Min son, sjömannen, 20

Igår kväll såg jag på marinetraffic.com att sonens fartyg befann sig utanför Karlskrona. Onsdag kväll! Då borde det ju vara möjligt att nå Göteborg under torsdagen. Eftersom jag är ledig idag kunde jag i så fall ha hunnit åka till Göteborg och möta honom.
Visserligen har det p g a de ändra planerna bestämts att sonens ömma moder, tillika min hustru, ska åka till Göteborg på söndag, för att bistå sonen med diverse möbeltransporter, så min assistans är på intet sätt av nöden. För sonen går detta lika bra. Och någon slags rättvisa är det väl, att jag får skicka iväg honom och den ömma modern, så att säga, ta emot honom. Men ändå! Som läsaren förstår handlar det mer om min fadersstolthet.
Det var därför med viss bävan jag denna morgon satte igång datorn, för att återigen konsultera den hemsida, som under tio veckor fungerat som en blandning av elektronisk fotboja och till bristningsgränsen uttänjd navelsträng, d v s marinetraffic.com.
Här tarvas en liten utvikning. Till och med den ytterligt ömma mormodern, som i vanliga fall inte hanterar datorer, har nu, med andra barnbarns benägna bistånd, lärt sig att slå på datorn, hitta sig fram till ovan nämnda hemsida, konstatera var dottersonen befinner sig, klicka sig ur programmet samt stänga av datorn. Så till den milda grad intressant har detta varit, att kollhållandet på ätteläggen stundtals har varit mer intressant än både På spåret och Skavlan.
Nåväl, a propos utvikning: detta är nu just vad sonens fartyg gjort denna morgon. När jag slog på datorn, orolig över att de skulle ha nått eller åtminstone vara i närheten av hemmahamnen i Göteborg, upptäckte jag till min lättnad, att båten befinner sig i Travemünde, d v s har de återigen ärenden till Lübeck. Med andra ord hade det inte gått att hinna med en resa till Göteborg, för att möta. Jag kan svälja min stolthet och vara glad och nöjd över att den ömma modern gör en resa på söndag.
Om allt går som det ska tar sonen själv dessförinnan tåget till Kalmar direkt efter ankomst till Göteborg och vi får båda krama om honom. Därmed kommer följetongen, för denna gång, avslutas och i fortsättningen får ynglingen klara sig utan digital följebåt. Och fadren kanske dela på gracerna och skriva några rader om någon annan ättelägg.

Min son, sjömannen, 18

Nu är sonen i Lübeck. Det känns ju spännande. Får lov att ringa imorgon och fråga om istäcket var massivt!

Min son, sjömannen, 17

Enligt uppgift ska sonen nu anlöpa ytterligare en hamn: Lübeck! Jo, man tackar! På tisdag, enligt, som säger vanligtvis väl underrättade källor. Men just nu färdas de i ca: 16-18 knop utanför Umeå. Eller har de hunnit längre. Enligt www.marinetraffic.com var det ett tag sedan de angav position. Troligen är de längre norrut och färdas i kanske bara 5 knop. De skulle nog redan varit i Kemi. Vad jag förstår skippar de Oulu denna gång.
Vad värre är: skorna är inte helt vattentäta! Detta vill jag veta mer om! Ska de reklameras? Eller är det så enkelt att sonen haft vatten över stövelskaften. Vi får förbli nyfikna så länge.
Nedräkningen kan annars börja snart. Det är imorgon 10 dagar till planerad ankomst till Göteborg för sista gången denna tur. Då ska jag vara där! Vi hoppas på bättre väder nu - kanske t o m isfritt.