Globala frågor

Den snygga hatten finns att köpa i butiken.

Ett av mina fritidsintressen är att vara ordförande i den ideella föreningen Världsbutiken GLOBALEN i Uppsala. Jag kom med i styrelsen förra året och blev ordförande senare på året. Just nu är vi sju personer i styrelsen. Vi arbetar nära våra två anställda i butiken och ett antal volontärer. Dessutom finns det många medlemmar och så alla kunder förstås. Det är ett roligt arbete. Igår hade jag dessutom nöjet att hoppa in som butiksvärd. En och annan kanske såg att jag laddade upp foton på Instagram, Facebook och även skrev på Twitter. Jag pingade ett antal vänner och bekanta och just det renderade i två besök i butiken och därmed lite mer försäljning.

Försäljningen är en viktig del av vårt arbete. Inte för vår egen skull utan för producenternas skull. Vi säljer en del livsmedel. Men vi säljer också gärna hantverk. För ungefär tio år sedan gick butiken mycket bra. Hög omsättning. Sedan hände något. Dagligvaruhandeln började ta in rättvisemärkta produkter. Du hittar numer rättvisemärkt kaffe, te och choklad i vilken butik som helst. Det är mycket glädjande.

För oss innebär det att färre kunder kommer in i butiken. Därför behöver vi berätta att vi också säljer mycket annat. De kläder och det hantverk vi har är kvalitetsprodukter. Vi ingår i en stor rörelse i Sverige – Fair Trade Återförsäljarna.  Målsättning är att skapa ett nät av butiker som inte bara säljer rättvisemärkta produkter utan också tar ett mer övergripande ansvar för att påverka hela världshandeln till att bli rättvis. Läs om Tio principer för Fair Trade.

En liknande organisation finns även i Europa. Det är en stor rörelse med en stor omsättning. Enligt Fairtrade Sverige över 3 miljarder kronor år 2015. En droppe i havet? Ja, men en hyfsat stor droppe. Hjälp till att öka denna siffra!

Men om Du vill får Du också bli medlem i vår förening (eller en liknande förening där Du bor). Det kostar 150:- och då får Du 10% rabatt på allt hantverk. Köp två Djembe-trumora och Ditt medlemsskap är in pincip betalt. Eller varför inte volontär? Det är roligt att vara med i arbetet.

När jag ser på vår värld. Klimathotet, flyktingsituationen, svältkatastrofer, krig och förtryck ser jag mitt engagemang i Globalen som ett viktigt svar. Visst är bistånd av olika slag viktigt men genom rättvis handel får människor i andra delar av världen möjlighet att själva ta sig ur fattigdom.

Trade not aid

Är en provokativ oneliner, som säger mycket. Men jag kommer ändå fortsätta stödja läkare utan gränser, Svenska kyrkans internationella arbete och andra viktiga biståndsorganisationer. Närmast mitt hjärta ligger dock just nu föreningen Världsbutiken GLOBALEN i Uppsala. Kom med Du också!

Hela Sverige skramlar

Märkligt! TV-gala ikväll. Insamling till UNHCR. Det är bra. Det som är märkligt är när jag ser vissa inslag ur min kyrk-synvinkel.

Jonas Gardell har just framfört en hyllning till en homosexuell flykting, som utvisades av Sverige och dog i levercancer. Han och Mark hade gömt Ivan (om jag minns namnet rätt) och det sista de fick göra var att bekosta hans begravning.

Upprörande.

När sången framförs är Gardell klädd som en frikyrkopastor i kostym, vit skjorta och slips. Bakom honom och de andra sångarna finns en gospelkör och ett gäng frälsningssoldater vajar regnbågsfanor. Nej, de är kanske inte riktiga frälsningssoldater men de har bahytter på sig – den klassiska huvudbonaden för kvinnor i frälsningsarmén.

