Birgittakyrkor

Den senaste tiden har jag varit i flera kyrkor som bär Birgittas namn. På Bibelns dag predikade jag och höll föredrag i S:ta Birgittakyrkan i Knivsta. Under ett år arbetade hustrun där och vi bodde också ett halvår i församlingen. Det var 2015.

På min dopdag, Kyndelsmässodagen, predikade jag och höll föredrag i S:ta Birgitta kyrka i Västerleds församling i Stockholm. En präst som jag hade som student på Svenska kyrkans utbildningsinstitut hade bett mig komma. Och det gjorde jag gärna. 

Söndagen därpå – den 11 februari – sjöng den kör jag är med i, i Vindhemskyrkan Sankta Birgitta.  

Senast var det i lördags, då jag höll en frukostföreläsning i Birgittakyrkan i Kalmar. Det är dessutom den kyrka där hustrun och jag gifte oss för snart 40 år sedan. 

Jag googlar och hamnar på en wikipediasida med alla kyrkor som är uppkallade efter den Heliga Birgitta. Inte bara i Sverige utan även i andra länder. Skojigt att det finns fler i Finland än i Sverige. Det visste jag inte. Här är i alla fall listan för Sverige: 

Sankta Birgittakyrkan i Sankta Birgitta församling i Växjö stift

Sankta Birgittakyrkan i Knivsta församling i Uppsala stift

Sankta Birgitta katolska kyrka i Norrköping

Sankta Birgittakyrkan i Västerleds församling i Stockholms stift

Birgittakyrkan i Sköns församling i Härnösands stift.

Birgittakyrkan (Olshammars kyrka) i Hammars församling i Strängnäs stift

Där finns alltså inte Vindhemskyrkan. Men i raden av kyrkor som nämns har jag alltså medverkat med predikan, föredrag eller sång i hälften. Kul!

I Heliga Birgittas fotspår?

Idag har jag pilgrimsvandrat med min gode vän Sven. Strax före tio tog jag tåget till Knivsta. Med mig hade jag en ryggsäck och mig pilgrimsstav, som gjordes av Bengt-Arne Spånberger i Aneby i mitten på 1990-talet. När jag satte mig i vagnen frågade en gäststudent från Kina varför jag hade denna stav. Hon fick veta vad jag skulle göra och jag fick reda på att hon skulle besöka ett Buddhist-tempel i Rosersberg.

I Knivsta mötte Sven mig och gemensamt åkte vi till Fresta kyrka i Upplands Väsby. Där deltog vi i högmässan och sedan vandrade vi

Birgittavandringen

Här behöver jag göra stanna upp. Fram till nu trodde jag att Heliga Birgitta föddes i Finsta socken utanför Rimbo. Så står det också när jag läser om Heliga Birgitta på Wikipedia, Societas Sanctae Birgittas hemsida och på en hemsida som heter Visit Roslagen. Wikipedia skriver visserligen:

Var hon föddes och växte upp kan inte med säkerhet bevisas.

Ändå fick jag idag veta att hon i själva verket föddes i Fresta församling. Hennes far, Birger Persson, hade då bytt Finsta gård mot Skällnora gård. Det går att läsa mer på Fresta församlings hemsida.

Nu är väl detta inte något att hetsa upp sig över. Någonstans föddes hon och meningen med att pilgrimsvandra är inte att veta precis exakt var hon föddes. Lite spännande är dock tanken att hon kanske döptes i Fresta och kanske vandrat på just de stigar där vi gick idag.

Vädret var till en början blåsigt och vi fick även några regnstänk. Men när vi stannade och åt vår matsäck sken solen. Vi stannade till vid de tolv stationer, som alla hade ett ledord, en bibeltext, en reflektion och en psalmvers. Det gav tankar in i våra samtal. Fint!

Sedan fanns det också andra skyltar med information om bygden. En fastnade jag särskilt för en skylt som handlar om begreppet

Nyckelbiotop

Där står att en sådan är en värdefull del av vår natur och har en nyckelroll för att bevara mångfald. Vissa sådan biotoper är restfragment av gamla skogsmiljöer. Vissa arter kan ha en reliktartad utbredning. Det innebär att nuvarande förekomster utgör gamla kvarlevor.

Så tänkte jag att Heliga Birgitta också finns i en reliktartad utbredning. Hon står för något gammalt, som ökar mångfalden. Relikt och relik är väl samma ord från början. Den Heliga Birgittas reliker finns för övrigt i Vadstena.

En av de tolv stationerna handlade om

Tålamod

Den hade placerats alldeles bredvid en av Postnords postlådor. Det tycker åtminstone jag är komiskt.

Hur stort är Afrika?

Denna bild åker nu runt i cyberspace. Jag måste säga att jag själv gör misstaget många gånger att tala om Afrika som vore det något homogent. På ett sätt är det ju det. En kontinent. Klart avgränsad med några större och mindre öar. Men hur stor är inte denna del av världen? Och hur många folk, kulturer, språk, religioner osv finns inte representerade? Nigeria – den folkrikaste nationen – har över 150 miljoner invånare. Enligt wikipedia finns det 527 katalogiserade språk. Vi talar nu bara om en enda nation. 55 länder finns det. 1 miljard bor i Afrika. Också detta enligt wikipedia.

Vad spelar då denna kunskap eller insikt för roll? Jo, vi tenderar att generalisera, när det gäller Afrika och finna trygghet i denna generaliserade bild. Det tror jag inte hjälper upp världsläget. Nej, låt oss ta in en något mer komplex verklighet. Ja, det finns enorma problem i Afrika men det finns också unika möjligheter. Visst, det finns korruption så det kunde räcka för generationer framåt men det finns också människor, som osjälviskt ger allt.
Därför är det fantastiskt att Norska Nobelpriskommittén gett tre kvinnor nobelpriset, varav två kommer från Afrika. Grattis inte bara till Ellen Johnson Sirleaf, Leymah Gbowee ochTawakkul Karman utan också till alla andra kvinniskor och människor i Afrika och även Jemen och resten av världen.
Idag, när Desmond Tutu fyller 80 år och idag, när det är den Heliga Birgittas dag.
Det värmer – en verklig brittsommar – både i Skandinavien och på denna enorma kontinent, som vi kallar Afrika – motherland.
Long live the mothers of Africa.