African Church history in Uppsala

Wednesday last week Rev. Sthembiso Zwane arrived in Uppsala. He is the deputy director of

Ujamaa Centre for Biblical and Theological Community Development and Research

in Pietermaritzburg, South Africa. We got to know one another when I was a lecturer at the University of KwaZulu-Natal (UKZN). Ujamaa has strong links to the School of Religion, Philosophy and Classics at UKZN.

Sthembiso has had a comprehensive stay in Sweden. Starting with participating in the graduation ceremony at the Church of Sweden Institute for Pastoral Education on the day of arrival. He had met three of the students, when we visited Pietermaritzburg in October 2016. I have written about that in a blog post. In Swedish though.

The Contextual Bible Study he conducted at Crossroads, on Thursday, I have also written about this in a blog post recently. Also in Swedish. After this we met the Director of the Swedish Bible Society.

On Friday Sthembiso gave a lecture at a seminar at the Theological Faculty. He was invited by Professor Kajsa Ahlstrand (mission studies). The theme of the lecture was:

African Independent Churches (AICs) in Postcolonial Development

I already knew that the ‘I’ in the acronym AIC either can mean independent, indigenous, instituted or initiated. (At the seminar I learnt that some scholars also interpret the ‘I’ as international).

The AIC’s are the fastest growing family of Christian denominations in Southern Africa. They have often been described as syncretistic, meaning that they mix traditional, African religion with Christianity. Well, that is of course a risk with every church – that the Christian message is mixed with other values. For better or for worse. It is not difficult to understand that African Christians experienced that the mission churches had mixed its Christianity with colonialism. How about that?

Sthembiso himself is an ordained pastor in

The NDJ Ethiopian Catholic Church in Zion

Hence he gave the presentation as a practioner and insider more than as a scholar on AIC’s. Still, I think the lecture was very informative and well prepared. He also got a lot of appreciation from those who attended.

One interesting thing was that Professor Kajsa Ahlstrand urged us to visit the grave of the late Professor and Bishop Bengt Sundkler. Sundkler was a highly respected scholar on AIC’s and he wrote about them in a respectful way. Of course he was part of his time. (Sthembiso critiqued him in his lecture). But Sundkler was known to have spent time with the AIC’s and not only studied them on a distance. His two groundbreaking books:

Bantu Prophets in South Africa (1948)

Zulu Zion and Some Swazi Zionists (1976)

are still referred to in almost every article or book about the AIC’s. On Monday, before Sthembiso left for South Africa, we managed to find his grave. I know that it was an important moment for Sthembiso.

Sthembiso at the grave, which was a bit difficult to find.

It is not easy to read the text.

We also visited the Church of Sweden Mission grave, where, amongst others, another Swedish Scholar is buried:

Axel-Ivar ‘Dabulamanzi’ Berglund

His book

Zulu Thought-Patterns and Symbolism (1976)

is a standard book on Zulu culture.

Axel-Ivar Berglund is buried together with his wife, Kerstin,
and one of his sons, Erik, who was my school mate.

The weekend we spent at

VärldensFest

in Västerås, where Sthembiso also conducted a Contextual Bible Study. It was a good opportunity to network with Christians from all over the world. It was in deed an honour for us to host him in our home both before and after the gathering in Västerås.

Sveriges nationaldag och wok

Det var ett välfyllt tält vi sjöng inför. Tyvärr var inte de akustiska
förutsättningarna de bästa. Men resultatet blev nog ändå godkänt.

Idag var det nationaldagsfirande på Linnés Sävja. Vi var där, eftersom vår kör, Fyris Kammarkör, bjudits in att sjunga. Det var ett trivsamt firande, som började vid mataffären i Sävja, varifrån ett tåg med flaggor avgick kl 12. Väl framme vid Linnés Sävja hissades den svenska flaggan och alla sjöng Sveriges nationalsång.

Det är klart att texten är ytterst tveksam. Vad är det för minnen Sverige tronar på? Och hur flög Sveriges namn ärofullt runt jorden? Men nu råkar det vara en sång som fått status av nationalsång, trots att den aldrig officiellt har antagits i lag.

