I 3 Mosebok i Gamla Testamentet talas det om ett friår. Det kallades i gamla översättningen av bibeln, 1917, ett jubelår. Så här står det att läsa:
Du skall låta det gå sju sabbatsår, sju gånger sju år, så att tiden för de sju sabbatsåren blir fyrtionio år./ …./och ni skall helga det femtionde året och utropa frihet åt alla invånare i landet. Det skall vara ett friår för er: var och en skall få tillbaka sin egendom och få komma tillbaka till sin släkt.
Förra veckan fyllde jag 49 år. Nu är det mitt friår eller mitt jubelår. Vad innebär det? Först och främst en sak: Idag fyller yngsta barnet 18. Vem är det som har fått sin frihet? Han eller jag? Det återstår att se. Jag kan i alla fall se att jag under året får en slags frihet. Hustrun och jag har inte några omyndiga barn. Kanske får vi fortfarande glädjen att bistå en och annan av ätteläggarna med lite mat och husrum. Men de ska nu, alla fem, kunna stå på egna ben.
Minstingen tar inte studenten förrän i juni, så det dröjer lite. Men det kommer!
Under detta år är det också min plan att slutföra mina studier, som jag påbörjade 2003. Det är ingen lång tid för ett avhandlingsarbete. Klarar jag det, får jag vara nöjd. Men det är också en slags frihet.
Hur var det då med min egendom? Har jag någon egendom jag behöver få tillbaka? Nej, där tror jag helst att jag skulle vilja vara fri från egendom. Jag är inte en man som vill äga mycket. Just nu bor vi i ett mycket trevligt hus, som passar oss väl. Vi äger väl annat också. Men egentligen tror jag den som äger mindre är mer fri än den som äger mycket. (Egentligen är det ju banken som äger huset mest ..) Sedan finns en nedre gräns också. Den som inte äger något kan vara oerhört ofri.
De mest fria kanske de är som bor i någon form av kloster eller kommunitet. De äger inget men har allt. Det är stort. Men klosterlivet är inte mitt liv. Jag lever i äktenskap och det är för mig en frihet som är obeskrivlig. Jag önskar att fler fick uppleva den friheten. Att få vara sig själv. Att få vara älskad, trots alla sina brister. Jag vet att det inte alltid är enkelt att få ett äktenskap att fungera. Men vårt äktenskap tackar jag Gud för. Det är en nåd! Varken mer eller mindre! En nåd!
Wednesday, 25 November 2009
Wednesday, 18 November 2009
University of the Free State
För några år sedan skrev jag om en video, som spelats in på ett s k hostel på mitt universitet. Nu har den nye rektorn, Jonathan Jansen, som jag skrev om för ett tag sedan, råkat i blåsväder. Han är känd för att vara en brobyggare mellan svarta och vita. Men många otåliga svarta vill att de som spelade in videon, som innehåller scener, där svarta arbetare förnedras, ska straffas.
Istället verkar det bli försoning. Det är härligt att se dessa kämpar, som fortfarande, 15 år efter det första demokratiska valet, tror att försoning inte bara är nödvändigt utan också möjligt. Mail and Guardian rapporterar att ANC's youth league och dess ordförande, Julius Malema, som brukar tillhöra de mest högröstade, mött rektor Jansen och är nöjda.
Även ANC's ordförande i Free State, Ace Magashule, som jag egentligen inte gillar så värst mycket, verkar stödja försoningsprocessen.
När jag var studentpräst på UFS var jag med och arbetade med denna Transformation Process Plan, som nu verkar sättas i verket. Underbart!
Vad kan vi i Sverige och Svenska kyrkan lära oss av detta?
Istället verkar det bli försoning. Det är härligt att se dessa kämpar, som fortfarande, 15 år efter det första demokratiska valet, tror att försoning inte bara är nödvändigt utan också möjligt. Mail and Guardian rapporterar att ANC's youth league och dess ordförande, Julius Malema, som brukar tillhöra de mest högröstade, mött rektor Jansen och är nöjda.
Även ANC's ordförande i Free State, Ace Magashule, som jag egentligen inte gillar så värst mycket, verkar stödja försoningsprocessen.
