fick veta vad jag skulle göra och jag fick reda på att hon skulle besöka ett Buddhist-tempel i Rosersberg.

I Knivsta mötte Sven mig och gemensamt åkte vi till Fresta kyrka i Upplands Väsby. Där deltog vi i högmässan och sedan vandrade vi

Birgittavandringen

Här behöver jag göra stanna upp. Fram till nu trodde jag att Heliga Birgitta föddes i Finsta socken utanför Rimbo. Så står det också när jag läser om Heliga Birgitta på Wikipedia, Societas Sanctae Birgittas hemsida och på en hemsida som heter Visit Roslagen. Wikipedia skriver visserligen:

Var hon föddes och växte upp kan inte med säkerhet bevisas.

Ändå fick jag idag veta att hon i själva verket föddes i Fresta församling. Hennes far, Birger Persson, hade då bytt Finsta gård mot Skällnora gård. Det går att läsa mer på Fresta församlings hemsida.

Nu är väl detta inte något att hetsa upp sig över. Någonstans föddes hon och meningen med att pilgrimsvandra är inte att veta precis exakt var hon föddes. Lite spännande är dock tanken att hon kanske döptes i Fresta och kanske vandrat på just de stigar där vi gick idag.

Vädret var till en början blåsigt och vi fick även några regnstänk. Men när vi stannade och åt vår matsäck sken solen. Vi stannade till vid de tolv stationer, som alla hade ett ledord, en bibeltext, en reflektion och en psalmvers. Det gav tankar in i våra samtal. Fint!

Sedan fanns det också andra skyltar med information om bygden. En fastnade jag särskilt för en skylt som handlar om begreppet

Nyckelbiotop

Där står att en sådan är en värdefull del av vår natur och har en nyckelroll för att bevara mångfald. Vissa sådan biotoper är restfragment av gamla skogsmiljöer. Vissa arter kan ha en reliktartad utbredning. Det innebär att nuvarande förekomster utgör gamla kvarlevor.

Så tänkte jag att Heliga Birgitta också finns i en reliktartad utbredning. Hon står för något gammalt, som ökar mångfalden. Relikt och relik är väl samma ord från början. Den Heliga Birgittas reliker finns för övrigt i Vadstena.

En av de tolv stationerna handlade om

Tålamod

Den hade placerats alldeles bredvid en av Postnords postlådor. Det tycker åtminstone jag är komiskt.

Mystik och latjolajbanlådan

Det var 1973-74 som barnprogrammet sändes första gången. De flesta i min generation har sett det. Och eftersom det sänts i repris och även sålts på VHS och DVD, gäller det även mina barns generation.

Fem myror är fler än fyra elefanter

I programmet dyker med jämna mellanrum Brasse upp med sin latjolajbanlåda. 

Ur den tar han fram fyra djur som har svårt att hålla tyst. Han sätter upp dem på en hylla och sedan kallar han på Magnus och Eva. Deras uppgift blir att berätta vilket djur som ska bort. Sällan brukar det råda enighet kring hur tre av dem hör ihop.

Idag har jag deltagit dels i en teologidag på vår skola, dels på ett boksläpp. Från dessa upplevelser har jag med mig två fyrtal. Inte av djur men av teologer. Skillnaden är att det inte är någon som ska bort utan att alla hör ihop. Varför? Jo, de är teologer i den världsvida kyrkan.

Karin signerade gärna böcker.

Jag börjar med boksläppet. Karin Johannesson berättade om sin senaste bok:

Thérèse och Martin - Karmel och reformationen i nytt ljus

I den boken presenteras inte bara Thérèse av Jesusbarnet och Martin Luther utan även Teresa av Avila och Johannes av Korset.

Det skulle ju kunna bli en latjolajbanlek. Fyra mystiker. En ska bort. De flesta skulle väl då gissa på Martin Luther. De andra är ju katoliker. Men det blir ju fel. Martin Luther var ju också katolik. Eftersom alla utom Thérèse av Jesusbarnet levde på femtonhundratalet, skulle ju hon kunna utgå. Men det passar inte, eftersom hon och Luther enligt boken har så mycket gemensamt.

Alltså slutar latjolajbanleken här. Alla får vara med. Men Luther har såklart en särställning, eftersom Karin framför allt är lutherforskare. Åtminstone uppfattar jag det så. Hon läser de tre karmeliterna mot bakgrund av Luthers lära om rättfärdiggörelsen.

Hennes syfte är att få igång ett ekumeniskt samtal. Och på boksläppet fungerade det, trots att vi inte läst boken. Leif Nordenstorm på Fjellstedtska skolan (där släppet ägde rum) fick till slut avbryta oss. Vi var ungefär 15-20 personer från framför allt Romersk Katolska kyrkan och Svenska kyrkan.

Det var lite extra spännande att gå till boksläppet från teologidagen. Den innehöll anföranden av Patrik Hagman och Mats Aldén. Upprinnelsen var bland annat att Patrik Hagman har skrivit en bok om folkkyrkan. Denna kritiserar Mats Aldén tillsammans med en annan teolog, Johanna Gustafsson Lundberg, i en artikel. 