Själva företeelsen nationaldagsfirande är vi inte vana vid i Sverige. Igår diskuterade vi runt matbordet varför just 6 juni är vår nationaldag och någon större enighet fanns inte. Men det går ju ändå att vara glad för att vi får möjlighet att bo i ett land, som har så många positiva sidor. Klimatet är behagligt och det finns gott om råvaror. Under många år har vi byggt upp ett samhällsklimat som präglas av öppenhet och delande av resurser. Det går ju så klart upp och ner med detta. Starka vindar blåser just nu i fel riktning. Desto viktigare att samlas kring värderingar som talar mer om det gemensamma än om stängda gränser, lag och ordning.

Therez Olsson samt en för mig okänd fanbärare.

Vi sjöng en blandad repertoar med psalmer, Evert Taube och Uti vår hage. Det verkade uppskattat. Dessförinnan hade en grupp underhållit med folkmusik. Innan det blev vår tur talade också ett av kommunalråden i Uppsala, Therez Olsson (M). Det var ett lättlyssnat tal. Hon berättade ett personligt minne från sin barndom. När hon var sju år hade hennes mamma samlat familjen runt matbordet för att de skulle äta en ny maträtt. Det hade liknat en blandning av spagetti och maskar. Det var första gången de åt wok. Hon berättade detta på ett målande sätt och wokätandet blev en metafor för hur viktigt (och naturligt) det är att ta in influenser från andra delar av världen.

Vid inget tillfälle hemföll hon åt att måla hotbilder som skulle försvara hårdare tag. Det var befriande. Att hon hade skrivit upp sitt tal på kort, vars baksida pryddes av moderaternas logotype, får väl vara ursäktat. Särskilt som partiet dras med negativ publicitet på grund av sitt närmande till Sverigedemokraterna. Min upplevelse var ett helt annat, öppet, moderat budskap. Självklart var hon inte där för att tala moderat politik, vilket hon inte heller gjorde. Men mina tankar gick i alla fall mer till den förre moderatledaren än den nuvarande.

Avslutningen av talet var också den första versen i psalm 791:

Du vet väl om att Du är värdefull

Det betyder självklart något, när vi i kören också avslutade vår del med att tillsammans med publiken sjunga:

En vänlig grönskas rika dräkt

I psalmerna finns helt klart ett språk, som passar in i ett sammanhang som detta. Ett språk, som både talar om naturens storhet och varje människas okränkbara värde.

För kören var det ett värdefullt framträdande. Om några veckor åker vi till Gotland, där vi ska sjunga både i Vamlingbo kyrka och i Visby Domkyrka, S:ta Maria.

Migranter - en välsignelse!

Tidigare idag deltog jag i ett kontextuellt bibelstudium som leddes av Sthembiso Zwane. Sthembiso är en sydafrikansk präst på besök i Sverige och vi känner varandra från mina år i Pietermaritzburg. Han arbetar vid

Ujamaa Centre for Biblical and Theological Community Development and Research 

Han ska bland annat besöka Världens Fest i Västerås och även där leda ett kontextuellt bibelstudium. Om Du är i Västerås kan Du komma till Stadsbiblioteket klockan 12. I programmet står det att det endast ska hålla på 45 minuter men vi jobbar på att kunna hålla på längre på en angränsande plats. Starten blir dock i stadshotellet.

Det bibelstudium jag var med om idag inspirerade mig till att skriva ett mejl till Sveriges migrationsminister. (Läs nedan vad jag skrev).

Efter bibelstudiet besökte vi Svenska Bibelsällskapet. Där hittade vi en skrift, som handlar om Bibeln och migration. Precis som bibelstudiet vi deltog i. Skriften finns på Svenska, engelska, arabiska, farsi.

* * * * *

Till Migrationsministern

Migranter – en välsignelse!