När jag var studentpräst på UFS var jag med och arbetade med denna Transformation Process Plan, som nu verkar sättas i verket. Underbart!
Vad kan vi i Sverige och Svenska kyrkan lära oss av detta?
Tuesday, 17 November 2009
Alla övertygelser behöver få kritik
Så lyder rubriken på en artikel i Kyrkans Tidning. Artikeln handlar om ett seminarium, som hållits på Sigtunastiftelsen om den farliga religionen. Jag håller definitivt med om att det är viktigt med relgionskritik. På ett hederligt sätt. Jag är för dialog!
Men det är inte bara religion, som mår bra av kritik. Även ateism eller som ateismens företrädare kallar det, humanism, mår bra av kritik. En sådan kritik kan handla om vem som har tolkningsföreträde, när det gäller vad begreppet humanism betyder.
Detsamma gäller samhällets och även Svenska kyrkans syn på äktenskapet. Att äktenskapsbegreppet ska vara könsneutralt. Även denna övertygelse behöver få kritik. Personligen hade jag önskat en mer genomgripande diskussion om detta. Församlingarna, Svenska kyrkans viktigaste nivå, fick inte samtala om detta. Vi präster inbjöds inte heller till samtalet. Kyrkomötet beslutade faktiskt över huvudet på det flesta i Svenska kyrkan. Jo, jag inser att det för dem, som lever eller vill leva i samkönade relationer, har tagit på tok för lång tid. Jag begriper det! Men nu kom beslutet, de facto, på ett odemokratiskt sätt. Ingen remissomgång hanns med. Egentligen hanns inget genomgripande samtal med. Det var absolut inte bra!
Jag hade hellre sett att välsignelsehandlingen behölls. Att Svenskas kyrkan lämnade vigselrätten och utformade sitt eget regelverk. Det hade varit bättre, att ordet eller begreppet äktenskap även fortsättningsvis fått beskriva en viss typ av samlevnadsform, nämligen den mellan en kvinna och en man. Jag tror ändå att vi kunde hittat en modell, t ex med ordet livsgemenskap, där även människor av samma kön fått dela sina liv inför Guds ansikte.
En munk eller en nunna lever i en annan slags livsgemenskap. De lovar också inför Gud. Det kanske finns de som tycker att denna livsform är av sämre art. Jag anser inte det.
Jag har tidigare skrivit på min blogg att jag kommer att välsigna människor som vill leva i samkönade relationer. Som det nu ser ut betyder det att jag även kommer att viga samkönade. Så ser jag det nu! Denna min övertygelse utsätter jag härmed för kritik. Jag tror att även jag mår bra av kritik. Jag har redan fått det!
Det jag är rädd för är att den linje, som Svenska kyrkans kyrkomöte slagit fast, inte får utsättas för kritik. Att den som kritiserar blir beskylld för att vara svartrock, tillbakasträvare osv. Det finns tecken på det och det är olyckligt! Mycket olyckligt!
Vi behöver försoning och i den processen ingår sanning och ärlighet. Vågar man inte vara ärlig går inte försoning att uppnå!
I seminariet på Sigtunastiftelsen, efterlyste, enligt Kyrkans Tidning, Maria Schottenius, kulturchef på Dagens Nyheter, en mer prestigelös debatt. Hon ska ha sagt:
Jag vill komma in i ett samtal där man prövar hållningar mycket mer och kan backa tillbaka.
Varför är vi så rädda, för att säga vad vi tycker och kanske även backa, om vi har fel? Kan det vara, för att det råder underskott på kärlek? Ja, det tror jag faktiskt att det gör. Vi älskar dem, som tycker som vi. Men älskar vi våra fiender? Två bibelord till sist:
Rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken fördriver rädslan, ty rädsla hör samman med straff, och den som är rädd har inte nått kärlekens fullhet. (1 Joh 4:18)
På latin heter det: Charitas foras mittit timorem. (Det är den nya biskopens i Härnösand, Tuulikki Koivunen Bylund, valspråk.)
Nästa bibelord:
Jesus sa: Älska era fiender, gör gott mot dem som hatar er. (Luk 6:27)
Men det är inte bara religion, som mår bra av kritik. Även ateism eller som ateismens företrädare kallar det, humanism, mår bra av kritik. En sådan kritik kan handla om vem som har tolkningsföreträde, när det gäller vad begreppet humanism betyder.
