Fyra personer berättar
fyra sinsemellan olika berättelser. Det verkar dock finnas en del som de
beskriver lika. Det som alla varit överens om att göra kan man väl ha en del
synpunkter på men det verkar inte vara brottsligt i alla fall. Däremot går
meningarna isär när det gäller flaskan.
Tingsrätten ger en beskrivning,
som i stort sett går ut på att kvinnan inte ville att flaskan skulle användas.
Men sedan läser jag följande mening:
Utredningen ger också utrymme för en annan – måhända mindre rimlig – bedömning av vad som visats ha inträffat …Den bedömningen går ut på att kvinnan hållit samman sina ben före det att flaskan fördes in i hennes underliv men
… att det inte med nödvändighet av de tilltalade måste ha uppfattats som ett uttryck för bristande samtycke från hennes sida, utan möjligen som ett tecken på blygsel eller inledande tvekan.Det blir denna, mindre rimliga linje, som tingsrätten går på.
Sedan följer en mening
som för tankarna till Tage Danielsson berömda monolog om Harrisburg:
Eftersom de tilltalades respektive berättelser i denna del – låt vara att de framstått som mindre rimliga och sannolika än A:s berättelse – likväl inte kan anses så osannolika att det kan anses uteslutet att händelseförloppet utvecklat sig på det sätt som de berättat om, så råder ett rimligt tvivel beträffande [x]’s och [y]’s skuld och de ska därför inte dömas för våldtäkt respektive medhjälp till våldtäkt.Riktigt obegripligt blir det också, när tingsrätten ändå ska meddela den huvudmisstänkte någon form av kritik och skriver:
Enligt tingsrättens mening agerade [x] på ett utomordentligt omdömeslöst sätt då han förde in flaskan i A:s underliv utan att förvissa sig om den var i sådant skick att den inte kunde förorsaka A skador.Ja, det står faktiskt precis så.
Jag förstår att det inte
finns något uttryckligt förbud mot att använda olika former av prylar i samband
med sex. Men när jag läser domen verkar det som att även tingsrätten anser att
kvinnan inte samtyckt. Är inte det själva grundbulten. Samtycke. Prata med
varandra. Om inte med ord, så med kroppsspråk. En människa som håller samman
sina ben gör ju just det. Om man inte förstår vad det betyder får man väl
fråga. Vill Du? Får jag fortsätta?
Nej, jag blir inte
imponerad och hoppas att domen överklagas.