En sydafrikansk präst är just nu på besök i Sverige. Tillsammans besökte vi Crossroads i Uppsala, där EU-migranter och tredjelandsmedborgare får möjlighet att tvätta kläder, duscha och äta en bit mat. Kort sagt: en plats där de blir bemötta som medmänniskor. Vi läste bibeln tillsammans. Närmare bestämt berättelsen om hur Abram, Sarai och Lot lämnar sitt hemland och bosätter sig i ett nytt land. Gud säger till Abram: 

Jag ska välsigna dem som välsignar dig (1 Mos 12:3).

 Runt bordet fanns två svenskar, en rumän, en nigerian och en sydafrikan. Och vi slogs av insikten att migration är en välsignelse. Och att hela den judisk-kristna-muslimska berättelsen om Abraham/Ibrahim startar med migration. Och beskriver det som något gott.

Självklart är jag medveten om att många människor är på flykt och helst av allt ville bo kvar i sina hemländer om det var möjligt. Jag ifrågasätter inte att migration också betyder mänskligt lidande bortom all reson. Men samtidigt frågar jag mig: hur ser vi på varandra som medmänniskor?

Min önskan är att Du som migrationsminister också bidrar till en förändrad syn på migranter. Tillsammans kan vi skapa ett samhälle, som bygger på insikten att varje människa i grunden är en resurs. Ert parti skriver också på sin hemsida: 

Människor som reser för att uppleva, studera eller arbeta i andra länder berikar världen. Migration är därför i grunden positivt.

Det som hörs i vårt land är tyvärr helt andra saker. Fokus ligger på det fåtal migranter som ägnar sig åt kriminalitet eller terrorism. Du kan som minister bidra till att vi hjälps åt att se alla andras bidrag.

Visst förstår jag att vi måste ta ansvar för vår migrationspolitik. Men samtidigt drar starka krafter i vårt samhälle åt ett annat håll. Ett samhälle där vi ser på varandra med misstänksamhet behöver vi inte skapa. Det kommer av sig själv om vi inte agerar.

Migration är därför i grunden positivt! Låt oss tillsammans visa det.

Anders Göranzon

Präst i Svenska kyrkan

Globala frågor

Den snygga hatten finns att köpa i butiken.

Ett av mina fritidsintressen är att vara ordförande i den ideella föreningen Världsbutiken GLOBALEN i Uppsala. Jag kom med i styrelsen förra året och blev ordförande senare på året. Just nu är vi sju personer i styrelsen. Vi arbetar nära våra två anställda i butiken och ett antal volontärer. Dessutom finns det många medlemmar och så alla kunder förstås. Det är ett roligt arbete. Igår hade jag dessutom nöjet att hoppa in som butiksvärd. En och annan kanske såg att jag laddade upp foton på Instagram, Facebook och även skrev på Twitter. Jag pingade ett antal vänner och bekanta och just det renderade i två besök i butiken och därmed lite mer försäljning.

Försäljningen är en viktig del av vårt arbete. Inte för vår egen skull utan för producenternas skull. Vi säljer en del livsmedel. Men vi säljer också gärna hantverk. För ungefär tio år sedan gick butiken mycket bra. Hög omsättning. Sedan hände något. Dagligvaruhandeln började ta in rättvisemärkta produkter. Du hittar numer rättvisemärkt kaffe, te och choklad i vilken butik som helst. Det är mycket glädjande.

För oss innebär det att färre kunder kommer in i butiken. Därför behöver vi berätta att vi också säljer mycket annat. De kläder och det hantverk vi har är kvalitetsprodukter. Vi ingår i en stor rörelse i Sverige – Fair Trade Återförsäljarna.  Målsättning är att skapa ett nät av butiker som inte bara säljer rättvisemärkta produkter utan också tar ett mer övergripande ansvar för att påverka hela världshandeln till att bli rättvis. Läs om Tio principer för Fair Trade.

En liknande organisation finns även i Europa. Det är en stor rörelse med en stor omsättning. Enligt Fairtrade Sverige över 3 miljarder kronor år 2015. En droppe i havet? Ja, men en hyfsat stor droppe. Hjälp till att öka denna siffra!