Detsamma gäller samhällets och även Svenska kyrkans syn på äktenskapet. Att äktenskapsbegreppet ska vara könsneutralt. Även denna övertygelse behöver få kritik. Personligen hade jag önskat en mer genomgripande diskussion om detta. Församlingarna, Svenska kyrkans viktigaste nivå, fick inte samtala om detta. Vi präster inbjöds inte heller till samtalet. Kyrkomötet beslutade faktiskt över huvudet på det flesta i Svenska kyrkan. Jo, jag inser att det för dem, som lever eller vill leva i samkönade relationer, har tagit på tok för lång tid. Jag begriper det! Men nu kom beslutet, de facto, på ett odemokratiskt sätt. Ingen remissomgång hanns med. Egentligen hanns inget genomgripande samtal med. Det var absolut inte bra!
Jag hade hellre sett att välsignelsehandlingen behölls. Att Svenskas kyrkan lämnade vigselrätten och utformade sitt eget regelverk. Det hade varit bättre, att ordet eller begreppet äktenskap även fortsättningsvis fått beskriva en viss typ av samlevnadsform, nämligen den mellan en kvinna och en man. Jag tror ändå att vi kunde hittat en modell, t ex med ordet livsgemenskap, där även människor av samma kön fått dela sina liv inför Guds ansikte.
En munk eller en nunna lever i en annan slags livsgemenskap. De lovar också inför Gud. Det kanske finns de som tycker att denna livsform är av sämre art. Jag anser inte det.
Jag har tidigare skrivit på min blogg att jag kommer att välsigna människor som vill leva i samkönade relationer. Som det nu ser ut betyder det att jag även kommer att viga samkönade. Så ser jag det nu! Denna min övertygelse utsätter jag härmed för kritik. Jag tror att även jag mår bra av kritik. Jag har redan fått det!
Det jag är rädd för är att den linje, som Svenska kyrkans kyrkomöte slagit fast, inte får utsättas för kritik. Att den som kritiserar blir beskylld för att vara svartrock, tillbakasträvare osv. Det finns tecken på det och det är olyckligt! Mycket olyckligt!
Vi behöver försoning och i den processen ingår sanning och ärlighet. Vågar man inte vara ärlig går inte försoning att uppnå!
I seminariet på Sigtunastiftelsen, efterlyste, enligt Kyrkans Tidning, Maria Schottenius, kulturchef på Dagens Nyheter, en mer prestigelös debatt. Hon ska ha sagt:
Jag vill komma in i ett samtal där man prövar hållningar mycket mer och kan backa tillbaka.
Varför är vi så rädda, för att säga vad vi tycker och kanske även backa, om vi har fel? Kan det vara, för att det råder underskott på kärlek? Ja, det tror jag faktiskt att det gör. Vi älskar dem, som tycker som vi. Men älskar vi våra fiender? Två bibelord till sist:
Rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken fördriver rädslan, ty rädsla hör samman med straff, och den som är rädd har inte nått kärlekens fullhet. (1 Joh 4:18)
På latin heter det: Charitas foras mittit timorem. (Det är den nya biskopens i Härnösand, Tuulikki Koivunen Bylund, valspråk.)
Nästa bibelord:
Jesus sa: Älska era fiender, gör gott mot dem som hatar er. (Luk 6:27)
Sunday, 15 November 2009
Birgittakyrkan - en helt (o)vanlig söndag
Högmässa i Birgittakyrkan. Mycket kunde väl säkert vara bättre. Men väldigt mycket är också bra. Den vikarierande vaktmästaren hör av sig tidigt på morgonen och undrar om brödet ska upp ur frysen, eftersom det ska bli tårta. (Som han just hämtat från stormarknaden.) Vi reder ut det hela och när jag kommer till kyrkan möts jag, redan strax före 9, av aktivitet både i köket, sakristian och på orgelläktaren. Där finns också vår ryska kantorsvikarie och jag får lära mig att hej heter Привет på ryska. Det kommer tre kyrkvärdar och det kommer några ungdomar, som ska vara ministranter (d v s gå längst fram i processionen med kors och ljus). Det kommer ett vuxet par, som ska läsa texterna och deras barn, som också ska gå med i processionen. Idag ska vi inviga vårt nya sakramentsskåp. Det är inköpt för pengar som gavs till minne av en kvinna, som dog för många år sedan. Två av hennes barn är med i kyrkan.