Dessförinnan har Hans Rosling tagits emot som en superhjälte. Det han gör är att berätta en berättelse. De 12 000 i globen får representera Syriens befolkning. Han går igenom hur ena läktaren är kvar i Syrien, hur en del av parketten flytt till Europa och hur tre rader lyckats fly till Sverige.

Dessa tackar han först, för att de kommit hit och visat oss hur hemskt kriget är. Sedan ber han om förlåtelse.

Det är klassiska kristna ord. TACK. FÖRLÅT. Och hela galan andas HJÄLP.

Min reflektion är denna. Visst är det intressant att dessa uttryck på ett självklart sätt förekommer på denna gala.

När det gäller Hans Rosling inser jag att han lyckas hantera det postmoderna på ett skickligt sett. Det finns ingen sanning med stort S är ju postmodernitetens axiom. Det finns bara sanningar, med litet s. Hans Rosling lyckas få med sig publiken i sin berättelse, så att resultatet verkar vara att de alla uppfattar hans berättelse som en sanning med stort S.

TV beskriver det han säger som ett brandtal. Men det skulle också kunna beskrivas som en predikan.

Lite tråkigt är det i ljuset av detta att Svenska kyrkans internationella arbete inte finns med bland de organisationer som nu samlas i TV-soffan. (UNHCR, Unicef, Rädda barnen, Röda korset, Läkare utan gränser).

Då vill jag påminna om att det viktigaste inte alltid är att förekomma i TV. Det viktigaste är och förblir det enorma arbete som sker i det tysta.

Ebola

Jag vill skriva några ord om Ebola. Inte för att det verkar finnas något känt fall av Ebola i Sydafrika. Tvärtom tas olika steg för att stoppa viruset vid gränsen. En sådan åtgärd är införandet av s k thermal scanners på O R Tambo (den internationella flygplatsen i Johannesburg). De känner av personers kroppstemperatur. M a o uppmärksammas om någon har feber. Detta rapporterar nättidningen The Indian Express.

Själv fick jag ett mejl från en kollega här i Sydafrika – varför vet jag inte. Den innehöll information om hur vi kan skydda oss mot smittspridning. Lite överdrivet i den sydafrikanska kontexten. Dessutom gillade jag inte alls bilderna. Här kommer ett exempel:

Självklart måste de som vårdar människor som smittats med Ebola
vara oerhört försiktiga. Samtidigt är det våra medmänniskor vi talar om.
Svårt! När jag ser denna bild känns det som att den sjuka personen
i stort sett betraktas som redan död.

Risken är ju att stigmatisering av smittade och deras anhöriga kommer som ett brev på posten.

Anledningen till att jag skriver är att situationen är ytterst allvarlig i de länder där utbrottet skett. I de västafrikanska länderna Liberia, Guinea, Sierra Leone och Nigeria misstänks 2 615 personer ha avlidit hittills. 1 528 av dessa har bekräftats. Enligt uppgifter jag sett rapporterades 1 297 nya fall bara i Liberia förra veckan. Det är den största siffran på en vecka sedan epidemin bröt ut denna gång i Mars 2014.

Ett annat bekymmer är att många hälsoarbetare smittas och dör p g a brist på skydd. I Liberia har 67 hälsoarbetare avlidit sedan utbrottet i mars.

Världshälsoorganisationen (WHO) har förklarat att detta är ett 

extraordinary event

Läkare utan gränser (MSF – Medecins Sans Frontieres) understryker situationens allvar men menar att det inte räcker bara med att WHO uttalar sig.

Declaring Ebola an international public health emergency shows how seriously WHO is taking the current outbreak; but statements won’t save lives.

MSF  vädjar till omvärlden att fler ska engagera sig. Själva har MSF uttömt alla sina resurser:

MSF currently has 66 international and 610 national staff responding to the crisis in the three affected countries. All our Ebola experts are mobilized, we simply cannot do more.

Svenska kyrkan stödjer också arbetet genom ACT-alliansen. Framför allt i Liberia. Läs mer här.

För mig är det viktigt att uppmärksamma en situation, som för många av våra medmänniskor, är ohållbar.