Men om Du vill får Du också bli medlem i vår förening (eller en liknande förening där Du bor). Det kostar 150:- och då får Du 10% rabatt på allt hantverk. Köp två Djembe-trumora och Ditt medlemsskap är in pincip betalt. Eller varför inte volontär? Det är roligt att vara med i arbetet.

När jag ser på vår värld. Klimathotet, flyktingsituationen, svältkatastrofer, krig och förtryck ser jag mitt engagemang i Globalen som ett viktigt svar. Visst är bistånd av olika slag viktigt men genom rättvis handel får människor i andra delar av världen möjlighet att själva ta sig ur fattigdom.

Trade not aid

Är en provokativ oneliner, som säger mycket. Men jag kommer ändå fortsätta stödja läkare utan gränser, Svenska kyrkans internationella arbete och andra viktiga biståndsorganisationer. Närmast mitt hjärta ligger dock just nu föreningen Världsbutiken GLOBALEN i Uppsala. Kom med Du också!

Fler poliser än medborgare

Margareta Krok i rollen som Gösta Bohman i filmen 'Sopor'.

I den smått legendariska filmen Sopor (1981) i regi av Tage Danielsson, uttalar sig dåvarande moderatledaren, Gösta Bohman (Margaretha Krook). Sveriges barn har, under ledning av kronprinsessan Victoria (Lena Nyman) ockuperat Stockholms slott, för att de upplever att barnen blivit onödiga. Olika politiker (alla spelade av kända, svenska skådespelare) får komma till tals. Moderatledarens lösning på problemet är fler poliser och så säger han:

Vi behöver fler poliser än medborgare!

När jag härom dagen lyssnade till en nyhetssändning menade reportern att det enda partierna är överens om är att det behövs fler poliser. Jag kom att tänka på filmen då.

I dagens nätupplaga av Svenska Dagbladet läser jag en debattartikel av Jerzy Sarnecki, professor i kriminologi. Han menar att fler poliser inte kommer att minska antalet brott. (Jag tror att han är rätt kontroversiell, men jag tror ändå att han har en poäng här).

Det är säkert så att det behövs fler poliser, att poliserna behöver uppskattning och en skälig lön. Utan att vara insatt i sakfrågan tror jag att polisen är underbemannad. Även om det verkar som om antalet poliser ökat, så har ju även befolkningen gjort det och utmaningarna har säkert blivit större.

Jag har den största respekt för de poliser jag mött. Under framför allt åren i Aneby samarbetade vi mycket kring ungdomsfrågor. Det fanns ett nätverk, där representatner för polisen, fritidsgården, skolan, socialtjänsten och Svenska kyrkan träffades informellt en gång i månaden. Polisens roll i sammanhanget var avgörande.

Men fler poliser löser inte alla problem. Hur kan vi tillsammans i samhället agera, så att Sverige (och världen) blir en tryggare plats? Jag hör inte riktigt några svar på dessa frågor. Var finns visionerna? Det kanske är så att jag lyssnar dåligt.

Det jag hör – inte bara i Sverige – är önskemål om segregation. Om vi kan skapa etniskt segregerade länder, kommer livet att bli bättre. Tryggare. I Sydafrika kallades detta förut ömsom 'apartheid', 'separate development' eller 'vertical differentiation'. Och den vägen kommer aldrig att fungera.

Vad händer i Sverige om alla med utländsk bakgrund lämnar landet? Kommer Nordiska motsåndsrörelsen då att gå med i Röda Korset och vara med och bygga ett tryggt samhälle?

Det finns politiker, som inte tror att strängare asyllagar och mer bevakade gränser är lösningen. Jag önskar att deras röster hördes tydligare. Hur ser deras vision av ett öppet och rättvist samhälle ut?

De tiotusentals människor, som samlades på Sergels Torg söndagen efter terrorattacken på Drottninggatan, var ett viktigt uttryck för detta. Vi var inte fullt så många som samlades till en manifestation på Stortorget i Uppsala, men vi var några stycken. 185 enligt Facebook-eventet, som Tillsammans för Uppsala lagt upp.

