Östran missar målet - de andra med!

En slags reaktion på biskopsvalet var artikeln i Östran-Nyheterna. Den handlar till största delen om Dag Sandahl. Dag bloggar i Östrans hägn. Det är väl OK. Men vad hände nu, när Östran ska kommentera biskopsvalet och nästan inte skriver om det alls. Bara om huruvida Dag Sandahl är bitter eller inte. Vi får både del av en s k pungspark (sic) och att Dag ska ta med sig

ett gäng nordölänningar till Tyskland, ganska lagom till att ölfesterna börjar på allvar.

Om jag förstått saken rätt är det en gemensam resa med kyrkoherden i Kalmar pastorat, prosten Wänehag, till Passionsspelen i Oberammergau. Det är nog inte bara nordölänningar med på den. Syftet som jag förstår det har inte uteslutande varit att tajma in ölfesterna. Varifrån kommer den uppgiften?
Dessutom skriver Östrans reporter att Dag

för att debatten i stiftet inte helt ska kallna nu när allt ska bli frid och fröjd /.../ redan lämnat in ett par glödheta motioner till kyrkorådet.

Det undrar jag. Personligen tror jag det handlar om kyrkomötet. Men jag kan ha fel. Då är jag glad om någon rättar mig.
Min poäng: Det var en ganska dålig artikel i Östran som missade målet, nämligen att analysera biskopsvalet. Nu handlade det om huruvida den som blev nummer fem var bitter eller inte. Sitter tidningarna i knät på Dag Sandahl?
Dessutom får de ju med både Barometern och Dagen på spåret. Barometern har dessutom med den sällsynt intressanta uppgiften att Jan-Olof och Dag ska dricka pilsner ihop. Dessutom kryddas anrättningen med att den nye biskopen ska utreda Dags språkbruk. Jag är ingen nymoralist. Det är OK att dricka pilsner och inom vissa gränser får väl den enskilde själv avgöra vilket språkbruk han ska ha. Men är huvudfrågorna i anslutning till biskopsvalet alltså: Blev Dag besviken och bitter eller inte? Ska nordölänningar dricka öl i Tyskland? Ska biskop electus och prosten Sandahl dricka pilsner i Växjö? Får man ha vilket språkbruk man vill? Är pungsparkar OK? Wow! Vilken djup av vishet och kunskap man hittar i dagens tidningsskörd!

Många goda ord

I olika former sägs det mest snälla saker om vår nye biskop electus. Dag Sandahl hinner gratulera innan han återvänder till sin egen slughet i sammanhanget. Karin Långström Vinge gratulerar. Håkan Sunnliden gratulerar men tror på uteblivet andligt ledarskap. POSK tycker ingenting. Citerar bara stiftswebben. Dagen har inte heller mycket till analys även om en längre artikel utlovas. Kanske ska det vara så denna dag. Vi får se vad som sägs imorgon. Själv ska jag vara i radion kl 7. Dags att sova en stund innan dess.

Valet avgjort

Jan-Olof Johansson blir Växjö stifts 58:e biskop. Det kunde man läsa, först i Kyrkans Tidning och senare på Växjö stifts hemsida. Han kommer att vigas till biskop i Uppsala domkyrka den 21 november. Det blir ingen andra valomgång. Växjö stifts präster, diakoner och elektorer har satsat på ett säkert kort. Det var turbulent kring förre biskopens avgång. Nu vill vi ha lugn och ro. Det får vi med Jan-Olof Johansson.

Käre Jan-Olof: Gratulerar! Jag hoppas inte på lugn och ro. Du ska vara biskop i apostlarnas efterföljd. De var som bekant 12. En av dem - Johannes - lär enligt legenden ha uppnått sin ålderdom och dött en naturlig död. De andras liv karaktäriserades inte av lugn och ro. Jag önskar Dig självklart att få åldras i lugn och ro, när Du om några år (3-5) går i pension. Men jag önskar Dig inte lugn och ro. Och jag önskar inte Växjö stift lugn och ro. Vi behöver jobba nu! Det är inte tid för oss att slå oss till ro.

Därför ber jag, innerligt, om Guds välsignelse för biskop electus Jan-Olof Johansson.