Klockan 10 är det trångt i sakristian. Kanske är vi 12-15 stycken, som på olika sätt har uppgifter i högmässan. Då är ändå inte församlingens pedagog där, för hon träffar vuxenkatekumenerna, som ska välkomnas i högmässan. De kommer efter ett tag och ska också gå med i processionen. En extra präst dyker upp men ingen diakon i tjänst idag. (Men jag kan räkna till tre diakoner i kyrkan. Fast de har andra uppgifter - se efter barnbarn, t ex.) Någon präst ser jag också till. Jag tror 2. Men det klarar sig ändå.
Vad finns det mer för människor i kyrkan, en helt (o)vanlig söndag? Ett gäng konfirmander. Några av dem är ministranter. Det är tacksägelse efter två avlidna, så det finns sörjande. Inte så många barn idag, men tre barn går med ut till söndagsskolan. Det finns ett gäng ungdomar och det är kul. Medelåldern är väl ändå ganska hög. Men det viktiga är att nästan alla åldergrupper är representerade. Jag tror jag kan se att det finns människor födda varje decennium från 1920-talet och framåt. Sammanlagt är det säkert över 100 personer.
Men det bor kring 8 000 människor i området och ca: 6 000 är med i Svenska kyrkan. Det är naturligtvis alarmerande. Jag ser heller inte jättemånga som har utländsk bakgrund. Jag vet att några är från Azerbajdzjan, någon från Tyskland, någon från Polen osv. Fördelningen kvinnor – män är väl ganska OK. Jag hade gärna sett fler barnfamiljer. Vad beror det på? Vi har söndagsskola varje söndag och den är bra. Vet inte familjer om det? Eller har många barnfamiljer svårt att få det s k vardagspusslet att gå ihop även å helgen? Jag skulle kunna fråga mig om församlingen är representativ vad gäller klasstillhörighet (vad nu det är). När det gäller sexuell läggning vet jag inte alls. Religiös mångfald? Tja, det kanske är naturligt att de flesta i någon mening är kristna. Har jag glömt något – säkert.
Under nattvardsutdelandet spelas ’Air’ av Bach och ’Ave Maria’ av Mozart. Vacker och stämningsfullt. På kyrkkaffet bjuds det citrontårta, eftersom vi har invigning av sakramentsskåpet. När de flesta gått hem fortsätter vi med 2 timmars konfirmandträff. 10-15 konfirmander och säkert 8-10 unga ledare. Mellan 17 och 19 är det sedan kyrksport i närheten. Där är det också ett gäng ungdomar. För en stund pratar jag med två av dem i mobilen. Det har varit bra och några konfirmander har varit med på kyrksporten.
En helt (o)vanlig söndag i Birgittakyrkan. Var den vanlig eller ovanlig? Ja, det tror jag att man kan säga att den var! Nu får vi se om veckan som kommer blir lika (o)vanlig! Och då tänker jag inte på veckan i kyrkans lokaler utan veckan i kyrkan – d v s i vardagens olika situationer och på vardagens olika platser, för just där finns kyrkan också en helt (o)vanligt vecka.
Klockan 10 är det trångt i sakristian. Kanske är vi 12-15 stycken, som på olika sätt har uppgifter i högmässan. Då är ändå inte församlingens pedagog där, för hon träffar vuxenkatekumenerna, som ska välkomnas i högmässan. De kommer efter ett tag och ska också gå med i processionen. En extra präst dyker upp men ingen diakon i tjänst idag. (Men jag kan räkna till tre diakoner i kyrkan. Fast de har andra uppgifter - se efter barnbarn, t ex.) Någon präst ser jag också till. Jag tror 2. Men det klarar sig ändå.
