Flera bibelöversättningar samtidigt

En av de vanligaste frågorna jag får som generalsekreterare för Svenska Bibelsällskapet är varför det behövs en ny översättning av Nya testamentet redan. Då tänker ofta frågeställaren på att det bara har gått 25 år sedan Bibel 2000 kom. I själva verket är Nya testamentet i Bibel 2000 den översättning som på sin tid kallades NT 81. Med andra ord kommer översättningen av Nya testamentet i Bibel 2000 vara 45 år gammal när NT 2026 är klart. En relativt normal tid mellan olika översättningar i nutiden. Troligen kommer dock Bibel 2000 och NT 2026 användas parallellt under överskådlig tid. Dessutom finns ju flera andra bibelöversättningar som används i Sverige.

Idag firade hustrun och jag högmässa i Uppsala domkyrka. För Nyårsdagen finns det en speciell psaltarpsalm i Den svenska evangelieboken (som det gör för alla sön- och helgdagar). Idag fick vi höra Psalm 121 framföras vid två tillfällen.

Dels som växelsång mellan kör och församling mellan två av textläsningarna. Texten fanns i Sv ps 669. Dels sjöng kören samma psaltarpsalm efter predikan, i tonsättning av Otto Olsson. (Kyriosa i sammanhanget var att en av kyrkvärdarna dirigerade kören – det ser man inte så ofta. Kanske beror det på att kyrkvärden heter Stefan Parkman och är seniorprofessor i kördirigering vid Uppsala universitet).

Det är i sig inget märkligt att samma bibeltext förekommer flera gånger i en gudstjänst. Det som jag fäste mig vid denna gång var att den förekom i två olika översättningar och att ingen av dem var från Bibel 2000. Såhär lyder texten enligt Bibel 2000

Psalm 121

1 En vallfartssång.

Jag ser upp emot bergen:

varifrån skall jag få hjälp?

2 Hjälpen kommer från Herren,

som har gjort himmel och jord.

3 Han låter inte din fot slinta,

han vakar ständigt över dina steg.

4 Han sover aldrig, han vakar ständigt,

han som beskyddar Israel.

5 Herren bevarar dig,

i hans skugga får du vandra,

han går vid din sida.

6 Solen skall inte skada dig om dagen,

inte månen om natten.

7 Herren bevarar dig från allt ont,

från allt som hotar ditt liv.

8 Herren skall bevara dig

i livets alla skiften,

nu och för evigt.

Den text som kören sjöng i tonsättning av Otto Olsson - där vissa verser saknas - gick såhär:

1 Jag lyfter mina ögon upp till bergen,

varifrån  min hjälp kommer.

2 Min hjälp kommer från Herren,

som har skapat himmel och jord.

3 Han låte din fot ej slinta, och den,

som dig bevarar, slumre icke!

4 -

5 Herren är den som dig bevarar,

Herren är ditt beskärm, 

ja Herren är ditt beskärm. 

6 -

7 -

8 Herren bevare din utgång och din ingång

ifrån nu och till evig tid. Amen.

Otto Olsson tog sig friheten att stryka vissa verser och stuvade om i andra. Jag fascineras av att han har så många konjunktivformer. "låte", "slumre", "bevare". 

Enligt Sv ps 669 däremot lyder texten såhär:

1 Jag ser upp emot bergen:

varifrån skall jag få hjälp?

2 Min hjälp kommer från Herren,

som har skapat himmel och jord.

3 Han låter inte din fot slinta,

han vakar ständigt över dina steg.

4 Han som beskyddar Israel,

Han vakar ständigt, han slumrar inte.

5 Herren bevarar dig,

i hans skugga får du vandra,

han går vid din sida.

6 Solen skall inte skada dig om dagen,

inte månen om natten.

7 Herren bevarar dig från allt ont,

från allt som hotar ditt liv.

8 Herren skall alltid bevara dig,

När du går och när du kommer,

nu och för evigt.

Denna översättning vet jag ärligt talat inte varifrån den kommer. Ett tag trodde jag det var Bibelkommissionens version från 1995 men det verkar inte. Inte heller Svenska Bibelsällskapets varsamma språkliga revision av 1917 års översättning som kom 1982. Det vore spännande att höra om någon läsare av denna bloggpost kan upplysa mig. Tonsättaren till växelsången heter Roland Forsberg. Kanske gjorde han smärre justeringar för att det skulle bli enklare att sjunga.

Men det som är min poäng just nu är att två olika översättningar lever parallellt i gudstjänsten i Svenska kyrkan. Till och med i årets första högmässa i Uppsala domkyrka som leds av Svenska kyrkans ärkebiskop. Och märk väl: ingen av dessa översättningar kom från 1917 års översättning eller från Bibel 2000.