Valet klart i Kalmar

Igår kväll fick jag ett SMS från Sveriges Radio Kalmar P4. Kunde jag vara med och förklara hur valet går till. Visst! Så mellan 9 och 9.30 fick jag svara på några frågor. Sedan iväg till Kalmar Domkyrka. Psalm 1:1-4 och bön av Prosten Peter Wänehag. (T f Kontraktsprost för en dag. En gång prost, alltid prost!) Sedan röstade vi och resultatet blev:
Jan-Olof Johansson 22, Per Eckerdahl 13, Dag Sandahl 13, Lisa Tegby 7, Kjell O Lejon 7. Det var 62 giltiga röster. 1 var vikt 2 gånger och någon högra instans får avgöra dess giltighet. Sammanlagt var 66 röstberättigade (tror jag) d v s högt valdeltagande.
Analys! Domprosten har inte 50% stöd i vårt kontrakt. Per Eckerdahl seglar upp som utmanare. Dags 13 röster handlar nog om att han har störst stöd i Kalmar. Det kan bli en andra valomgång. Då blir det mellan Per Eckerdahl och Jan-Olof Johansson. Då blir utgången helt plötslig oviss. Jag tror inte Lisa Tegby får tillräckligt många röster. För många inser att hon inte kommer att ha en chans mot Jan-Olof Johansson. För många kommer att rösta på domprosten, för att de inte vill ha en kvinna som biskop. Tror jag. Men jag kan ha fel. Så nu återstår det att se hur de andra kontrakten har röstat. Prosten Wänehag trodde att det skulle vara klart vid 4. Jag tror det går snabbare!

Kvällen före

Imorgon ska Växjö stift välja biskop. Jag läser lördagens ledare (essä) i Barometern-OT. Ulf Wickbom har lyssnat på utfrågningen och ser två typer av biskopskandidat bland de fem: Stiftschef eller barmhärtig samarit. Han ger en rad exempel, som ska förtydliga det hela. Allt från hur de svarade på frågan om hur de hanterar media till hur de ser på frågan om samkönade äktenskap. Lejon och Sandahl på ena sidan. Tegby, Eckerdahl och Johansson på den andra. Ganska oreflekterat, som jag ser det. Det är klart att de två förstnämnda i vissa frågor tillhör en slags fromhet. Om man ser på ytan. Men analysen är alldeles för ytlig. Som jag har visat kan man se en mängd andra skiljelinjer. Mellan olika typer av ledarskap. Men ledarskribenten kastar ju in en brasklapp: Jag tar inte ställning. Nej, det kanske han inte gör. Inte i frågan vem som blir bäst som biskop. Men i sitt sätt att beskriva verkligheten gör han i alla fall det.
Man kunde även beskriva olika typer av ledarskap. Då skulle Tegby och Eckerdahl kunna stå för ett ledarskap, som åtminstone på mig verkar mer benäget att gå in i svåra situationer, samtala och bena ut. Där verkar Johansson och Sandahl skilja ut sig åt ett annat håll. Johansson glider och Sandahl, som visserligen inte är konflikträdd är på tok för kategorisk för min smak. Det är även Lejon.
Att överhuvudtaget dela upp dessa fem i två olika läger tror jag inte bidrar till förståelse av vad stiftet behöver.
Nu återstår nog det vi har gjort de senaste månaderna. Bön! Om detta skriver inte ledarskribenten något. Ska kanske heller inte göra det. Men vi som röstar, får till slut lägga avgörande i Guds händer. Och rösta som vi tror det blir bäst.

Insamling till Pakistan

Jag är på körrepetition hela lördagen, så jag kan inte vara med och samla in pengar till Pakistan. Nasim Malik ringde mig. Kan vi få samla in via Svenska kyrkans organisation? Javisst! Jag ringer Ulla Larsson och Sven-Roland Holmér. Vilka entusiaster det finns. Karin och Thomas Olsson ställer också upp. Säkert kommer det folk från Amnesty. Kanske Rädda barnen och Röda Korset. Nätverk! Kommer Antidiskrimineringsbyrån (ADB) också? Vi får se! Men söndag kan inte vi från Svenska kyrkan skramla, sa jag. Nasim är muslim och förstår. Möjligen blir det så att en gäng muslimer står på söndag med Svenska kyrkans bössor och skramlar, när vi firar gudstjänst. Det är vackert på något sätt!

Vigselsamtal och Telia

Förmodligen var det närmast tjänstefel att vid vigselsamtalet fråga den blivande bruden, som arbetar på Telias kundtjänst, varför de skickar ut pengar med något som heter svensk kuponginlösen. Men jag kunde inte låta bli. Jag har sagt upp ett abonnemang och fick 67:- tillbaka. Nu kostar det 25:- att få ut dessa 67:- och mina principer säger som Carl-Bertil Jonssons pappa på julafton när Carl-Bertil hade gett bort ett paket till en fattig: Men det var ju mitt paket!
Den väna blivande bruden föreslog att jag skulle ta kupongen till min bank. Möjligen kunde banken utan extra kostnad sätta in pengarna på något av mina konton.
Tack, väna blivande brud!