Vad finns det mer för människor i kyrkan, en helt (o)vanlig söndag? Ett gäng konfirmander. Några av dem är ministranter. Det är tacksägelse efter två avlidna, så det finns sörjande. Inte så många barn idag, men tre barn går med ut till söndagsskolan. Det finns ett gäng ungdomar och det är kul. Medelåldern är väl ändå ganska hög. Men det viktiga är att nästan alla åldergrupper är representerade. Jag tror jag kan se att det finns människor födda varje decennium från 1920-talet och framåt. Sammanlagt är det säkert över 100 personer.
Men det bor kring 8 000 människor i området och ca: 6 000 är med i Svenska kyrkan. Det är naturligtvis alarmerande. Jag ser heller inte jättemånga som har utländsk bakgrund. Jag vet att några är från Azerbajdzjan, någon från Tyskland, någon från Polen osv. Fördelningen kvinnor – män är väl ganska OK. Jag hade gärna sett fler barnfamiljer. Vad beror det på? Vi har söndagsskola varje söndag och den är bra. Vet inte familjer om det? Eller har många barnfamiljer svårt att få det s k vardagspusslet att gå ihop även å helgen? Jag skulle kunna fråga mig om församlingen är representativ vad gäller klasstillhörighet (vad nu det är). När det gäller sexuell läggning vet jag inte alls. Religiös mångfald? Tja, det kanske är naturligt att de flesta i någon mening är kristna. Har jag glömt något – säkert.
Under nattvardsutdelandet spelas ’Air’ av Bach och ’Ave Maria’ av Mozart. Vacker och stämningsfullt. På kyrkkaffet bjuds det citrontårta, eftersom vi har invigning av sakramentsskåpet. När de flesta gått hem fortsätter vi med 2 timmars konfirmandträff. 10-15 konfirmander och säkert 8-10 unga ledare. Mellan 17 och 19 är det sedan kyrksport i närheten. Där är det också ett gäng ungdomar. För en stund pratar jag med två av dem i mobilen. Det har varit bra och några konfirmander har varit med på kyrksporten.
En helt (o)vanlig söndag i Birgittakyrkan. Var den vanlig eller ovanlig? Ja, det tror jag att man kan säga att den var! Nu får vi se om veckan som kommer blir lika (o)vanlig! Och då tänker jag inte på veckan i kyrkans lokaler utan veckan i kyrkan – d v s i vardagens olika situationer och på vardagens olika platser, för just där finns kyrkan också en helt (o)vanligt vecka.
Wednesday, 11 November 2009
Utvecklingssamtalet gick bra
Yngste sonen kom till utvecklingssamtalet. Trots att det var resursdag och inga lektioner. D v s potentiell sovmorgon - eller sovdag. Att ändå vara där kl 8.30 är ju strongt. Respekt!
Även innehållsmässigt gick det bra. Pappan nöjd, lotsen (som betyder ungefär klassföreståndare men även mentor) nöjd, sonen nöjd. Fanns det någon utvecklingspotential (eller som det heter i den rapport jag fick med mig hem: förslag till förbättringar)? Jo, men det finns det väl alltid.
Med andra ord var det en glad pappa som återvände hem till egna studier. Undrar om yngste sonen någonsin får möjlighet att följa med mig på utvecklingssamtal? Blir det i så fall disputationen?
Även innehållsmässigt gick det bra. Pappan nöjd, lotsen (som betyder ungefär klassföreståndare men även mentor) nöjd, sonen nöjd. Fanns det någon utvecklingspotential (eller som det heter i den rapport jag fick med mig hem: förslag till förbättringar)? Jo, men det finns det väl alltid.
Med andra ord var det en glad pappa som återvände hem till egna studier. Undrar om yngste sonen någonsin får möjlighet att följa med mig på utvecklingssamtal? Blir det i så fall disputationen?
Utvecklingssamtal
Det femte, yngsta och förmodligen sista barnet i vår barnaskara, går sista året på gymnasiet. Idag kl 8.30 är det utvecklingssamtal. Jag har ledig dag och möjlighet att gå. Kommer sonen att vara med? Det återstår att se. Jag har hävdat att det betyder en del för mig, att vi kan gå dit och träffa läraren, förlåt jag menar lotsen, tillsamans. Men sonen hävdar att han redan vet hur det står till med hans studier.