Det jag tog med mig till boksläppet var en del som sades om Martin Luther. Patrik Hagman menade bland annat att Luther allt för länge varit solist. Han borde nu få en plats i kören. Jag kände direkt att Karins bok var ett svar på detta. Inte så att Luther fått en plats i kören men ett steg närmare kanske är att vara en del av en kvartett.

Det blev i alla fall ett spänstigt samtal mellan Patrik Hagman och Mats Aldén. Bland annat framträdde en viss oenighet kring synen på tvåregementsläran. Men mest handlade deras anföranden om relationen mellan gudstjänsten och livet i världen, skapelsen. Patrik Hagman menade nog att de på många sätt var överens. Den eventuella oenigheten består möjligen i att de ställer olika frågor och då blir ju också svaren olika.

Mats Aldén använde begreppen att kyrkan är ’samlad’ eller ’utspridd’ som en modern variant av tvåregementsläran. Patrick Hagman närmade sig frågeställningarna utifrån ett trinitariskt perspektiv, där han lyfte fram begreppen Tillbedjan, Gemenskap och Efterföljelse.

Nu har jag en del att läsa. Trevligt!

När jag kom hem med boken från boksläppet och även ett gratisexemplar av tidskriften Signum, hamnade de på köksbordet bredvid en annan bok, jag nyss skaffat:

Djup tid och tunna ställen

Det är Are Norrhava som skrivit. Han var elev på Svenska kyrkans utbildningsinstitut för något år sedan och han har hänvisat till en av mina bloggposter i boken. Roligt!

I prologen citerar Are just Martin Luther:

Det vi dagligen ser och hör anser vi inte vara något underverk. Och ändå är det sås stort.

Jag uppfattar att Ares ärende att skriva om vardagens kontemplativa drag. Detta var även Karin inne på. Hon skriver bland annat om

Mystik bland grytor och kastruller

Det handlar då om Teresa av Avila, som liksom Luther, enligt Karin, ”demokratiserar mystiken”. Jag tror det klingar väl med Ares tankar. Men jag har på känn, utan att ha läst deras böcker att Karin och Are skriver med helt olika språk. För att de troligen har olika adressater.

Mats Aldén, Patrik Hagman, Karin Johannesson, Are Norrhava. Ska de in i latjolajbanlådan? Självklart inte. Det blir ju mer spännande teologi när många olika röster får höras.

Jag är glad att det sker vid vårt utbildningsinstitut. Det är definitivt hoppfullt för vår kyrka, vårt samhälle och vår värld. Ja, för hela skapelsen.

Talmannen och talesmännen

Det som slår mig är att det just nu är männen som agerar. Även om kvinnor i vissa fall föreslås till talmän är det männen som föreslår. Hur kunde det bli så?

Mattias Karlsson, SD, föreslår Björn Söder.

Jonas Sjöstedt, V, föreslår Lotta Johnsson Fornarve

Anders Ygeman, S, föreslår Åsa Lindestam.

Alliansens gruppledare föreslår Andreas Norlén.

Gjorde jag rätt?

Det ringde på min telefon. Ett nummer från södra Sverige. Jag hade en liten lucka i undervisningen, så jag svarade:

Du kan få en prenumeration resten av året på Agent X9. Starkt rabatterad. 41% av kostnaden. Dessutom avslutas den utan att Du behöver begära det. Och en present på det. Ett Agent X9-badlakan.

För några år sedan fick jag en prenumeration av en av ätteläggarna. Ja, jag erkänner: jag gillar Modesty Blaise.

Nu ligger jag kvar i registren. Personen som ringde var enbart vänlig och accepterade mitt nej med en vänlig önskan om att jag skulle ha en fortsatt bra dag.

Borde jag ha tackat ja?

No Nazis on our streets

There is an organisation/political party in Sweden called Nordic Resistance Movement. It’s a tiny, pathetic bunch of so called patriots. In fact they are a Nzi moivement. They did not get many votes in the recent election. They did not make it into any local council let alone to the parliament. Some say: let’s just neglect them. I dont' think it’s that easy. They are militant and they create fear.

Today I saw on Facebook that they were active in the city centre. Someone wrote about it and made a comment about the LGBTI festival that is held in Uppsala this weekend. I realised that people in that community would experience the presence of Nazis in a very specific way. I checked on the website of the Pride festival, named:

Welcome Out

This was the text I found:

WARNING: Nazi demonstrators spotted in the city, the corner outside of S:t Per's Gallerian. 

Stay safe, avoid the area if you are feeling unsure. Don’t take photos, don’t get photographed. There will be a group leaving SENSUS (main event area) before the party tonight if you want to travel in a group. You can also contact the main lobby there if you want to go with another person to an event. 

This is the square they are standing in: 

https://goo.gl/maps/uF5QGbHpVa32

It is obvious that even a small group of organised Nazis are a security risk to some. Therefore I decided to finish my cup of coffee and move to the place where the demonstration was held.

A number of polices in front of us. The Nazis have just left.

