Sveriges nationaldag och wok

Det var ett välfyllt tält vi sjöng inför. Tyvärr var inte de akustiska
förutsättningarna de bästa. Men resultatet blev nog ändå godkänt.

Idag var det nationaldagsfirande på Linnés Sävja. Vi var där, eftersom vår kör, Fyris Kammarkör, bjudits in att sjunga. Det var ett trivsamt firande, som började vid mataffären i Sävja, varifrån ett tåg med flaggor avgick kl 12. Väl framme vid Linnés Sävja hissades den svenska flaggan och alla sjöng Sveriges nationalsång.

Det är klart att texten är ytterst tveksam. Vad är det för minnen Sverige tronar på? Och hur flög Sveriges namn ärofullt runt jorden? Men nu råkar det vara en sång som fått status av nationalsång, trots att den aldrig officiellt har antagits i lag.

Själva företeelsen nationaldagsfirande är vi inte vana vid i Sverige. Igår diskuterade vi runt matbordet varför just 6 juni är vår nationaldag och någon större enighet fanns inte. Men det går ju ändå att vara glad för att vi får möjlighet att bo i ett land, som har så många positiva sidor. Klimatet är behagligt och det finns gott om råvaror. Under många år har vi byggt upp ett samhällsklimat som präglas av öppenhet och delande av resurser. Det går ju så klart upp och ner med detta. Starka vindar blåser just nu i fel riktning. Desto viktigare att samlas kring värderingar som talar mer om det gemensamma än om stängda gränser, lag och ordning.

Therez Olsson samt en för mig okänd fanbärare.

Vi sjöng en blandad repertoar med psalmer, Evert Taube och Uti vår hage. Det verkade uppskattat. Dessförinnan hade en grupp underhållit med folkmusik. Innan det blev vår tur talade också ett av kommunalråden i Uppsala, Therez Olsson (M). Det var ett lättlyssnat tal. Hon berättade ett personligt minne från sin barndom. När hon var sju år hade hennes mamma samlat familjen runt matbordet för att de skulle äta en ny maträtt. Det hade liknat en blandning av spagetti och maskar. Det var första gången de åt wok. Hon berättade detta på ett målande sätt och wokätandet blev en metafor för hur viktigt (och naturligt) det är att ta in influenser från andra delar av världen.

Vid inget tillfälle hemföll hon åt att måla hotbilder som skulle försvara hårdare tag. Det var befriande. Att hon hade skrivit upp sitt tal på kort, vars baksida pryddes av moderaternas logotype, får väl vara ursäktat. Särskilt som partiet dras med negativ publicitet på grund av sitt närmande till Sverigedemokraterna. Min upplevelse var ett helt annat, öppet, moderat budskap. Självklart var hon inte där för att tala moderat politik, vilket hon inte heller gjorde. Men mina tankar gick i alla fall mer till den förre moderatledaren än den nuvarande.

Avslutningen av talet var också den första versen i psalm 791:

Du vet väl om att Du är värdefull

Det betyder självklart något, när vi i kören också avslutade vår del med att tillsammans med publiken sjunga:

En vänlig grönskas rika dräkt

I psalmerna finns helt klart ett språk, som passar in i ett sammanhang som detta. Ett språk, som både talar om naturens storhet och varje människas okränkbara värde.

För kören var det ett värdefullt framträdande. Om några veckor åker vi till Gotland, där vi ska sjunga både i Vamlingbo kyrka och i Visby Domkyrka, S:ta Maria.

Det kunde slutat illa

Min vän Staffan Grönte, som jag seglade med, när vi var på Gotland, har varit ute och seglat igen. Han var tillsammans med en annan god vän och plötsligt blev det oväder. I Gotlands Allehanda kan man läsa om hur de klarade sig, eftersom Staffan hade med sig sin mobil i en vattentät påse i sin flytväst. Klokt! Vi tackar Gud för att detta samt sjöräddningen, helikopter, ytbärgare mm snabbt fanns på plats.
Staffan hänvisar till den kurs han var på för fem år sedan och säger enligt tidningen:

- När jag köpte båten för fem år sedan gick jag på en navigeringskurs där jag fick lära mig att mobilen måste förvaras vattentätt så att man kan ringa och larma om något händer. Det är jag väldigt glad för i dag att jag tog fasta på.

Den kursen gick vi tillsammans och det visar ju hur viktigt det är med kunskap. Man vet aldrig när man kan behöva den. Kunskap är alltid lätt att bära och ingen kan ta den ifrån en.

