Världsaidsdagen 2010

Som vanligt, nu sedan 4 år, samarbetade ett antal organisationer kring World Aids Day i Kalmar. Rädda Barnen, Röda Korset, Antidiskrimineringsbyrån och Svenska kyrkan. Vi samlade in pengar och delade ut kondomer på tre ställen. (Ja, trots att vi blivit lovade att vara på City Gross, blev vi ivägkörda. Förmodligen ett missförstånd.) Men på Kvasten och Giraffen gick det bra. På kvällen hade musik, ljuständning och mässa i Domkyrkan. Gymnasieskolans musiktillägg var med. När vi summerade hade vi fått in kring 3 500:- till ett projekt i Zambia, via rädda Rädda Barnen. Under dagen var jag intervjuad av Linneuniversitetets TV och Radio studenter. (När och hur detta sänds är inte helt enkelt att klura ut). Däremot deltog jag i Radio Kalmar mellan 16 och 16.30.
Färre personer smittas med HIV i världen. Det är gott! Vi är en del av den världsvida rörelse som arbetar mot smittspridningen. Som arbetar mot stigmatisering. Det är bra. Men fortfarande smittas alldeles för många. Fortfarande är mediciner för dyra och för svåra för flertalet att få tillgång till. Fortfarande stigmatiseras människor och framför allt: fortfarande blir många, alltför många, barn föräldralösa. Den problematiken har vi bara sett början på.
Därför behövs vårt engagemang. Det som skedde i Kalmar är en liten men viktig del av denna kamp!

Internationella hjältar

Klockan 17 samlades gruppen som planerar manifestationen på Världsaidsdagen, den 1 december. Britt från Röda Korset, Ulla, Ami och Sven-Roland från Svenska kyrkan. Vi sammanträdde en halvtimme och löste det som skulle lösas. Sedan fick jag skjuts med Sven-Roland till Birgittakyrkan. Sammanträde med internationella gruppen. Agneta, Sven-Roland, Arne, Kristina och jag. Både Arne och Kristina har fyllt 80. Sven-Roland är yngre - bara 79. Ulla och Ami är pensionärer. Även Britt, tror jag! Agneta och jag arbetar. Hur kommer återväxten att se ut i det internationella arbetet?
Dessa vardagshjältar är sammantaget många i både Svenska kyrkans internationella arbete, Röda Korset, Rädda Barnen m fl organisationer. Hur många som engagerar sig ideellt i Plan Sverige vet jag inte men jag tror det är färre.
Att träffas en regnig, ruskig tisdagskväll i november och ge av sin tid, i engagemang för andra människor, kanske tusen mil bort, det är stort.

Nu ser vi framåt

Biskopsvalet är över. Vi lägger allt i Guds händer och ser framåt. På söndag har vi konfirmandinskrivning. På måndag ska vi ha första planeringsmötet inför världsaidsdagen den 1 december. På tisdag åker hustrun och jag till Sydafrika. Det lär bli mer om detta.

Världsaidsdagen 2

I måndags var det ju Världsaidsdagen. Mycket märkligt var det på kvällen. Kristina och jag läser ur Psaltaren. Vi ber Completorium. D v s aftonbön enligt det som kallas 'tidegärd'. Vi läser växelvis. Vi hade kommit till psalm 38 och följande verser tog verkligen tag i oss:

Höfterna brinner av smärta,
ingenting är helt i min kropp.

Jag är kraftlös och krossad,
jag skriker ut mitt hjärtas jämmer.

Herre, du känner min längtan,
mina suckar når fram till dig.

Mitt hjärta bultar, mina krafter sviker,
mina ögons ljus har slocknat.

Mina vänner och grannar skyr min plåga,
mina närmaste håller sig borta.

Särskilt den sista versen beskriver ju hur människor som lever med HIV och AIDS har det. När vi hade öppet hus i Nikodemussalen under eftermiddagen visade vi en film, som heter 'När AIDS kom till Sverige'. I ett inslag på rapport från mitten av 80-talet berättas om hur en läkare, på fullt allvar, föreslog att alla HIV-smittade skulle få en tatutering på armen, där det framgick att de hade viruset. Nu blev det ju inte så. Men fortfarande är det så att de som bär på HIV inte kan tala öppet om det.

Vilken sjukdom syftar psaltaren på? Jag vet inte! Men många människor som lider får uppleva detta. Avståndstagande och förnekelse. Inte bara HIV-positiva. Varför gör vi detta mot varandra? Varför kan vi inte bara acceptera varandra? Alla bär vi ju på sådant som är svårt och plågsamt.

