Talmannen och talesmännen

Det som slår mig är att det just nu är männen som agerar. Även om kvinnor i vissa fall föreslås till talmän är det männen som föreslår. Hur kunde det bli så?

Mattias Karlsson, SD, föreslår Björn Söder.

Jonas Sjöstedt, V, föreslår Lotta Johnsson Fornarve

Anders Ygeman, S, föreslår Åsa Lindestam.

Alliansens gruppledare föreslår Andreas Norlén.

Förtroendevald

Svenska kyrkan var fram till den 31 december 1999 en statskyrka. Då hade en församling status som kyrklig kommun med egen uppbördsrätt. Det var inte så konstigt att de politiska partierna var engagerade i val till de olika beslutande församlingarna. Precis som i det borgerliga sammanhanget. (Just här har ordet ’borgerlig’ inget med höger-vänster att göra. Utan är en del av motsatsparet borgerlig-kyrklig.) De som valdes in kallades ofta för kyrkopolitiker.

Efter skilsmässan mellan kyrka och stat har en del begrepp ändrats. Nu kallas inte de grupperingar som engagerar sig i de kyrkliga valen för partier utan för nomineringsgrupper. Det kan i vissa fall röra sig om politiska partier. Men de är lika fullt nomineringsgrupper.

Det är också mer sällan som begreppet kyrkopolitiker används. I stället används ordet

Förtroendevald

Någon som har valts för att någon litar på vederbörande. Någon som inger förtroende. Det är ett fint ord.

Just nu pågår regeringsbildning i vårt land. I mina olika flöden finns en mängd olika verklighetsuppfattningar. Det handlar för det mesta om sifferexercis. Frågor som ställs och besvaras handlar exempelvis om vilket parti som är störst, vilket block som är störst, hur många olika partier som ingår i respektive block.

Den bästa versionen, som verkligen visar verkligheten som den är idag, finns på SvT's hemsida
där var och en kan bygga sin egen regering, genom att flytta klossarna.

Men detta är ju bara ett sätt att beskriva verkligheten. Visst är frågan om förtroende viktigare. Inte minst när det gäller huruvida Sverigedemokraterna ska få vara med och påverka regeringens politik. Visst har runt 18% förtroende för Sverigedemokraterna och deras politiker. Men 82% har det inte. Det finns skäl till det. Partiledarens uttalande om att de som inte är svenskar inte passar in, det ingav inte förtroende för fler än de 18% som sedan röstade på SD. Däremot var det fler än de 9% som röstade på Centerpartiet som kände förtroende för Annie Lööf, när hon slog näven i bordet. Detta vet jag inte men jag tror att det är så.

Politik handlar inte bara om siffror utan också om förtroende. Det är många inom alliansen som inte har förtroende för vänsterpartiet. Det må så vara. Men alliansen har i alla fall, under fyra år, släppt fram en regering, som byggt sitt stöd på vänsterpartiet. Jag tror att många i alliansen har mer förtroende för Jonas Sjöstedt än för Jimmie Åkesson. Jag vet inte men jag tror att det är så.

Det är möjligt att detta kan ändras. SD kommer att få inflytande i många kommunala sammanhang. Framför allt i Skåne. Kommer de att regera på ett sådant sätt, att det inger förtroende? För alla medborgare? Eller kommer deras politik att göra skillnad på människor? Det vet vi inte än.

Att få många röster är en sak. Men att få stöd för en budget eller en regeringsbildning, oavsett om det sker i stat, region/landsting eller kommun, det är en annan sak. Det bygger ytterst på förtroende.

Loggsammanblandning

I en kommentar från Martin får jag tips om organisationen Actionaid. I sanning snarlikt Act Alliance. Eller för den delen Alliansen.

Diskussionen pågår i många sammanhang. En mycket relevant fråga väckte Pelle Söderbäck. Om Act Alliance ingår i loggan, vad gör man då med de pengar som samlas in till andra ändmål? Ändamål som inte går via Act Alliance? Det är en fråga som verkligen hänger i luften.

Kyrkans Tidning hade, för något nummer sedan, snickrat ihop en logga, som var en blandning av Act Alliance, Allainsen och Svenska kyrkan. Här finns en till organisation att blanda ihop.