Men visst måste det finnas fler som har visioner? Om ett samhälle, som ser mångfald och samverkan som tillgångar. I det samhällsbygget kan fler poliser vara en viktig del och tillsammans kan vi uppnå mycket mer.

Burlesque without blackface

Yesterday evening we attended a typical, comical play in the Swedish campus life. In Swedish the term is ‘spex’, which etymologically is derived from the word ‘spectacle’. It is a kind of burlesque, written, produced and performed by students. Our eldest son were part of the cast and therefore we made sure to get tickets in advance.

The ‘spex’, which was performed the first time in 1870, is, translated into English, called

On Madagascar

The plot is easy to follow. The inhabitants of Madagascar are described as cannibals. They prepare a sacrificial feast. The menu consists of a student from Uppsala, Rapp, and a French botanist, à la Bonneheure. Guttapercha, who is the daughter of Queen Ushiameja however falls in love with the Frenchman. This leads to a triangle drama, since a neighbouring King, Radamuffo, who is the supplier of human flesh, also claims the hand of Guttapercha. In the second part of the drama Rapp and à la Bonneheure are saved from the pot and à la Bonneheure and Guttapercha can become a couple.

The play is performed once every decade. Last time was in 2007. This year there had been some discussions around the facial make-up of the actors. Traditionally they wear 'blackface'. I think they solved the dilemma in a decent way.

The producer added a prologue to the play, where a group of European travelers are seated in a Zeppelin. The Zeppelin crashes on Madagascar and after 30 years of isolation, the group of survivors have developed a cannibalistic cult around a goddess called Rakka. (The features of this goddess are borrowed from the movie 'Cast Away', where Tom Hanks uses a volleyball as a comrade and gives it the name Wilson). Well, the actors wear no extra make up and it works.

One can of course discuss the whole idea of cannibalism. I will leave that for now. I was happy that the production used their creativity in order to avoid the use of 'blackface' make up, which to me is unacceptable.

I get irritated when some bloggers describe this as hypersensitivity from the political correctness lobby. When I read these views I always find a total lack of analysis of power.

My reading of this ‘spex’ is that the director wanted to say that any human being – no matter of origin – can behave in an evil way. But equally there is a possibility that any person, even the person who acts in an evil way, can change, when love is involved. In this play white people are prepared to kill other white people for ritual purposes. This is nothing unknown.

Let me say something about the actors and the orchestra. We were satisfied with their performance. My favorite lead character were Ivar Westin, as Gluffo. But the others were also very good. As for instance our eldest son, who sang in the choir and had a minor role.

The group of travellers in the Zeppelin. Our eldest son is seated next to the priest.

In the middle princess Guttapercha, surrounded by servants. 

The people are dancing a ritual dance. In the front Rapp and à la Bonneheure
are waiting for their fate, to end up in a pot. Queen Ushiameja is on her throne and
Gluffo is running to the left.

Bantu Holomisa is now following me

Of course it has to do with twitter. Let me explain. Earlier tonight I read a tweet from Bantu Holomisa:

Ramaphosa 'launches' campaign with attack on Zuma, Guptas.

The thing is that South Africa’s president, Jacob Zuma, is allegedly involved in corruption with a financial clan in the country, the Guptas. Recently Zuma replaced the Minister of Finance, Pravin Gordhan. Deputy President, Cyril Ramaphosa, ciriticised the President for this, but according Business Tech, Rampahosa had to apologise to Zuma.

So, I posted this tweet:

Then something happened. I got fifteen likes and a few new followers. Among them Bantu Holomisa. He is a Member of Parliament and also the President of the United Democratic Movement (one of the political parties in South Africa, with strong support in the Easter Cape.) Twitter is interesting.

Anyhow, the replies I got, indicate that people don’t trust Ramaphosa. As they don’t trust the General Secretary of the ANC, Gwede Mantashe. In this saga, a new word was invented:

Mantashing

It means to take back something. I don’t think that Mantashe is proud of this.