I found a counterdemonstration about fifty meters away from the few Nazis. In between were a number of polices with a dog. I joined the counterdemonstration in chanting:

No Nazis on our streets

After some time the NMR-group folded their banners and left.

Together with many other citizens of Sweden I look forward to the day when organised Nazism will be forbidden. The ideology is totally non democratic and resulted in the death of millions of Jews together with large numbers from the LGBTI community as well as Romani people and others. We don’t need this again. Never.

Förtroendevald

Svenska kyrkan var fram till den 31 december 1999 en statskyrka. Då hade en församling status som kyrklig kommun med egen uppbördsrätt. Det var inte så konstigt att de politiska partierna var engagerade i val till de olika beslutande församlingarna. Precis som i det borgerliga sammanhanget. (Just här har ordet ’borgerlig’ inget med höger-vänster att göra. Utan är en del av motsatsparet borgerlig-kyrklig.) De som valdes in kallades ofta för kyrkopolitiker.

Efter skilsmässan mellan kyrka och stat har en del begrepp ändrats. Nu kallas inte de grupperingar som engagerar sig i de kyrkliga valen för partier utan för nomineringsgrupper. Det kan i vissa fall röra sig om politiska partier. Men de är lika fullt nomineringsgrupper.

Det är också mer sällan som begreppet kyrkopolitiker används. I stället används ordet

Förtroendevald

Någon som har valts för att någon litar på vederbörande. Någon som inger förtroende. Det är ett fint ord.

Just nu pågår regeringsbildning i vårt land. I mina olika flöden finns en mängd olika verklighetsuppfattningar. Det handlar för det mesta om sifferexercis. Frågor som ställs och besvaras handlar exempelvis om vilket parti som är störst, vilket block som är störst, hur många olika partier som ingår i respektive block.

Den bästa versionen, som verkligen visar verkligheten som den är idag, finns på SvT's hemsida
där var och en kan bygga sin egen regering, genom att flytta klossarna.

Men detta är ju bara ett sätt att beskriva verkligheten. Visst är frågan om förtroende viktigare. Inte minst när det gäller huruvida Sverigedemokraterna ska få vara med och påverka regeringens politik. Visst har runt 18% förtroende för Sverigedemokraterna och deras politiker. Men 82% har det inte. Det finns skäl till det. Partiledarens uttalande om att de som inte är svenskar inte passar in, det ingav inte förtroende för fler än de 18% som sedan röstade på SD. Däremot var det fler än de 9% som röstade på Centerpartiet som kände förtroende för Annie Lööf, när hon slog näven i bordet. Detta vet jag inte men jag tror att det är så.

Politik handlar inte bara om siffror utan också om förtroende. Det är många inom alliansen som inte har förtroende för vänsterpartiet. Det må så vara. Men alliansen har i alla fall, under fyra år, släppt fram en regering, som byggt sitt stöd på vänsterpartiet. Jag tror att många i alliansen har mer förtroende för Jonas Sjöstedt än för Jimmie Åkesson. Jag vet inte men jag tror att det är så.

Det är möjligt att detta kan ändras. SD kommer att få inflytande i många kommunala sammanhang. Framför allt i Skåne. Kommer de att regera på ett sådant sätt, att det inger förtroende? För alla medborgare? Eller kommer deras politik att göra skillnad på människor? Det vet vi inte än.

Att få många röster är en sak. Men att få stöd för en budget eller en regeringsbildning, oavsett om det sker i stat, region/landsting eller kommun, det är en annan sak. Det bygger ytterst på förtroende.

Utvald

Den här gången är Du en av de utvalda …

… för att delta i Sverige Nu. Ja, så är det. Jag är utvald. Jag får vara med och besvara frågor i ett 44 sidor tjockt häfte ifrån Sifo. (Dessutom finns ett extra häfte med ytterligare 4 sidor, inhäftade mitt i det stora häftet.) Och det är många svarsalternativ på varje uppslag. De flesta handlar om mediavanor och konsumtionsvanor. Men instucket här och där finns frågor om livsstil och andra synpunkter.

What’s in it for me? Jo, jag kan vinna pengar på obligationer.

Varför är jag med? Vet inte. Men Sifo låter ju präktigt på något sätt. Men visst är jag medveten att Sifo kommer att sälja svaren till allehanda företag, som vill bli bättre på att kränga sina tjänster och produkter.

En av frågorna handlar om medlemskap. Jag kunde kryssa i en enda ruta. Och fick veta att det är skillnad på ’Svenska kyrkan’ och ’frikyrka el. annat religiöst samfund’.

I frågebatteriet ’Vad anser Du’ blandas högt och lågt.

Några veckor har jag på mig. För varje kryss jag sätter undrar jag varför jag gör detta. Nyfikenhet är förstås en drivkraft. Och någon slags pliktkänsla att en god samhällsmedborgare bör hjälpa till. I det första brevet jag fick, var det en mening som stack ut:

Eftersom undersökningen har pågått under många år kan vi dessutom följa utvecklingen över lång tid.

Eventuellt kanske någon forskare också kan få användning av dessa data.