Sista semesterveckan

En mycket innehållsrik vecka med start i Kalmar men sedan besök på Gotland. Första gången för hustrun. Tredje för mig. Vi hade en fin första kväll med solnedgång i Visby. Smolk i bägaren var ett restaurangbesök där laxen visserligen var god men den s k romsåsen i stort sett oätlig. Visby restaurang och pub vid Stora Torget rekommenderas inte! Men solnedgången var OK och efter god sömn på hotell vandrade vi runt ringmuren och njöt av solen och allt det vackra. Vidare via Gotlands största rauk, Jungfrun, bad i havet och därefter Krusmyntagården. På bilden där hustrun figurerar, är det den lilla stenformationen i bakgrunden, längst ut på udden, som är själva Jungfrun. Sedan var det dags att åka till goda vänner i Baju, på östra sidan av Gotland. I kvällningen seglade Staffan och jag med hans allmogebåt, en s k tvåmänning. Underbart. Med doft av tjära och två sprisegel. I en båt av denna typ känner man sig som en viking. På bilden nedandför syns båten nästan inte men i verkligheten är den ganska imponerande.

På torsdagen besökte vi dels en verkstad där man bränner keramik med s k raku-bränning. Intressant!







Vi var också på Sidengården och det var likaledes mycket intressant. Att silkesfjärilens larv spinner in sig med en tråd, som blir mellan 600 och 1000 meter är ju häftigt. Ja, det fanns mycket att lära sig och ett besök rekommenderas starkt!

Det sista kulturella besöket denna dag blev på ett mycket litet museum, inrymt i ett gammalt stationshus, som även varit ett EFS-missionshus. Där föddes jazzmusikern Lasse Gullin. Museet finns i Sanda och när vi var där, var det helt obemannat. Charmigt!

Fredagen åkte vi till Fårö och hann med en lång vandring på Digerhuvud med alla raukarna och andra stenformationer.



Men när vi kom till Langhammars blev vi överraskade av ett ösregn, som fullständigt blötte ner oss, trots goretex-skor. Fika på Sylvis Döttrars hembageri och café var mycket trevligt, så även restaurangbesök i Visby. Denna gång med god mat! Munkkällaren rekommenderas!
Från Gotland åkte vi till Falun och hämtade yngste sonen på stationen, för att sedan åka till syrsans 60-årskalas på Sundbornsgården utanför Falun. God mat, mycket sång och trall, cirkeldans i den ljumma sommarkvällen och avslutning med serenad- och gluntsång. Ja, det blev sent men det var det verkligen värt.
Idag har vi suttit i bilen med undantag av en blixtvisit hos gudföräldrarna i Örebro. Väl hemma kunde vi både njuta av nyklippt gräsmatta, nymålade trädgårdsmöbler och nylagad mat. Det är trevligt att komma hem. Särskilt när man möts av vuxna, hemmavarande barn, som tar ansvar!

Min son, sjömannen, 10

Var är Du, min son? Svaret finns en mustryckning bort:

Lon/Lat: 17.76581 / 57.532169

Med andra ord, visar det sig på kartan, mellan Gotland och Öland. Hur fort går det? Och i vilken riktning åker ni?

Speed/Course: 14.4 kn / 209°

Det verkar också OK.
Vi förra landningen i Göteborg var det den ömma modern, som ringde och hörde sig för om hur det var. Och det verkar som om allt är bra. Nu är snart den 4:e av 10 resor klar. Det börjar bli rutin. Bloggposterna kommer mer sällan. (Kanske är sonen lika glad för det!) Men fortfarande finns frågor: Har sonen fått köra den stora båten ännu? På riktigt? Har han hört några riktiga rövarhistorier, från gamla sjöbusar? Det blir bäst att skicka ett mejl och fråga!

Hemma igen - ett tag

Gotland är fantastiskt. Vi bodde fint på Fridhem, några km söder om Visby. En dag åkte vi till Hoburgen. Lite långt var det, för att se på raukarna. Dagen efteråt for vi till norra Gotland och Fårö. Där kan man tala om raukar. Vi hade bra väder, trevlig samvaro och så denna fantastiska ö. Med medeltiden oerhört närvarande, samtidigt som nutiden är levande i allra högsta grad. Det blir nog fler resor till Gotland, särskilt som hustrun aldrig varit där.
Men närmast ser vi fram emot den efterlängtade silverbröllopsresan till Kebnekaise. Hela vardagsrummmet är fyllt av sovsäcker, ryggsäckar, tält, mat, spritkök, underställ mm. Torsdag kl 15 avgår tåget. 23 timmar senare bör vi vara i Kiruna. Sedan blir det ett knappt dygn där, för vidare buss till Nikkaluokta och vandring till Kebnekaise. Två dagar har vi på oss att försöka nå toppen. Det beror på vädret och hur vi mår. Men själva resan är det viktigaste. Jag tillhör dom som tycker att det oftast är viktigt att ha ett mål, men just nu känns hela resan som det jag mest ser fram emot. Att nå toppen blir en bonus.

Gotland

Onsdag morgon åker en busslast med människor från S:ta Birgitta församling till Gotland. Jag är en av dem och vi hoppas på sol och bad. Men även god gemenskap och en och annan lärdom. Dessvärre förblir hustrun hemma. Vi får hoppas att vi får så trevligt, så att dagarna går fort!