Jag är nära nu …

För någon tid sedan dök det ner ett brev från brevinkastet. Jag har inte sparat kuvertet så jag vet inte om det var Postnord, Citymail eller Bring som lämnade det. (Spännande att vi i vårt civiliserade samhälle ska ha ett antal brevbärare som springer i samma trappuppgångar. Kan det möjligen ha något samband med att det nu bara ska komma brev varannan dag på sina håll?).

Nåja, detta brev hade ett mycket uppmuntrande innehåll. Så här börjar det:

Planer som går i kras och annat som kommer emellan. Känns det igen? Isåfall kan vi glädja dig med att du aldrig varit närmre ditt mål än nu.

Som präst ser jag ett predikoupplägg. En problemformulering och sedan en antydan att det finns en lösning. Inom predikokonsten kallas detta upplägg ibland för the homiletical plot. Det är från en bok med samma namn, skriven av Eugene L Lowry. (Homiletik är ett annat ord för predikokonst). Lowry lägger upp predikan i fem steg, utifrån orden:

Oops – Skapa en slags känsla av konflikt

Ugh – Analys eller diagnos

Aha – antyd att det finns en lösning

Whee – presentera det glada budskapet

Yeah – sammanfattning av det nya läget

Det brev jag fick gjorde just det.

Oops – planer går i kras

Ugh – analyserar att jag känner igen detta

Aha – jag kanske ändå är närmre målet nu än någonsin

Så frågan är: vad är det glada budskapet? Det Lowry kallar för Whee?

Hos oss kan du låna mellan 10 000 kr [och] 500 000 kr och få det att hända, med start idag.

Och sedan kommer Yeah, d v s en förklaring av hur jag fyller i min ansökan och får låna pengarna. Vem är denna goda aktör, som vill hjälpa mig? Resurs Bank. Anledningen till att de har min adress är förmodligen att jag är medlem i Bauhaus. Så jag får ju skylla mig själv. 

Vad kan jag lära mig denna söndagsmorgon? Jo, att budskapet inte fungerar på mig, trots det smarta upplägget. Jag tror inte att jag kommer närmare mitt mål, om jag sätter mig i skuld på detta sätt. Jag förstår att det för några människor innebär en möjlighet att få låna pengar så enkelt. Men det innebär för många andra en stor risk.

Och ja, jag vet att jag är priviligierad, som har en fast inkomst och att min ekonomi är stabil. Men ändå; retoriken i brevet – vem är den egentligen anpassad för? Finns det någon som på allvar kommer närmare sitt mål efter att ha nappat på detta erbjudande?

Jag tar hellre min tillflykt i dagens psaltarpsalm. Det är Sexagesima idag och temat är Det levande ordet:

Herrens ord är att lita på, han handlar alltid trofast.

Rätt och rättfärdighet älskar han, Herrens kärlek fyller hela jorden (Psalt 33:4-5).

Världsaidsdagen 2

I måndags var det ju Världsaidsdagen. Mycket märkligt var det på kvällen. Kristina och jag läser ur Psaltaren. Vi ber Completorium. D v s aftonbön enligt det som kallas 'tidegärd'. Vi läser växelvis. Vi hade kommit till psalm 38 och följande verser tog verkligen tag i oss:

Höfterna brinner av smärta,
ingenting är helt i min kropp.

Jag är kraftlös och krossad,
jag skriker ut mitt hjärtas jämmer.

Herre, du känner min längtan,
mina suckar når fram till dig.

Mitt hjärta bultar, mina krafter sviker,
mina ögons ljus har slocknat.

Mina vänner och grannar skyr min plåga,
mina närmaste håller sig borta.

Särskilt den sista versen beskriver ju hur människor som lever med HIV och AIDS har det. När vi hade öppet hus i Nikodemussalen under eftermiddagen visade vi en film, som heter 'När AIDS kom till Sverige'. I ett inslag på rapport från mitten av 80-talet berättas om hur en läkare, på fullt allvar, föreslog att alla HIV-smittade skulle få en tatutering på armen, där det framgick att de hade viruset. Nu blev det ju inte så. Men fortfarande är det så att de som bär på HIV inte kan tala öppet om det.

Vilken sjukdom syftar psaltaren på? Jag vet inte! Men många människor som lider får uppleva detta. Avståndstagande och förnekelse. Inte bara HIV-positiva. Varför gör vi detta mot varandra? Varför kan vi inte bara acceptera varandra? Alla bär vi ju på sådant som är svårt och plågsamt.