Världsaidsdagen

För 20:e året i rad uppmärksammas Världsaidsdagen. I Kalmar har vi varit ute på gator och torg. Under 3 timmar har vi samlat in pengar, delat ut kondomer, bjudit på glögg och spridit information på Maxi, utanför Baronen och Kvasten samt på Stortorget. Vi hade samtidigt öppet hus i Nikodemussalen. Allt avslutades med en gudstjänst med ljuständning i Domkyrkan. Till Noaks Ark - Röda Korset i Växja, samlade vi in drygt 5 000:-, vilket var stort. Elli Mokus var i Domkyrkan och berättade om deras arbete. Fantastiskt var också att få lyssna till 6 ungdomar från gymnasieskolans musiktillägg. De spelar och sjunger med stor inlevelse och glädje. Dessutom gör de det bra. Jonas läste en stark dikt och Magnus ledde förbönen. Alla fick komma fram och tända ljus i ljusbäraren.
En av de kvardröjande upplevelserna var detta att arbeta tillsammans för att uppmärksamma andras lidande. Vi var representanter från de olika församlingarna i Svenska kyrkan i Kalmar. Dessutom från RFSL, Röda Korset, Rädda Barnen och Antidiskrimineringsbyrån. Jag vet inte hur många vi sammanlagt var. Det är viktigt! Att människor vill engagera sig och att människor vill göra det tillsammans!
I år samlade vi in till ett ändamål i Sverige. I fjol var det Zimbabwe som stod i fokus. HIV och AIDS är ett enormt problem på södra halvklotet men även för de människor som drabbas i vår del av världen är det ett lidande. Inte minst p g a det stigma som är knutet till smittan och sjukdomen.
Vi behöver bryta tystnaden och kämpa mot stigmat. Både här och i andra delar av världen.

Världsaidsdagen

Det börjar närma sig 1 december. Det är min mors födelsedag. Hon skulle fyllt 86 år, om hon levt. Själv tänkte jan inte så mycket på att det var världsaidsdagen, förrän vi flyttade till Sydafrika. Två av åren organiserade vi gudstjänster med ljuständing. Det var starka upplevelser. Visst, engångshändelser men ändå viktiga. I Kalmar har jag varit med på ytterligare två ljusgudstjänster och om någon vecka är det dags för den tredje. Vi är många organisationer som samarbetar: Svenska kyrkan, RFSL, Röda korset, Rädda barnen och ADB (Anti Diskriminerings Byrån). Vi ska finnas på 3-4 ställen i Kalmar under eftermiddagen. Samla in pengar, dela ut kondomer och information samt visa att flera organisationer kan samarbeta. HIV finns i Sverige. I Kalmar län är mellan 30 och 40 personer HIV-positiva. I Sydafrika räknas de i miljoner. Egentligen spelar det inte så stor roll. I det enskilda fallet är det lika svårt. Skamstämpeln är lika svår. Om det blir möjligt att berätta: Jag är HIV-positiv, kan man lättare acceptera sin situation, ta medicin och överleva.
För Afrika söder om Sahara är det frågan om hela nationers överlevnad. Hos oss handlar det om enskilda människoliv. Det känns lika viktigt att fokusera kring båda.
I fjol samlade vi in pengar till Thusanang, ett projekt i Zimbabwe. I år samlar vi in till Noaks Ark i Växjö.
För mig är det inget problem att andra arbetar mot cancer, hjärt och kärlsjukdomar etc. Det känns viktigt. Efter vår tid i Södra Afrika känns det som min uppgift att fokusera på kampen mot AIDS, inte minst p g a det stigma, som finns förknippat med sjukdomen.

Tobias har rätt

När jag satte mig ner vid datorn nyss, tänkte jag: Jag måste rätta till det där med 10 000. För det var uppenbarligen fler än så. Så kommenterar Tobias det hela, innan jag hinner. Men det är OK. Med andra ord har nog Kalmar FF slagit det gamla rekordet. Och det är ju bra, för att vinna SM-guld är ju mer positivt än att protestera mot en sammanslagning.
Kul faktiskt, jag kommer precis från en träff för daglediga i Pingstkyrkan. De hade nog inte läst min blogg, men de tog upp detta med frågan hur man kan beräkna en folkmassa. kanske kan man forska i det. Oftast är det ju polisen som uppskattar. Har de en skala på hur trång folk står: 1) Spridda skaror 2) Glest 3) Trångt 4) Knökafullt 5) Sardinburk. Så mutiplicerar man ett visst nyckeltal med kvadratmeternatalet på platsen och får fram en siffra. Vem vet?
Det var annars kul att vara i Pingstkyrkan. Vi hann sjunga och prata på 5-6 olika språk och efteråt kom två personer med Afrika-anknytning fram och tackade, för att jag använt vissa ord på språk de känner igen. Underbart.
Nu ska jag iväg till S:t Johannes och ha en träff med sommarkonfirmanderna. Därefter planering inför Världsaidsdagen den 1 december. Då har vi utöver manifetationer på bl a Giraffen och Baronen (tror jag) en gudstjänst med ljuständning i Domkyrkan kl 19.00. Ungdomar från gymnasiets musiktillägg ska sjunga och någon från Noaks Ark i Växjö tala. Även detta en anknytning till Södra Afrika men naturligtvis även till alla som lever med HIV och AIDS i Sverige.