- Men gå med för min skull då?
Jag får återkomma om en stund med mer utförlig rapport om huruvida jag var på samtalet själv eller om vi gick dit tillsammans.
Nu måste jag borsta tänderna och ta en morgonpromenad med Ludde, vår hund!
- Men gå med för min skull då?
Jag får återkomma om en stund med mer utförlig rapport om huruvida jag var på samtalet själv eller om vi gick dit tillsammans.
Nu måste jag borsta tänderna och ta en morgonpromenad med Ludde, vår hund!
Saturday, 7 November 2009
Lediga dagar
Mycket skönt är det att vara ledig ett par dagar. Igår blev det trädgårdsarbete. Hustrun och två av ätteläggarna var med och slet i trädgården. Det maffigaste var väl att päronträdet, som gjort tjänst många år, nu var färdigt för att huggas ned. Kändes vemodigt! Det fanns nog där när jag kom in i familjen Svensson/Florin i början av 80-talet. Det har varit mycket päron genom åren. Att äta direkt ur fruktskålen eller inlagda med ingefärssmak osv. Men nu har det inte burit frukt på några år.
Med hjälp av en kvist-kvarn (kan det heta så?) maldes dock de flesta grenar ner till flis, som ska få varmkomposten att må lite bättre i vinter. Och de tjocka grenarna samt stammen blir ved, som kan värma oss någon dag under den kalla årstiden. Det känns bra. Ett förbrukat päronträd kan fortfarande komma till nytta.
Det kan också användas för att skriva en blogg-post. Det förstod nog inte trädet, som visserligen satte frukt på försommaren, men tappade alla små karten efter ett par dagar. Att det skulle bli så nyttigt frampå höstkanten.
Alla löv tog vi också om hand. Ner i den gröna trädgårdsavfallstunnan och i trådkomposterna. Sedan körde vi in torkvindan, skottkärran mm i garaget och gjorde i ordning för vintern. I samma ögonblick, som vi var färdiga, började det ösregna. Snacka om timing!
Sedan en varm dusch och resten av kvällen (och en del av natten) tillbringades på middag tillsammans med tre andra män. Vi träffas ibland och lagar mat, äter och pratar. Mycket trivsamt!
Idag blev det sen frukost och sedan blir det körkonsert på Kalmar slott. Fram mot kvällen hägrar möjligheten att få sitta framför öppna spisen och titta hustrun i ögonen. Det skadar inte. (Men vi kommer definitivt inte att elda med ved från päronträdet. Allt har sin tid och det behöver absolut torka upp innan det är eldningsbart! Som tur är finns annan ved att tillgå!)
Med hjälp av en kvist-kvarn (kan det heta så?) maldes dock de flesta grenar ner till flis, som ska få varmkomposten att må lite bättre i vinter. Och de tjocka grenarna samt stammen blir ved, som kan värma oss någon dag under den kalla årstiden. Det känns bra. Ett förbrukat päronträd kan fortfarande komma till nytta.
Det kan också användas för att skriva en blogg-post. Det förstod nog inte trädet, som visserligen satte frukt på försommaren, men tappade alla små karten efter ett par dagar. Att det skulle bli så nyttigt frampå höstkanten.
Alla löv tog vi också om hand. Ner i den gröna trädgårdsavfallstunnan och i trådkomposterna. Sedan körde vi in torkvindan, skottkärran mm i garaget och gjorde i ordning för vintern. I samma ögonblick, som vi var färdiga, började det ösregna. Snacka om timing!
Sedan en varm dusch och resten av kvällen (och en del av natten) tillbringades på middag tillsammans med tre andra män. Vi träffas ibland och lagar mat, äter och pratar. Mycket trivsamt!
Idag blev det sen frukost och sedan blir det körkonsert på Kalmar slott. Fram mot kvällen hägrar möjligheten att få sitta framför öppna spisen och titta hustrun i ögonen. Det skadar inte. (Men vi kommer definitivt inte att elda med ved från päronträdet. Allt har sin tid och det behöver absolut torka upp innan det är eldningsbart! Som tur är finns annan ved att tillgå!)
Subscribe to:
Posts (Atom)